Tio tusen dagar

Jerry Seinfeldt sa någon gång att strumporna tar chansen i tvätten…de sticker till ”sock heaven”. Här alla udda sockor vi har, mer än en handfull som ni ser.

 

Jag sitter och lyssnar på Söndagsintervjun, Ebba L, hon har också bråttom, vill hinna med mycket och sa att hon tänker att hon har ca 10000 dagar kvar och hon vill handskas väl med dem. Det vill jag med. Jag vill vara där i stunden och njuta i acken av barnen eller när jag sitter där och sorterar strumpor. Men det är så svårt när man konstant blir övermannad av barn och arbete. Igår var första dagen på lovet för oss kan man säga, vi tog oss till den lokala skidbacken med tre av de små och ett extra barn (franks kompis). Edgar hade plötsligt blivit skidrädd….och gallskrek/grät hela vägen upp i backen. Sen lade han sig ned i snön och fortsatte vråla så att jag skämdes ordentligt över situationen och blev helt matt.

Jag lyfte upp honom, ställde honom mellan mina ben och plogade ned med honom under det att han fortsatte gråta och hulka. Inte alls så jag hade föreställt mig en dag i backen på lovet.

Han satte sig i en snödriva och började leka med den smältande snön. Mycket blöt pojke blev resultatet.

Jag fortsatte åka med Tylla mellan benen, maken fick ont i knäna…….Jag märkte att jag behövde nya pjäxor. Jag gled runt i ena dotterns för stora och det sög ganska mycket energi att kämpa för att få fäste där.

Men det bättrade sig. Jag kom på ett vi kunde öva att åka på kullen nedanför fiket. Vi gick upp, åkte ned några gånger och sen, som genom ett trollslag, ville E åka själv. Han togg knappliften (jag tätt efter) och åkte själv upp till toppen och plogade sedan ned. För varje åk blev han mer säker och han avslutade dagen med att helt ensam åka ned, ta knappliften och välja den lite brantare och bredare backen. Mitt jobb var klart! Ungen åker.

Här en bild från min arbetsvecka. Påtagligt svag infrastruktur tänker jag. Så sårbart. Två filer av fyra avstängda under flera dagar och trafikstockning. Vilket för mig betyder mindre tid med barnen.
Äkta guld faktiskt!
För en ros eller tre…
Men den här köpte jag. Jag tyckte den var fin, vände och såg….GN. Här har någon nog missat vad det var de satte 15 kr på. Eller inte….
Så där ja!
Jag försökte sälja in denna anskrämliga grej hos maken. Men han sa nej. Han gör konstiga ”shakes” till sig själv nu. Och detta är bättre än alla livsfarliga knivar som far omkring nu tycker jag…

Jag slank återigen förbi en Stadsmissionenbutik efter jobbet, på väg för att handla. Då hittade jag denna! Jag har redan tre med andra motiv från den här serien så jag lät bli att köpa den. Dessutom kostade den 125kronor vilket jag inte hade lust att ge, hela poängen med att snoka på sådana ställen är att man kan hitta dem för 25 kronor….Men den är fin den där igelkotten! Finns i Moraberg om någon undrar.  10

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen