Idag har jag som vanligt varit hemma med barn. Fem för att vara exakt. De bjuder alla på olika sorters motstånd. Två av dem är mottagliga för monetära morötter, två för choklad (inga morötter där inte) och en vill mest bara bli buren när det är lite kämpigt. Detgör livet lite enklare för stunden när man kan mutas men att bära gör absolut ingenting för mig. Det märker jag nu när kvällen snart är slut. Jag har så ont att jag knappt kan gå.
Den enda lugna stunden på dagen inföll när tre gick ut för att leka (då var pengar med i bilden. Dottern hade lovats först 50kr för en halvtimme ute med killarna men jag förstod snabbt att hundra var mer vad hon kunde tänka sig) och Tylla somnade. Innan hon gjorde det gav hon mig en rejäl match. Hon har haft något av en bajsextravaganza sista dagarna. Tre bajsbyten på raken och då trodde jag det var klart för idag. Men icke. En sista just innan vi ska gå upp, sköljning i handfatet fick det bli. Det hade varit omöjligt att få rent annars. Jag kände en svag doft…Jag tog hennes lilla hand för att sniffa och vips trycker hon in den i min mun!?! Det var turligt nog inte därifrån det stank. Utmattad av allt detta somnade hon iallafall snabbt.
Jag fick nästan en timme över att skriva på. I vanliga fall hade detta räckt gott och väl men idag hade jag bestämt mig för att skriva på engelska. Varför gör jag så mot mig själv?
Jag skrev och sen skickade jag texten till två kompetenta personer, lät mamma läsa den också, så den korrades riktigt ordentligt. Jag hade ingen aaaaaaning om att jag var så usel på engelska rent ut sagt. Jag missade kommatecken, stora bokstäver was bytt mot were och så vidare. Men själva innehållet gillades. Tur det. Min fröken Lena hade inte varit stolt idag, det kan jag lova. Tur att jag pratar bättre än jag skriver.
Här två stycken ur texten som ska komma på stunder snart, en teaser liksom.
När jag passerade hallen på min väg ned i köket känner jag den där stanken igen. Jag tittar mig runt och där ser jag, hela vägen från toppen ned till golvet. En bajsrand på rutschkanan, säkert en halv decimeter bred och en meter lång. Hu! Nu kom våtservetterna fram. Detta kommer jag att nämna när hon gifter sig, helt klart.
Så nu sitter jag här igen i världens obekvämaste arbetsställning. I skräddarställning mitt på en svampig säng. Med armarna är för högt uppdragna mot huvudet och skriver. Tylls vimsar runt och gurglar i sängen. Hon vill inte sova.
Ingen som faktiskt kan sova helt obehindrat verkar det minsta intresserad av att göra det. Obegripligt. Om jag var barn skulle jag sova så länge jag kunde varje morgon. En lur mitt på dagen, en siesta efter middagen och sen gå till sängs vid halv åtta. Jag skulle aldrig någonsin skrika att jag hatar att sova, eller blir trött av att ligga still.
Hon vägrar somna den lilla, jag måste adressera detta. Sorry det blir inte mer ikväll!
God natt!
