Leende bajskorv

-Hej hur mår du? (Vem som helst som jag känner och inte läser min blogg, eller läser min blogg men inte riktigt fattar ändå. Och då beror det på mitt undermåliga sätt att förmedla HUR JAG FAKTISKT MÅR).

-Bajs. Och sen ett snett leende som kommer av att jag inte är ovetande om samvetsfångar i olika länder, svält i Afrika, hustrumisshandel, sexbrott osv. Med mina mått mätt bajs, eller egentligen värre än bajs, Brinnande bajs kanske? Vad kan vara äckligare än bajs…?

Så här ligger det till. Jag arbetar, är politiskt aktiv, har lite annat jag tycker är kul att göra som att skriva till exempel. Har lite jag MÅSTE göra men som jag inte längre tycker är så kul (laga mat till exempel och sköta om saker och personer) och sen händer det oförutsedd skit då och då….Jo, jag vill sova också. Och träna. Det gjorde jag senast under semestern och i ärlighetens namn går min träning just nu ut på att försöka få mindre infernalisk värk och lägre puls. Andra brukar ju annars träna för att öka pulsen. Jag jobbar lite på annat sätt där…

Idag skulle det ske. Jag skulle ta tre barn till Bromma blocks, närmare bestämt till BR, för att E blivit lovad nån jävla guldtacka han såg för hör och häpna två månader sedan. Efter väldigt många om och men och att jag försökt äta min frukost sittandes vid säkert tio olika tillfällen satt vi verkligen i bilen. Jag berömde då E som satt sig på en bilstol på anvisad plats. DÅ…upptäcker T att han valt hennes bilkudde. Illvrål. E replikerar med att hon har HANS jävla flygplan han ej rört sedan julafton och då BRAST det. E lämnade bilen. Jag försökte mot bättre vetande få in honom igen. Jag försökte räkna till fem och se hotfull ut men nej. Han rörde sig icke.

Jag bestämde att den halva timmens resa till Bromma för att göra av med säkert tusen kronor (som tar mig en hel dag att arbeta in) ej skulle bli av och vi gick tillbaka in i sophuset. Tylla valde då att illtjuta I bilen och ej vilja gå ur. Jag hade ju låååvat…iiiiiiii.

Jag lade mig genast på sängen för att andas och skriva av mig.

Del 2.

Jag hostade inatt, barnen har varit sjuka under veckan och hemma från förskola och fritids, nu verkar det vara min tur, big time. Kanske det beror på att jag var ute till 02. inatt för att sätta upp valaffischer…. det regnade. Vi blev leriga men inte klara. Och jag förstår INTE varför man måste sätta upp sådant på en lördagskväll. Finns det verkligen en sådan regel att fritidspolitiker ska offra sin lediga sovtid. Det känns som ett hot mot demokratin!

Del 3.

Nu verkar barnen ha fattat att måttet är rågat, T kom med en present (en av mina egna saker) och ligger nu och talar för högt i mitt öra om hur mycket hon gillar mig. E är fortfarande arg men har bytt fokus. Frank har försvunnit in i Minecrafts förtrollande värld.

Jag vill att maken ska komma hem, jag vill bada varmt. Ha huvudet i frysen och ta semester. I skrivande stund ”trashar” E sitt rum som vi för länge sedan gett upp hoppet om. Där kommer aldrig bli fint igen. (helt falskt för efter att jag skrivit klart plingade en kompis till honom på och då reste jag mig mycket långsamt för att samla skräp från hans golv och dammsuga. F och Ts rum lär inte se en dammsugare innan december. Där råder krigstillstånd!). Vi får vänta tills han flyttar ut. Och några jävla leksaker som ska kastas på golvet närmaste halvåret efter att jag om och om igen plockat upp dem är jag glad att slippa (dvs glad att vi inte åkte och köpte fler). Kottar kan de få plocka. Och se där, nu skriker två av tre möjliga och jag vill ha måndag.

Jag vet, alla säger att jag kommer SAKNA småbarnslivet…jag är inte jättesäker på det. Jag har liksom varit i det i 21 år nu och helt ärligt, min 21 åring är en fröjd att vara med. De övriga älskar jag verkligen men att vara med dem dygnet runt….nej, just nu orkar jag inte göra det med stil. Men en sak är klar. Jag ska bli mer konsekvent. Om jag säger nej är det NEJ. Man kan inte medvetet jävlas med ett syskon och ej få några konsekvenser och det beror helt och hållet på att mitt diplomatiska tålamod är slut. Jag brukar försöka medla, avleda, hitta på nya saker att göra som är roliga men det tär.

Fyra barn där gick nog min magiska gräns. mina oceaner av ork är numera en pöl. Jag tycker inte att jag är elak jag har bara bestämt mig. Enough is enough och jag borde varit mer konsekvent med barnen från början men jag har så svårt med det. Jag har följt minsta motståndets lag, säkert pga trötthet som varit orsakad av för lite sömn men nu är klockan slagen. Jag står inte ut med att alla mina försök möts med motstånd, att inga barn kommer när maten är klar, att allt jag lagar är ”äckligt” osv. Ät eller låt bli. Min plikt var att erbjuda mat. Ska du krångla, var hungrig. Hårt va?!? De dör ej av undernäring, det ser skolorna till….så ring soc vetja, jag ger upp. Och blir konsekvent. svårt att sätta sig in i detta kanske…men jag har varit för slö  och det straffar sig…….Allt är mitt fel. BLÄ!

Bli inte oroliga, jag kommer tillbaka upp snart, måste bara andas lite, få perspektiv. Tänka mer på Syrien, Putin, Nordkorea och Trump…..eller titta på Big little lies, min nya passion.

Vet ni. Precis NU när jag srivit klart allt detta och ”sluggat” hej vilt kom den lille ungen hit, lade sitt huvud på mitt bröst och sa FÖRLÅT! Fan det funkar ju!!!!! Att vara konsekvent, inte ta skit (även från dem man älskar och älskas av). Jippie!! Det finns hopp!