Maken har nu sovit 11h….han fick ta morgonpasset. Men som vanligt är det MIG barnen väcker och nu ligger jag här och är kissnödig men vägrar gå upp för då är jag ju UPPE…
Klirr! Jaha, då har något krossats, förmodligen något jag gillade för det lät som om det kom från vardagsrummet…
Igår var vi barnfria ganska länge. Mamma förbarmade sig över mig/oss. maken var på ”kalas” kröp hem vid fyra. Men han hade haft SÅ roligt att jag blev riktigt varm i hjärtat. Han hade fått höra att han var en sådan lysande person på jobbet också! Och det är väl bara att gratulera Dan Eliasson, hans i övrigt hårt kritiserade organisation, lockar ut det allra bästa ur mig man. Där slår han mig, jag brottas med strumpproblematiken. Men så är det väl, man är en person på jobbet och en annan hemma. Jag min idiot försöker vara perfekt hemma OCH på jobbet….och vem är tröttast när man kommer hem? MAKEN! Eller han beter sig trött, jag är den som knappt orkar lyfta fötterna, gå rakt och tänka rätt men gör det på något vis ändå.
Fy vad gnälligt. Jag slutar där. Ikväll bloggar jag något roligt istället….om sökoptimering tror jag, det var så det var tänkt. Men urinblåsan plågade mig så att det tog detta spår istället. Var glada att jag inte videobloggade. Min coiffure lämnar övrigt att önska. T.o.m hårrötterna är emot mig idag.
Jo, en sak innan jag slutar, även det i gnällets tecken, jag mumlade ur mig att maken ju kunde lokalisera fotbollskläderna….
-Men, det är ju inte förrän klockan 10! (Dvs totalt idiotiskt att ens TÄNKA på det klockan sju!).
-Men förra gången…blev….det…ju…inte…så …braaaa…gäsp.
Så är det, livet, hårt ända in i sovmorgonen. Nu går jag och kissar!