Då gör jag, lemoncurd, squash, limoncello och förbereder för sommarens GT´s!
Jag beställde en låda citroner från älskade Spanien för några veckor sedan. Och igår när solen gick ned bestämde jag mig. NU gör jag det, i rasande fart. Det gick jättebra om man bortser från att jag hade ett sår på vänster lillfinger som sved nästan outhärdligt under hela den här processen. Värst var att filéa ett kilo citroner till saften men jag är envis så det fick gå ändå. Min mormor brukade göra sådan när hon bodde i Spanien och jag hade nog inte vett att uppskatta den då men jag har länge tänkt på att göra sådan. Jag hoppas den är klar om någon dag eller två. Det passar bra till den spanska hettan vi upplever här. Lemoncurde är i ärlighetens namn inte gjord än, men den är uttänkt. För i fredags hade en av ssk med sig fantastisk frukost med hembakat bröd ur den högre skolan och vi var många som då uttryckte att nu hade han skruvat upp volymen och HUR skulle detta matchas? Han återkom till att vi ju inte behövde det och att det inte var en tävling…….?????
WHAT! ALLT är en tävlig, speciellt om EN person ska bjuda på frulle en gång varannan till var tredje månad. Hur kan det liksom INTE bli så? Hur som, jag kom i och med citronöverflödet och hänsinnehavet på att jag ju inte kan slå honom (hans fru egentligen) i bakning MEN, jag kan göra en förhoppningsvis GRYM lemoncurd av mina citroner och de fantastiska ägg mina höns värper åt oss. OCH jag kan trots allt baka filmjölksbröd. Hade jag gillat scones hade jag faktiskt kunnat riva av det men med det gör jag inte, så, antingen får maken baka vitt bröd eller så köper jag helt enkelt.
NU sitter jag i SOLEN och skriver. Den har precis tittat runt husknuten och sedan några dagar känner jag det som jag är i vårt älskade Le lac. Det måste vara värmen som gör att doften är den samma. Det brända gräset, lavendeln och ja….varm jord kanske? Eller så är Ekerö bara lite lantligare än vad jag är van vid och det är orsaken till den kontinentala doften från vårt sommarparadis. En gång i Turkiet fick jag en doft deja vu från barndomens somrar med mormor. Jag tror att en av noterna var varma sopor faktiskt och lite brandrök. Så luktade det i Spanien på 70-talet. Älskar det!
Idag bygger maken vidare. Vi har de senaste tre åren pendlat mellan att bygga ett förråd med helentreprenad, bygga lite med viss hjälp eller bygga helt själva (maken). Efter väldigt många om och men beslöt vi att han ska bygga. Vi kom fram till detta efter att ha tagit del av kostnaden för bygget och insett att det kostar mig tre månadslöner att låta någon annan bygga det på en till två veckor. Priset för materialet blir detsamma, kanske lite billigare om vi bygger själva pga då får vi inga problem med att använda gamla fönster och dörrar. Det knorrades om återanvända material när vi byggde sist. Väldigt tråkigt nu i miljökrisen.
Jag lyckades köpa en sista stol till matbordet ute igår också. Jag håller lite koll på andrahansmarknaden och plötsligt dök en svart Reidar upp. Så nu har jag ett fult dussin. En mycket chic japanska kom och mötte mig i Brommaplan och tvåhundra kronor senare var den min. Jag tror jag har betalat 3000 kronor för alla stolarna lite avrundat, normalt pris skulle varit det dubbla. Och bäst av allt, den är faktiskt snyggast av alla jag sett. Passar för det första så himla bra ihop med hus och övrigt här hemma. Den fanns i gult också som jag egentligen gillade bättre men ibland måste man döda sina tankedarlings.
Maken kokar kaffe nu. Vi ska snart äta frukost ihop. vid 10 blir det smulpaj hos grannen. De som ska flytta ett år till Palma. Jag är SÅ avundsjuk. Tänk er….ett år i milt klimat, Jag drömmer om det faktiskt. De tar med alla barnen som ska gå i svensk skola och jag tror min äldste son kommer bli mycket ledsen när de drar för hans bästa kompis är en av dem som åker…..men jag har en plan! Vi kanske åker ner och hälsar på! Vilket ypperligt tillfälle alltså! Och om inte det går så kanske de kan ta emot lille F där några dagar…jag ska prata med dem om det. Han bor där praktiskt taget redan…och deras som är ofta här också och sover över. De flyttar liksom fram och tillbaka mellan husen. Jag älskar det!
Kanske vi ska göra barnen ”sommarfina” också och klippa deras ostyriga hår. De gillar ju inte det…men kanske om jag säljer in det bra och har en muta i slutet?
På återseende, hasta luego eller…hasta pronto?