Förord till dagens blogginlägg. Pga att jag varit sjuk och trött, sjuk på grund av att jag är trött i kombination med ingen bra sömn senaste 18 åren med kulmen just nu bad jag i fredags om att maken skulle ”steppa upp” och ta lite mer av ansvaret här hemma. Han gick med på detta. Idag utvärderades insatsen för att se om detta är ett hållbart alternativ för framtiden.
Middag-fredag…mamma lagade (hon tyckte lite synd om mig efter all turbulens, sjukdom mm och lagade mat till hela min familj på sin lediga dag. Det är en riktig mamma det! Jag lovar att vända dig en gång i veckan på hemmet och se till att du slipper tjockflytande kost).
Lördag lunch…rester från mammas middag.
Lördag middag- hämtmat (på mitt initiativ då jag inte kunde skönja någon ansats till matlagning/inköp) Jag beställde.
Söndag lunch- rester på hämtmat (jag värmde då jag inte såg någon ansats till värmning).
Söndag middag – maken föreslår McD. Jag Satt bara still, åt inget utan hade beställt en stor frappé alltså inte en frappe som alla tonåringar verkar tro att det heter. Ett e med en ´betyder att det är ett franskt ord och eet då blir långt som i soirée eller kanapé…välkända grejer…Tänk er eet när ni säger se! EEEEEEEEEEE liksom.
Jag var taskig tyckte maken när han såg vad jag skrev. Ärlig tyckte jag. Kan man inte stå för sina handlingar ska man inte utföra dem, alternativt inte låta bli att utföra produktiva handlingar och alltså inte skämmas för underlåtenhet. Då blir man uthängd till allmän beskådan för att varna andra för hur det går om man inte håller vad man lovar. Varnagel kan man säga, ett alltför sällan använt ord.
Jag kan erkänna att jag eventuellt kunde väntat liiiite längre innan jag styrde upp saker och att jag kunde låtit bli att skriva detta men det är som med skorpionen och grodan ni vet. It is in my nature.
Total fail på den skulle man kunna säga, om man ska fortsätta detta experiment någon längre tid vill säga. För en helg funkar det OK men jag tror det blir dyrt och livsfarligt i längden.
Jag älskar dig maken men min uppmaning är att kolla upp husmorspraktikan anno 1961 som står i min bokhylla i arbetsrummet. Där finns den totala guiden för en hemmafru. För det är vad vi behöver just nu, den förra har självdött.
Slut på meddelandet
Känner igen mig. Gjort samma försök. Ärlig är jag också. Svåra saker för min make att hantera.
Hej Cathrine!
Vi verkar vara många…Kanske man ska samla alla och sätta sig ned och tänka ut en strategi…? Har du läst Lysistrates samlade städtips här på bloggen? Där kan man få lite inspiration…;)
Anna