Två saker, val och mors dag. En sak, mor. Tänk nu noga alla, vad är viktigast? Ligger mors dag på en FAST dag i kalendern? Nej. Å så tar vi det en gång till, vad är VIKTIGAST? MOR eller val…..?
Precis. Och då kan man ju undra vad för dumskallar som tyckte det var en BRA idé att köra över oss på detta sätt i år?
Men, jag fattar, vi ska vara glada åt att vi ens har en högtidsdag alls, vi fick ju rösträtt för 100 år sedan och hur var det nu….hur gammal är människan, moderna samhällen VAL? Tusen år kanske…så i 90% av åren har MÄN gått före kvinnor på valdagen men nu ska vi vara satans tacksamma och bara steppa åt sidan när alla talar om detta förbannade val? Är det rätt uppfattat?
EN dag om året som ägnas åt morsor. Tänk er en mammastrejk….tror ni det drabbar tredje part? Hur skulle det se ut? Jo det kan jag berätta. halvklädda barn, män utan färgmatchad outfit, ingen matlåda skulle de ha heller och den sexuella frustrationen skulle orsaka trafikkaos landet runt. Kanske inte i de mest avlägsna delarna av landet för där finns väl knappt kvinnor (?) (HUkar mentalt för rallarsvingar från norr). Borttappade nappar skulle inte återfinnas, blöjorna skulle fyllas till bredden och yogaklasserna skulle överfyllas av egentidade mindfuljunkies. Precis SÅ skulle det bli, sanna mina ord.
Men jag, jag ska inte rösta (pga lång anledning som jag inte vill förmedla men indignation över inkompetenta politiker och borttappad röstlapp hör till) och har mycket låga förhoppningar om uppvaktning från barnsidan. Eller jag har fått ett armband i flätad ull som ser ut som en snara och kommer behöva bäras på vänster hand om jag ska kunna torka mig i baken. Igår deklarerade en dotter att hon inte köpt något men kunde baka gluten- och laktosfri kärleksmums….?
ÖH…känner hon mig alls? Gluten och laktosfritt?!? Vill hon att jag DÖR eller? Jag påminns om att vi numera inte definieras av vad vi faktiskt äter utan vad vi avstår. Och i så fall är jag ostron. Jag äter inte ostron. Eller njure. jag är en ostronnjure. Så bra. Ska jag ha på mitt visitkort kanske?
Nej, jag firar inte idag och det är inte av illvilja mot mammor och jag vet, galet att klaga på dubbelbokning men för alla andra kvinnor som kämpat ett helt år för att EN dag få odelad uppmärksamhet och uppskattning. Jag sörjer för dem. Kanske man skulle ha bildat mammapartiet för att möta denna dag. Kanske man skulle kunna ta över EU med frågor som jämställdhet, lika lön för lika arbete, aborträtt, delad pension för gifta olikkönade par (eller kanske för alla par där en stannar hemma för att fostra barn? Gud så modern jag är!) och gratis förtida hemtjänst för mödrar som drunknar i hushållsarbete….jag kan inte tänka ut mer mammarelaterade frågor. Men oj, det var typ ett partiprogram. I tiden också med aborterna där.
Aborter förresten. Jag tycker hela den debatten har total slagsida. Det verkar som om det finns två läger. De som älskar livet och de som inte gör det. Och jag hade gärna velat höra något om varför alla blir ofrivilligt gravida i Sverige och måste abortera. Nu ska vi då inte blanda in incest och våldtäkter här för det har ju sin sorgliga och onaturliga förklaring. Men jag anar att den typen av aborter inte är den stora delen. Vi har kondomer (som rimligen borde vara det mest använda vid första sexkontakterna eftersom de skyddar mot STD), sen har vi spiraler, pessar, skumgrejer, P-sprutor, p- och minipiller……och om detta ändå inte räcker dagen efter piller, sterilisering. Och sen abort. Jag vet, minerad mark. Jag tycker att hela den här abortfrågan enkelt kunde styras om till en ”Hur man undviker att bli oönskat gravid-debatt” För allas bästa. Jag är inte emot abort, jag tycker såklart att det ska kunna finnas som ett val upp till en viss vecka som bör vara tydligt skild från när vi börjar rädda liv och kanske stödja unga människor i detta? Fast det kanske inte bara är unga människor i och för sig. Det kan ju vara vem som helst i fertil ålder med jag anar att unga är överrepresenterade här. Nästan så att jag hoppas det för jag tänker att mogna människor vet att ta hand om sina kroppar.
