Jag läser och läser. Nästan bara tråkiga saker, om vad som sliter ut engagerade människor. Jag har ett brett kontaktnät inom sjukvård, räddningstjänst mm. Jag har också ett brett gäng med vänner där några varit och eller är patienter.
Idag tog jag som vanligt i från tårna, jag går/cyklar/vagnar med barnen för att få till den där vardagsmotionen som är så viktigt för ett friskt liv och kände att livet är ganska härligt. Men sen hörde jag om oegentligheter igen som gör mig så där trött och arg. Arg för jag inte fattar hur det får vara så här inom vissa institutioner och trött för att ingen som är del i detta fattar vad som pågår och sen ledsen för de som yttrar sig ofta blir jämnade med marken av ”överheten”. Man ska hålla käft, rätta in sig i livet, se positivt på saker och bara trampa på.
Jag samtalade med en äldre vän idag som sa: Tidigare på min arbetsplats APT då var det livliga diskussioner, vi klagade högljutt, t o m bråkade med varandra. Elden var där. Nu är det dödstyst. DET är farligt.
Tystnaden, rädslan och känslan av att det kommer gå åt helvete det här och INGEN bryr sig, ffa inte politikerna. De klarar sig ALLTID! De har ekonomin nog att göra vad katten de vill och är okunniga nog att tro att det nog inte kommer gå så illa som alla uppgivna offentligt anställda larmar om.
Min mamma säger: Bit ihop, det blir bättre sen, tänk positivt. Jag känner mer: Patron ur!
2 svar på “Tystnad”
Ser det även inom min myndighet. Man ska följa lagar, ta hänsyn t sin legitimation samtidigt som man ser de man bedömer/ska hjälpa inte får rätt förutsättningar att kunna få nytta av bedömningarna. Och man ska ha medbestämmande samtidigt som de inte tar hänsyn till de viktigaste önskemålen som lyfts. Blir bara tystare och tystare hos oss också. Tär på mig att se alla utsatta fara illa i våra system ? Och alla kollegor och yrkesmänniskor som sliter ut sig och går sönder. Till döva öron.
Gräsligt att höra, man blir på allvar desillusionerad. Var finns ryggraden tänker man?
A
Kommentarer är stängda.
Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.
Ser det även inom min myndighet. Man ska följa lagar, ta hänsyn t sin legitimation samtidigt som man ser de man bedömer/ska hjälpa inte får rätt förutsättningar att kunna få nytta av bedömningarna. Och man ska ha medbestämmande samtidigt som de inte tar hänsyn till de viktigaste önskemålen som lyfts. Blir bara tystare och tystare hos oss också. Tär på mig att se alla utsatta fara illa i våra system ? Och alla kollegor och yrkesmänniskor som sliter ut sig och går sönder. Till döva öron.
Gräsligt att höra, man blir på allvar desillusionerad. Var finns ryggraden tänker man?
A