Nja. Coronatider är ju något nytt och ovanligt och nu när vi är i det och toapappret är tillbaka kan jag helt ärligt inte säga att vårt liv har ändrats särskilt mycket. Barnen går i skolan (inte på lovet då) och tränar vidare, jag och maken har fått arbeta lite mer än väntat. Aktierna hämtar sig sakta och jag har fler barn i huset än väntat (två har varit utomlands men är nu hemkomna tidigare pga Corona). Vi har pysslat hemma, både inomhus och ute i trädgården. Vi har skaffat två kycklingar till igår fick de en lite egen avdelning i hönshuset. Den största skillnaden är att vi inte träffar mina och makens föräldrar så mycket. Mamma och pappa brukar vanligtvis vara ett regelbundet och frekvent inslag här då de tar hand om äldste sonen två dagar i veckan för träningsskjuts och läxläsning. Men nu har han börjat gå själv till ena träningen och klarar det fint! Läxorna har inte varit ett problem än för hans skola har hanterat detta bra.
Framtiden är ju visserligen lite osäker den med. Våra sommarplaner är ändrade och någon resa till USA för mig i slutet av maj blir det ju inte. Vi ställer långsamt in oss på att inte resa till Frankrike under sommaren utan kanske under höstlovet istället? Det gjorde vi ju förra året och det gick fint att bada då med, lite kortare simturer bara men annars väldigt härligt!
Vad ser jag i kristallkulan då? Lite mer ordning hemma, lite mindre utflöde av pengar på semester och kanske resa inom Sverige för oss närmaste tiden men om man tänker lite vidare så hoppas jag att detta lär oss att ta hand mer om varandra. För när det krisar märker man vad som är viktigt. Vänner och familj, det är det man saknar. Inte bara för att man nu inte FÅR träffas utan för det känns viktigt. Jag hoppas alla slutar att slösa på våra resurser, resa onödigt långt, och att Sverige rustar sig bättre för nya kriser för såklart kommer det. Jag hoppas att sjukvården och omsorgen får bättre utbildad personal med bättre villkor och att kanske polisen nu när brottsligheten sjunker också får tid att lösa gamla brott och hålla jämna steg.
Jag hoppas att folk lär sig att uppskatta de små sakerna i livet och fortsätter röra sig utomhus och i naturen. Jag tror också att en och annan fått sig en tankeställare och kanske blir lite mer självhushållande? Skaffar höns kanske? Det vore väl trevligt om de stora äggfabrikerna inte behövde plåga höns i samma utsträckning och pressa ur dem två ägg om dagen, det orkar inte de små stackarna. Småskalighet hoppas jag på!
Nu är det lördag och vi har inget skrivet i sten riktigt….eller jo, maken ska göra ännu en trapp till förrådet, kanske bygga mig en ”Versailleskruka” till vindruvorna och jag ska måla en återbrukad gammal dörr svart med linoljefärg. Vi puttrar på alltså och sen ska vi ”städa” trädgården och göra oss redo för sommaren. Mycket jord kommer det gå åt!
Ha en skön dag utomhus alla!