Jag väcks varje natt av min ständige nattvandrare, Edgar. Han stör kanske inte så mycket (jo i förrgår när han sprang in i panik, hoppade upp i sängen och landade på min mage. Då vaknade jag av smärtor och vettskrämdhet) men det bidrar sannolikt till min trötthet just nu. Ihop med regnet, rusket och hela andra cirkusen i livet. Vissa nätter har jag två extra människor i sängen och nu får vi nog snart ta oss en funderare på om vi ska ställa en extra säng i vårt rum ett tag….
Jag fick hem en stol jag köpt via Tradera. Min last just nu, att buda på saker jag nog inte behöver. För helt klart behöver jag FÄRRE grejer. Men nu när man väl givit sig in i leken så letar anpassade annonser sig in i mitt (ditt?) liv via nätet och jag lockas att titta på silverbroscher, Franktyger och dansk design….sneaky. Men maken var igår radikal och säger att han nu ändrat lösenordet. Jag tror kanske inte att det är sant men jag bestämde mig för att det var det så nu har jag slutat med Tradera.
Stolen som kom idag får vara det sista nu på ett tag. Själva inslagningen gav lite avsmak också. Någon hade paketerat den först i stor kartong (helt nödvändigt såklart) sen i två hundra tidningspappersblad, kanske inte lika nödvändigt (vi konstaterade att dessa kunde användas till att få fjutt i öppna spisen närmaste åren) men SEN…..klistrig plasfolie på ett sätt som fick mig att tro att personen i fråga varit helt manisk eller möjligen hög på amfetamin. Det tog mig och maken säkert en kvart att klippa, dra, linda och slutligen slita bort plasten. Jisses alltså. Så omsorgsfullt men samtidigt helt jävla galet mycket emballage. Jag trodde aldrig vi skulle hitta själva stolen! Men oskadad var den i sitt bruksskick.
När jag vaknade inatt avslutades en mardröm. En om brand i hemmet, en panikslagen dotter och sängrökning…jag undrar hur jag fick ihop allt det. Därför var det nästan skönt att vakna av värken och trängseln. Sen att man inte kan somna om och känner för att skriva lite om gamla linnetyger….det är en annan historia. Men jag blir lite lugnare av att skriva och hoppas på att kunna somna om efteråt.
Jo, jag kanske vaknade för att jag gick på toa och råkade ha med telefonen. Det är ju en ovana att så fort man har telefonen med sig trycka på den och kolla något (jag behövde ha med den för den är min väckarklocka och jag planerade att byta säng) och då såg jag något som störde mig lite. Denna störning ledde mig till en annan fundering, och en annan och så var det igång.
Jag skrev ett mejl (hatar ordets stavning men vänjer mig genom att skriva det) till en advokatbyrå igår morse i en bilkö. Det kändes rätt att göra det och jag har god anledning. Jag tänkte på den där filmen med Tom Cruise där han blir indragen i en advokatfirma som är superläskig och skörtar upp sina kunder genom överfakturering. Det går dåligt för den firman på samma sätt som det gick dåligt för Al Capone på ett snopet sätt. Och jag gillar verkligen den tanken. Att hitta de där små svagheterna och på så sätt komma åt omoraliska och korrupta typer. Det inger hopp. Lite Robin Hood, fast han ju var tjuv i lagens ögon.
Jag har så svårt för omoral, gnidenhet och fusk. Jag förväntar mig att människor håller sig till spelreglerna och när jag finner att så inte är fallet blir jag bottenlöst besviken. Doping är ett sådant område. Jag tror det är därför jag har tappat lite intresset för sport. Jag känner att jag inte litar på idrottarna och deras ledare längre.
Jag får emellanåt höra från min omgivning att jag inte ska bli så förvånad över att systemen utnyttjas och att den här mjölkningen är något man får räkna med (att privata vårdgivare väljer att ta ett px vid en gynundersökning trots att det inte behövs osv) och att människor är sådana…..men jag hatar det. Och vill liksom inte tro att människor är så egoistiska kräk att de gör sådant men våra gemensamma medel. Underminerar välfärden och tilltron till det goda. Blä! Hur sover de om natten (i sina Hästenssängar el liknande antar jag). Girighet är roten till allt ont i kombination med ojämställdhet och barnaga. Kränkthet kommer sedan, denna farsot som plågar högt utvecklade länder där vi har för lite verkligt att oroa oss för så att vi istället ser oförrätter där de inte finns (ibland finns de såklart där men då måste man ändå ha uppsåt tänker jag. Kanske det kommer komma sådan lagstiftning framöver. Uppsåt att kränka….kanske en bra idé?) och har känslotermometern ställd på max.
