Maken har fått nog. Jag med. Vi är utmattade av att arbeta på dagarna och sedan ägna i princip hela kvällarna åt att lägga barn. Vi existerar men vi lever inte. Därför drog min resolute make upp nya riktlinjer igår. Barnen ska lägga sig själva. Dag två idag, det verkar funka bättre än igår…än så länge. Jag tror att tricket är att vara så förbannat trött på gnälliga och krävande barn med orimliga läggningsrutiner att man bara fetvägrar att spela med längre. Jag får inte ens ont i magen av allt skrik längre (jo det får jag men jag väljer att se det som ett nödvändigt ont som i slutändan för något gott med sig. Målen helgar medlen och i krig och kärlek finns inga regler. Ni fattade efter första exemplet va?
Hur som helst. Maken sitter på en mycket låg pall i hallen och övervakar pojkarna, jag har Tylla i min säng men svarar inte på alla frågor och ignorerar henne så mycket jag kan.
Vi hoppas att det är NU det händer.
Idag kom ytterligare ett bakslag vad gäller huset. Elbolaget var här för att dra in den verkliga elen (vi har dyr byggel nu). Det tog stopp i röret en meter från huset, såklart. Jag tror på allvar att jag hatar den där markkillen. Han har verkligen ställt till det för oss och att ringa för att få honom att komma hit och rätta till eländet….I think NOT. Då kör han säkert över vattnet en gång till, välter huset och ramlar rakt ned för slänten på nybygget och vi blir skadeståndsskyldiga. Han borde inte få jobba, jag skulle gärna se honom bakom lås och bom.
Jag gick med i facket idag. Jag är lite som en facklig jo-jo, jag går med, går ur, går med och ur. Jag har inte direkt haft någon hjälp av dem tidigare men den här gången känns det som om jag stannar i et tag. Som AT-läkare kan det vara bra. När jag är färdig specialist kommer de 4-5000 kronorna om året inte vara en så stor sak men nu känns det.
Trevlig representant på sjukhuset också. Sådant ger ju en bra känsla. Jag har ett stort behov av att läsa på just nu. Jag har bytt från internmedicin till hjärt och det är väldig massa förkortningar som det var en lång stund sedan jag kunde. CABG, EF, LAD, PCI, SVES, VES, NSTEMI osv osv osv. Men jag vet ju i princip vad det handlar om, kanske jag hinner läsa på de två sista dagarna innan AT-tentan. Nu känns det väääääldigt tight kan jag säga. Att byta arbetsplats och rutiner med bara några veckors intervall tär. Imorse försov jag mig eller rättare somnade om. Klockan rang 6.30, jag vaknade 06.57 men satt i bilen 07.05. Då kommer en byggkille som hör till grannen och började babbla….bla bal bal måste komma hit på fredag, då måste du parkera någon annanstans…..
-Jag åker vid sju senast blev mitt korta svar, jag tänkte att han skulle fatta att jag nu hade skitbråttom… men nej, det gick inte fram, den stressade looken och hållningen gav honom heller ingen ledtråd.
Jag kom i tid. Trots att jag var så trött att jag försov mig en halvtimme. Det är ganska bra jobbat känner jag. Men jag hinner ju inte se barnen då tyvärr, drygt tre timmar blir det nu när vi bestämt att de ska sova innan nio.
Oj vad jag gnäller….men nu har jag bara åtta arbetsdagar kvar till semestern börjar den 9/7 såååå skönt det ska bli. Jag ska börja med ett sovmarathon tror jag.
