Jag blev kallad anarkist i veckan. Bara för att jag uttryckt min förfasan över de rikas girighet. Islands statsminister, Englands premiärminister och gud vet vilka fler har gått till ytterligheter för att undvika att vara med och betala för det gemensamma. Att snikenbukar i det privata gör så lär väl inte förvåna någon men när företrädare för stater ser sig som överordnade varelser då är det sent på jorden.
Detta har såklart alltid förekommit men för mig är det ändå helt oerhört att man kan tala med så kluven tunga. Uppmana andra att betala ”sexig skatt” men sedan försöka undvika det själv. Det säger en enda sak till mig, DE AVSKYR OSS. För så känns det just idag när jag öppnar ett brev från Skatteverket och de vill ha MER pengar, inte mycket men ändå. Jag har redan betalat in 92000kr extra pga att jag sålde ett hus med vinst förra året. Det känns inte precis som jag vann något alls för jag har sedan dess betalat in säkert 100000 kronor i kommunala avgifter för att få bygga, vattenanslutning och en hel massa skatt för att jag anlitat arkitekter, konstruktörer och en hel drös andra arbetare till husbygget. Jag känner att de här extra 1100 kronorna kunde efterskänkas. Jag fattar, jag har på pappret gjort en vinst men den enda vinnaren här (utöver att jag nu äger ett nytt fint hus med en miljon mer i lån än förra året vid den här tiden och att en annan familj fick nöjet att flytta in i vårt gamla och nyrenoverade hus) är storbanken.
Jag ska inte vara grinig jag är lyckligt lottad, mer så än säkert 70% av jordens befolkning men jag blir ändå så oerhört förbannad på den här ekonomiska eliten som uppenbart bara vill att vi ska konsumera/köpa deras skit och sen hålla käft.
Jag önskar att vi som folk inte vore så snälla och försiktiga, jag inser att detta egentligen är en bra egenskap, vi får pga detta ett stabilt samhälle, men det göder den här typen av svineri. För ingen hålls någonsin ansvarig.
Varför kan inte alla rika bara dra till St Barts? Där kan de mäta sina snoppar och snippor med varandra och frottera sig i solen. Jag för min del trivs inte med den typen av inkräkta statusjägare som uppenbarligen inte insett att inget du tjänar ihop här på jorden får följa med när du dör (och förmodligen brinner upp inuti en jävligt het ugn). INGET är för evigt utom det du lämnar EFTER dig. Och för min del kommer Camerons minne för evigt vara solkat av detta. Skatteverkets anseende har nått bottennivå. Hur ska de fixa till detta? Detta om något är signalpolitik för mig. Jag skulle gärna se en gest i stil med 12:e månaden skattefri. kring jul kanske (eller är det konsumtionhets?). Särskilt för folk som tjänar under 35000 kronor före skatt.
Jag ska bli statsminister. Ja, det ska jag ha som livsmål, plan de la vida. Punkt. Slut. Ridå. ANDAS!