Ja, nu stack jag ut hakan där men jag ÄR SÅ TRÖTT PÅ att folk blir kränkta hela tiden och att man ska vara så neutral och försiktig hela tiden att man måste ta skit för att man råkar ha ett uns parfym på sig (läs inte tar hänsyn till doftöverkänsliga). Just detta hände mig faktiskt för cirka ett år sedan. En person satt på en akutmottagning för någon mindre åkomma som jag inte ens minns, jag swishade in bakom pappgardinen i blått, log mitt mest empatiska och breda leende och BAM! Det första jag får höra är att jag STINKER parfym (helt fel för jag stinker INTE parfym, jag är typ ren med en halv dusch från flaskan över torson som sedan göms i kläder). Jag vet att jag inte överparfymerar och ett förbud mot detta finns ej (så som det gör mot ringar, armband, målade naglar, klockor, hår längre än till axeln utan uppsättning, långa ärmar mm). Jag kontrade snabbt med att fråga om personen rökte väldigt mycket (för det var en bedövande röklukt i det lilla båset) och det är en adekvat medicinsk fråga….sen hördes inget mer om mitt halva sprut av dyr parfym. Jag vet, det var kanske opassande men jag var trött, stressad av konstant för mycket arbete och lite sömn sannolikt då man arbetar jour på akuten oftast dvs knasiga tider och så det helt galna i att sitta med någon form av akut åkomma som säkert gör jätteont och att istället för att dra en lättnadens suck att doktorn äntligen kommer, klaga på dens doft……Vilket urdåligt sätt att inleda ett samtal på.
Detta kanske inte har med kränkhet att göra när jag tänker efter…det var kanske jag som kände mig ”kränkt” men jag finner det intressant att man efter timmar av väntan orkar tjafsa om detta hävda sin rätt till en doftfri undersökning….. Någon allergichock eller astmaanfall utlöste jag inte heller. Det hade då sannolikt gjorts av den massiva röklukten som omgav personen i fråga och fick mig att rygga tillbaka men skärpa mig för att göra mitt arbete hur otäck odören än var.
Man skärper sig ofta som läkare. Man får inte tappa greppet hur mycket blod man än får på sina skor, byxor eller händer eller var som sprutar upp i taket, bajs som kräks upp under operation….jag vet, en del orkar inte höra/läsa men detta händer och jag har som student varit med om att höra någon ropa i korridoren på operation ” hallå, alla som vill se fekala kräkningar kom hit!!!” Jag sprang inte den gången för även om vi ska se allt som går att se är just detta något som jag kan leva utan. Jag fick vara med om det lite senare ändå och man behöver bara bevittna detta en gång i livet för att det ska vara med en resten av det. Jag tror ni förstår det. (det går bra att kräkas nu under ordnade former).
Nu blev det ett nattsuddigt inlägg, jag vet, kanske jag får redigera imorgon, kanske jag får höra ngt om att jag inte borde snoppat av den rökimpregnerade patienten och kanske jag får en reprimand för min stinkande parfym……ni som känner mig IRL, stinker jag någonsin parfym så att jag utlöser astmaanfall? Hör gärna av er då!
Hur böjer man kränkt förresten?
Kränkt kränktare kräsnast?
Jo, en reservation då så jag slipper upprörda mail. Man får vara kränkt. Man får INTE medvetet kränka andra, man ska tänka INNAN man talar men hör och häpna, man kan inte VETA vad som kränker andra och får dem att må dåligt, mycket av hur saker landar hos någon bor inne i den personen och det är omöjligt för andra att veta. Jag till exempel är orimligt känslig för kommentarer kring hur jag ser ut på bild, jag är inte fotogenic, jag hade i min ungdom för stor rumpa i mina egna ögon så kommentarer om min bakdel är lite minerat område, jag hade tonårsfinnar som inte försvann förrän jag var över 30 vilket bidrar till att jag hatar att se mig i spegeln och en massa annat ångestingivande tjafs men jag blir inte kränkt för att någon påpekar att jag har en finne, jag blir inte glad, jag vet om den sannolikt. Jag tänker mer att just den personen kanske skulle ha vett att förstå att alla kanske inte blir glada av ett sådant uttalande, min andra tanke brukar vara att personen kanske saknar basala sociala färdigheter och då kan jag liksom släppa det och känna att det är lite synd om densamme…..eller något.