Som uteblev. Jag somnade vid 22 i soffan ihopkurad med Frank. Han ville se Spiderman homecoming? Eller nåt. Otroligt dålig var de första fem minuterna varför jag somnade. Maken väckte mig bryskt kring midnatt. Då var alla barnen fortfarande vakna men han och jag hade somnat. Jag kände mig lite sjuk på ett märkligt sätt och tänkte att jag har nog feber…och det hade jag. Inte mycket men tillräckligt för att det skulle kännas. Och nu ligger jag vaken. Jag ska sova i Edgars säng, han ville promt sova i min. Helst med mig men det går bara inte. Jag måste få sova ostört minst en natt i veckan. Och då….sover jag inte alls. Jag såg en märklig men kanske bra film på Svtplay, Isabelle, om en ung flicka som prostituerar sig. Den rekommenderar jag. Annars är det tunnsått med bra saker att se. Jag längtar efter nästa Ett fall för Vera, Grantchester, Gentleman Jack och En enkel resa till Korfu.
På grund av att jag bara haft fem patienten på TRE veckor så har jag haft en del tid över…på jobbet. Den har jag ägnat åt att läsa dels en bok om alkohol och sen en bok om Ikigai. Den senare var bäst i början, det anknyter till min övertygelse om att vi lever galna liv allihopa med helt fel fokus. Men i slutet blir det tjatigt. Detoxa kroppen med aprikoser osv. VARFÖR måste man skriva sånt när vi har både lever och njurar? Varför? Snart kommer det väl inte vara tillåtet. Bra i så fall.
En annan sak jag funderade på efter att jag kommit hem från jobbet var en sak som en psykolog talade om i veckan. Att dumma människor i böcker inte bara beskrivs som mindre vetande utan också som tjocka….jag funderade mycket på det. Är det så? Jag tänker att många elaka personer ofta beskrivs som smala. Jag tänker till exempel på Enöga i Dunderklumpen (ja det var det första jag kom på, vi såg den för inte så länge sedan. Underbar film! Behöver visas igen på SVT! Iallafall vet jag inte om alla korkade personer i litteraturen oftast är tjocka…vet ni? Finns motbevis?
Jag låg i min eländiga röda solstol och tänkte att en del beskrivs som giriga…men det är ju inte samma sak kanske eftersom det inte är en kroppskonfigurationsgrej. Men kanske ändå värre. För en egenskap som man har är ju väldigt svårt att bli av med. För mycket kroppsfett är ju något man kan jobba med tänker jag. På många sätt. Att vara girig, snål, aggressiv, lat och i värsta fall elak är ju väldigt beständigt. Och kanske man inte rår för det heller? När man tar bort beskrivningar av folk, vad blir det kvar? Alla egenskaper är ok. Icke desto mindre noterar man ju hur folk ser ut, beter sig, pratar, luktar och så vidare. Men såklart, jag fattar att en stereotyp bild av dumma människor och deras kroppshydda är ju inte adekvat.
And now to something completely different…..
Vi bygger förråd. SÅ bra blir det. maken är fenomenal! Alltid. I byggsammanhang. (kan hända att jag återkommer i ärendet för han är inte världsbäst på att göra helt klart, städa upp och sortera in grejer). Äntligen känns det som om vi kommer få ordning och mer utrymme här inne i huset. Jag gjorde en stor ansträngning i vintras då jag rensade bland mina grejer i källaren, nu börjar man se resultatet. Detta trots att jag ärvt massor med saker. Jag tog mig i denna nyvunna optimism om ett mindre ”cluttered” hem titta på den där Marie Kondo….ni vet hon som säger att saker måste ”spark of joy” om man ska behålla dem. Jag såg ett och tre fjärdedels avsnitt igår och av det tog jag med mig två saker: Hur man viker kläder på ett smart sätt och att det finns de som har det värre (och inte räds för att visa det för HELA världen!!!). Jag välte ut två garderobskorgar och vips var det halvfullt. Maken frågade om jag tackat alla kläder jag slängde. Det hade jag inte gjort men de är inte riktigt slängda än. De ligger i en påse. Jag kan ha en tackcermoni senare tänker jag när de verkligen lämnar byggnaden.
Jag ska ta resten av garderoben snart för det är verkligen galet vad för kläder jag sparar på. Ett linne jag haft i många år har en stor orange fläck på magen. En överstrykningspenna läckte genom sjukhuskläderna för flera år sedan. Jag har någon bakvänd tanke om att det var så dyrt när jag köpte det…för 15 år sedan. Men när jag höll i det igår kände jag inga glädjegnistor. Så, tack och hej. Det är inte så att jag shoppar galna mängder kläder utan mer att jag aldrig slänger i princip. Så svårt när man som jag köper sällan och bara sånt man verkligen vill ha.
Idag var det fläderplockardagen. Jag tog de tre små och min huvudvärk ut på promenad i syfte att skörda. De blev så uppspelta att jag fick lova att detta ska bli en tradition. Gärna för mig.
Arrivederci!
Trädet är nog en klotpil. Lycka till!
Tack, ja jag har fått hjälp att lista ut det! Anna