Nya tag i augusti

Badande småttingar

Hösten rycker närmare. Det är fortfarande badväder och två dagar i rad har jag åkt till badet med barnen, de tre minsta men igår kom maken och näst äldsta dottern med också. Jag badade utan att halvdö (har lite svårt att bli kall och blöt liksom). Fotbollssäsongen har dragit igång och även om publik inte är tillåten står vi på avstånd och tittar. Jag tror inte att vi utgör en risk då vi är långt ifrån alla. Men vi kan ändå ses. Mycket bra och mina föräldrar längtar efter samvaro (vi med).

Exmakar, barn och föräldrar

Jag var ju och tittade på en tomt i mitten av sommaren och i förrgår ringde mäkaren….vi är nog inte så många intresserade. Och jag åkte ut med dotter nr 2 igår som tog KÖRKORT I MÅNDAGS!!!!! Det var helt tyst och stilla, svanar i viken. Vacker solnedgång och TYST!

Jag vet att det är helt off läge, barnen kan inte gå 50m och vara med sina kompisar, det blir längre till skola, affär, ja ALLT. Men en egen strand, en badklippa, en båthamn, en lada på 450kvm…..och helt tyst. Kanske doter med sambo flyttar med….vi kan hyra ut två hus till barnfamiljer eller släkt(?) och odla hur mycket vi vill, ha angorakaniner, får…ja, det finns oändliga möjligheter och det ingår en trektor och en båt. VA???? Ska man slå till eller? Mäklaren kommer hit på måndag för att värdera huset…och jag älskar ju det men vill ha lite mindre störningar. Huset nedanför har stört oss i tre år nu, trafiken, matos mm mm som vi sisserligen klagar på….men tänk total stillhet.

På torsdag nästa vecka träff med advokat inför att Länstyrelsen beslutar i vårt överklagandeärende ang det ovan. Juristgrannen är inkopplad och ska vara med på mötet. Vi ska bestämma om vi ska stämma kommunen och eller den vi köpte tomten av som också byggde huset vi är irriterade på….vi får se hur det går. Man vill ju ha saker klara innan en ev föräljning eller om vi bestämmer oss för att bo kvar vill vi har ändring här. Jag tror att alla i hela Närlunda vill ha en ändring faktiskt så att trafiken inte blir en så stor störning i våra liv. Märkligt att en kommun bryr sig så lite om sina invånare. Vi som betalar deras feta löner.

Nog om det.

Jag har bytt arbetsplats. Därav radiotystnad i viss mån. Jag måste göra neurologi i ett halvår. Nu har det gått 2v. Jag vet inte vad jag lärt mig men jag har fått två underläkarkollegor. Vi delar ett väldigt varmt rum. Vi har väldigt lite att göra och det stressar oss alla. veckan innan jag kom var ännu värre, då hade de frågesport. Man undrar hur effektivt det är för att utbilda blivande psykiatriker….men blir lite frågsam kring hur Socialstyrelsen tänker kring vad som är effektivt i specialistutbildningen…men det är kanske mycket Coronans fel….vi är för många, för få patienter…..och alla är drabbade av stroke, hjärntumörer och Parkinson. Vi har ett visst inslag av post-Covidpatienter med och de är verkligen märkta av sjukdomen. Och jag får dödsångest. Hjärntumörer och stroke är inte så roligt alltså. Att veta vad man vill säga men inte få fram det. Att behöva ha blöja….att fumla med ena handen. Nej tack. Men de gör sådana framsteg och paramedicinarna har massor att göra och vi har så fina hjälpmedel och ett växthus!

Så här vill jag ha det
Dagens missagstillbehör

Två dagar i rad har jag gjort gnocchi på mannagryn med salviasmör. vaninnigt enkelt och gott. Ni får recept senare. Måste kila. Barn ska till skolan och det är så häftigt att pojken som oroat sig ett år för nya skolan åkte buss själv igår efter att ha övninkgsåkt med dotter nr 3 en dag och sen åkt med sin bror. De växer med uppgiften helt klart och mamman får släppa taget. Sorg och stolthet i en och samma händelse.

Tjing!

A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen