Jag började morgonen med att planera ett inlägg om SLSO och deras tvingande NYA miljöutbildning som var så dystopisk att man bara vill lägga sig och dö. Den skulle jag koppla ihop med en bild från Sodexos soppåsar över matlådor som erbjuds på SLSO. Jag funderade lite på om detta var i enlighet med värdegrunden inom SLSO och det måste det väl vara? För jag tycker man ska vara ärlig. Om man påstår att man tar ansvar för miljön men köper in portionsförpackad mat där plastförpackningarna ger drivor med plastskräp ja då känns det lite skevt. Dessutom hade jag nyligen gjort en snarlik men inte fullt så dystopisk miljöutbildning på förra sjukhuset så det tog verkligen inte de utlovade 45 minuterna att svara rätt på frågorna utan mer 4,5. För att svara FEL hade man behövt bo under en sten senaste 20 åren dessutom, man blir lite idiotförklarad av alla certifieringar känner jag. Trump hade inte grejet diplomet. mannen som säljer in kol som det nya svarta…
Snart ska jag göra HBTQ utbildningen igen och se om jag eller den skiljer sig från förra året…..
Men så kom Dan Eliasson upp på tapeten. Maken skickade en bild på att han avgått och sa att Mona Sahlin nu skulle ta över polisen. Han såg det positiva i att polislönerna då skulle höjas, iallafall på pappret. En sekund kändes det inte helt omöjligt att ännu en inkompetens och kraftigt ifrågasatt sosse skulle få ett överbetalt toppjobb att missköta men sen insåg jag det orimliga i detta. Då kom den verkliga bomben, Eliasson ska vidare till MSB! Och jag antar att alla preppers där ute bli ännu mer preppiga. Grattis MSB! Dags att börja hamstra tror jag. Misslyckas han där mer (vilket kanske ej blir fallet efter massiva protester) kanske han har en framtid som ambassadör i ett shit hole country?
Och det var inte det sista jag ville skriva om heller. På kvällen i sängen frågade jag min make om jag någonsin kommer få blommor av honom igen. Jag har fått två buketter sedan 2007. Den första kom från en mack och min reaktion på den blev tydligen sådan att han inte vågat köpa fler buketter. Han köpte visst en kunde han minnas, som jag gillade. Nu gav jag konkreta förslag på blommor jag gillar. Franska tulpaner, pastelliga nejlikor, ranunkler. Jag sa att enkelhet är bäst, inte för mkt färg och om han är osäker kan han bara uppsöka ett snyggt ställe så ordnar det sig nog om han säger att jag är petig. Han tittade helt oförstående på mig och sa att nu vågade han VERKLIGEN inte köpa blomster till mig. Pranunkler?!?
Vi tog en diskussion kring vad jag skulle uppskatta att få och vad jag skulle köpa till honom. Jag sa att jag skulle uppskatta en överraskning. Som en kort resa (som jag ordnade till honom förra året), kanske en dag på Grand hotels spa med middag efter? Jag har hört att an ger det man vill få och så är det kanske…jag önskar mig iallafall inga saker längre, det är väl ett ålderstecken. Jag vill ha upplevelser. Köpa saker vill jag göra själv så det blir rätt.
Till maken vet jag inte vad som passar…kläder är ju uppskattat, och teknikprylar men vi var båda överens om att vi skulle vilja resa till Tokyo om möjlighet fanns. Och Irland, Skottland och Island.
Om vi hade obegränsat med pengar sa han att jag skulle få välja ut en sån där gammal mjukt formad Porsche som jag älskar. det var ju gulligt att han noterat detta. Han som inte ens vet vad för lösgodis jag vill ha efter snart elva år ihop.
Tänk att jag skrämt honom från att köpa blommor!
