God helg!
Jag är sur. Sur på folk som talar med kluven tunga. Sur på folk som förbannar och ”shamear” andra men inte själva är klanderfria. Jag var lite på den bollen igår med klimatprotestanter som säger att de som flyger dödar…och sedan flyger själva(???) Min personliga stil, att försöka göra så lite skada som möjligt på alla sätt jag känner till men ändå unna mig en resa, en pryl, smink och ett glas champagne då och då utan att få ångest genomsyrar faktiskt hela mitt liv. Jag snålar, tänker, väljer och gör då och då undantag av den enkla anledningen att mitt liv blir tråkigt eller oerhört mycket kämpigare om jag inte gör det.
Jag har ju länge haft tankar på att gå grått. Men pga makens ringa ålder och min egen tanke kring att grått signalerar hööög ålder och skröplighet har jag färgat håret nu i några år. Inte överdrivet ofta men när det inte GÅR längre så har jag bättrat på utväxten. Men NU räcker det tycker jag. Jag tänker att detta blir ett ställningstagande i många led. Grå hår är inte = halvdöd (även om det känns som jag är det då och då). Jag tänker tillbaka på en visit i London för många år sedan då jag såg ett hår jag ännu ej glömt. En mörkhårig ganska ung kvinna som arbetare på Albert och Victoria museum hade blå-turkosa toppar som via grått nådde hårrötterna i en brunsvart nyans. Det var lite likt bilden i gårdagens inlägg. Och i kommande vecka ska jag ta steget. Visserligen genom att belasta miljön med en avfärgning och en påfärgning. Men för att sedan kunna leva lite miljösmartare, hälsosammare och billigare är det nödvändigt känner jag. Två fel blir alltså ett rätt.
Jag tänkte på alla klimatmänniskor (som om inte jag är det bara för att jag inte bär plakat) som har färgat eller blekt hår….har de tänkt på hur belastande för naturen deras fåfänga är. Hormonstörande, cancerframkallande och allergiprovocerande både för hårbäraren och frisören…Naturskyddsföreningen om hårfärg
Jag kämpar vidare här med mina funderingar kring att vara mer naturlig, naturvänlig och äkta. En sådan fundering gäller skönhetsoperationer också….skulle jag göra det? Mastektomi med protes efteråt, skulle jag våga det ena eller andra. Botox i kroppen ja eller nej. Jag kan inte säga om jag skulle ha silikonbröst om jag fick ett eller två bröst bortopererade men idag tror jag inte att jag skulle vilja ha det i min kropp. Att ha det i rumpan….nooooo det är bara för märkligt för mig. Jag kan nog tänka mig kniven så länge den bara skär bort, inte lägger till. Men då uppstår problemet, vem skulle man våga låta skära? Om landstinget gjorde det, no problem, men en klinik på stan. ALDRIG! Bara om jag kände någon där eller någon som visste att det var bra.
Nu vidare mot mitt arbetsrum, jag ska sortera och organisera, sälja av överskottsprylar och återvinna det som går!
KÄMPA!