Livskvalitet

Min egen Van Gogh.



Jag kokar idag. Inte av politisk indignation utan av ren mammajävulskap.

Frank har den ovanan att han vaknar när maken går upp. Han måste promt vinka. Det hade varit helt OK om det var så att jag kunde fortsätta sova tills det var dags för mig att vakna. Men nej. Han vill inte vara ensam uppe så därför måste jag, som tar de jobbiga nätterna med 4-åringen) upp i ottan och invänta att de övriga vaknar med några timmars mellanrum. 

Han spelar då iPad, vilket är helt OK för att jag ska hinna göra mina morgonbestyr. 
När sen Edgar vaknar, oftast på ett jävla humör, börjar karusellen. De ska ha olika frukost, det ska tjafsas om laddkablar (han vägrar fatta att iPaden funkar utan om man laddat under natten mm mm). När Tylls sedan vaknat och rafsar runt är kaoset i full gång. Så håller det på fram till nio när jag ska lämna två av dem på förskolan.

Idag gick det extra illa. De kommer liksom in i lunken när de är vakna två till tre timmar innan dagis och jag hinner inget mer än att klä på mig och dricka kallnat kaffe vid några korta tillfällen. En lösning är att lämna tidigare vilket jag också bad om idag. Jag är väldigt lösningsfokuserad. Snälla marie lovade att kolla, det skulle nog inte vara några problem.

Tylla gnällde hela morgonen och till slut bestämde jag mig för att bara sitta på golvet med henne. Då blir hon nöjd. Att ha mamman på samma nivå verkar vara allena saliggörande. 

Edgar gillar inte kläder. Han strejkar jämt vid påklädning och idag var jag extra trött och han extra klädovillig. 
När jag ropar och lockar på E vägrar han och jag känner ilskan börja komma krypande. SKA DET VARA SÅ HÄR? Ska allt vara en kamp? Nej, det ska det fan ta mig inte vara. Min uppgift är att ta hand om barnen, laga mat och that´s it.  Men ska barnen strejka, streta emot och diktera villkoren går inte detta. Jag måste bli mer auktoritär. På ett demokratiskt sätt, för att freda mig själv. Jag har migrän nu för andra dagen och jag orkar faktiskt inte vara förbannad och stressad jämt. Att hålla på och medla och trixa för att alla ska vara nöjda, det är för stor ansträngning just nu.

Jag beslöt att bara ta tag i saken. Klä på honom och sen få med honom till dagis. Det blev gråt och skrik och han rev mig i ansiktet men det blev gjort. Tylla gallskrek för hon blev rädd. Mycket dålig start på dagen. Han vägrade ha jackan på och gick utan till bilen. I bilen tar han av skorna och så höll det på. 

Med hjärtat bankande körde jag mot förskolan och tänkte att detta är inte så livet ska vara.

Men hur ska det vara?

Tyvärr tror jag att hela vårt samhällsbygge är helt fel. Vi ska inte skynda på barn och störa dem. Man ska inte vara ensam med barn, man ska inte jobba långa dagar, stressa hem, ha ont i magen för att man aldrig ser sina anhöriga och så vidare. Vi är menade att vara tillsammans och hjälpas åt. Att ta ett gemensamt ansvar för barnen. Men, det går ju inte som det nu är. 
Jag önskar att jag kunde leva som min mormor. Vara hemma med barnen, ihop med andra människor som också är hemma med barnen. På det sättet kunde leken lösas på ett bra sätt. För som det är nu måste JAG leka. Och det kan inte vara meningen. För jag ska ju hinna göra allt annat medan mannen är ute och jagar.

Nu är jag där igen. Bakåtsträvaren som låter som en Kristdemokrat. Men så känns det nu. Jag vill verkligen inte vara med i detta förbannade ekorrhjul. Jag kräks på det. Jag blir sjuk av det. Åt helvete med alla måsten och genustänk. Jag vill vara hemmafru och umgås med andra hemmamänniskor. Måste jag jobba kan jag göra det när barnen går i skolan för detta är inte livskvalitet!

Imorgon börjar nya tider. Jag ska följa min plan. Barnen ska ha tydligare regler att förhålla sig till. Vi ska ha rutiner för frukost. Jag ska inte göra mig själv sjuk och lek med lilla T sker på golvet. Barnen ska få trolldeg när de kommer hem idag. Det får de pyssla med medan jag lagar maten för kvällen och Edgar sover i min säng. Då slipper jag sova med halva rumpan utanför soffan i Peters arbetsrum inatt…kanske. Lämning vid åtta blir nog jättebra. 


Nu mot sjukgymnasten.

För övrigt anser jag att Stefan Löven ska avgå. Likt Cato ska jag upprepa detta mantra. Varför? Jo för han verkar korkad. Idag sa han ISIL två gånger i partiledardebatten…hur kan man missa att det heter ISIS? Det är faktiskt jävligt låg nivå på hans statsmannaskap. Punkt.


 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen