Nu har jag arbetat klart för den här påsken. Idag ska allt ske som inte blev av när jag var inne på sjukhuset. Vi, alltså, jag vill bli klar med hönshuset, long overdue, och sen börja plantera ut lite saker jag haft inne nu sen i slutet av februari. Jag ska också hämta lite andra plantor som en vän drivit upp till mig och tyvärr köpa två nya kyckligar eftersom de två senaste lyckades rymma…helt oförklarligt! Jag känner mig som en mördare.
Nå, nu är det lite vila här, eller kanske mer jobb än vila, men ändå hemma. Jag hade fem av barnen i huset igår och det gör mig själaglad. Jag älskar när vi är samlade och de håller på och leker och tjafsar med mig. Vi stickade lite för att skicka till ett sjukhus i Kongo och anmärkningsvärt att mina barn inte kan det tycker jag….för det är ju självklart att man kan sticka i min värld, det är ju så roligt!
Edgar väckte oss halv tre inatt för då tyckte han att det var dag men han fick lägga sig igen. Jisses, hur är han ihopskruvad egentligen? Maken och jag vaknade vid åtta igen och jag var helt död. Men på g, vill sätta igång. Men började med Twitter. Jag har inte lärt mig Twitter, jag är ny där och lite rädd. Man måste vara fåordig, slagfärdig och kunna ta mycket skit eventuellt. Och fort verkar det gå…men jag följer @agneswold och jag såg imorse en länk där en läkare från NY uttryckte att han önskar att läkare kommer samman för att kanske hitta på någon ny behandlingsmetod för Covid-19…är ett paradigmskifte på gång? Jag undrar om de döda obducerats i någon större utsträckning…de verkar få svårt med syresättningen trots respiratorvård….det antyder att det finns ett hinder i form av vätska, eller att lungorna kollaberar (faller samman) och då hjälper det liksom inte att trycka på med syre…då kan man spränga alveolerna istället. Han tyckte patienterna såg ut att lida av höjdsjuka….om man vågar säga det så spännande….vi är lite sådana….om vi nu helt måste tänka om här. Det driver forskningen framåt. Man undrar bara VEM som skulle våga angripa detta på ett nytt sätt….inte göra som flocken…..
Men jag vände mig efter detta mot maken och tänkte fråga: -Vad har vi för plan idag? Jag tänkte att kanske han kunde föreslå något….men jag undslapp ändå en fråga: -Kan du handla den där jorden till mig idag? (Jag vet, jag kan åka och handla själv men jag haft ryggvärk och han har den större bilen, han är starkare och…….ja ni hör. Det är smidigare om HAN gör det! Men han svarade inte. Låg tyst. Och det är bland det värsta jag vet. Obesvarade frågor som bara hänger där. kanske en läkargrej. men vill ha ett: – Jag tar över som i akutrummet. En tydlig bekräftelse på att informationen har landat och om han INTE tänker bistå vill jag veta det för då gör jag om planen.