Jag har mött människor som helt ovetandes varit gravida och så långt gångna att dispens för ingreppet måste sökas. Alltså nära den gräns som anses som möjlig att överleva utanför livmodern. Det var väldigt jobbigt att tänka på detta. I synnerhet som jag själv var i samma vecka och mycket väl kunde känna och se barnet….men det blev abort där hos denna tjej som inte alls verkade fatta vad som var på gång. Jag kommer aldrig glömma den ultraljudsbilden. Ingen skuld på unga tjejen, det fanns jobbiga grejer i hennes liv helt klart men…ja ni vet, när man sett ett hjärta och handen. Tungt. Jag tröstar mig med att jag inte hade något med detta att göra och att fostret kanske inte hade fått en toppenstart på livet och så vidare……men det är inte helt lätt att vifta bort.
Svart eller vitt. Ja eller nej. Jag tycker NJA i den här frågan. För varje oönskad graviditet är ett misslyckande på många plan och såklart ska vi erbjuda möjligheten att rätta till och hjälpa kvinnor med detta. Om jag blev gravid skulle jag ha ytterst svårt att välja. Jag har ju många gånger sagt ja till barn och det hände något i mig efter första barnet. Det är det där hoppet, förväntan om vad det ska bli av det lilla livet. Och två gånger har jag trott att jag fått missfall och det hade också varit OK med mig för jag har haft känslan av att så är livet, det kommer och går. Men tack och lov har jag sluppit det. Jag är både sentimental och ej när det gäller barn. Jag tänker att naturen har sitt sätt och går det fel så gör det. Jag har full respekt för att de som får missfall efter missfall inte delar den här uppfattningen men jag tänker att 1/3 graviditeter slutar med missfall faktiskt och det är av en anledning. Något gick fel. Och det kan vi ibland inte göra något åt. Ibland kan vi det.
Nu spårade jag ur. Jag var ju initialt irriterad av den kidnappade morsdagen och så slutar vi i barnlöshet…..kanske det är något att tänka på idag när vi borde fira MAMMORNA (och för all del på fars dag) att det finns de som inte kan få bli det hur mycket de än vill….de barnlösa. Hur mår de idag? Ligger de under täcket kanske. Tur då att det finns ett val att fokusera på så att ångesten inte övermannar dem. Det kanske var så de tänkte när de lade valdagen (alla länder valde inte den här dagen tror jag nämligen)
Jag försöker tänka på alla aspekter när jag skriver så jag inte alienerar någon. Bredd i tänket gillar jag även om jag på intet sätt påstår mig ha det. Jag skriver ju ur mitt perspektiv mest såklart, svårt annars.
Så åter till MIG. Jag har ännu inte fått ett grattis av maken. Men heller ej uppvaktat min egen mor, det ska jag strax göra men hon sitter nog på ett plan (borde alltså kölhalas istället förmodligen) från USA (otäck västmakt, tvi!) och kommer inte fira detta själv tror jag. Men OM maken läser detta så kan jag behöva nackmassage, städning av kök. Du kan ta hand om din tvätt som ligger vid varmvattenberedaren i en blå IKEA-påse och sen tömma en av tvättmaksinerna, baka de där surdegsbullarna du snackat om hela veckan och sen….jag vet inte men jag kommer nog på något ska du se.
Ha en skön valdag alla!