Nu ska jag ge mig på något stort här. Jag ska försöka samla alla mina spretiga tankar i ett enda inlägg. Jag ska inte samla ALLA mina tankar såklart för då skulle ni bli galna, eller tro att jag var galen men jag ska samla de som snurrar runt mest just nu, det är en fem till tio stycken tror jag. Vi får se hur jag får ihop det.
Bloggen. Jag får ofta höra att mitt kaotiska liv får ER att må bättre (detta gäller inte Superquinnan, hon bara förstår mig). Detta gör mig glad på något vrickat sätt men jag hoppas ni förstår att det är mycket värre i verkligheten.
Då viss idétorka rått på grund av min stora trötthet roade jag mig i morse med att läsa bloggen från ett år tillbaka. För att se hur saker eventuellt ändrats och också få veta vad som hänt mig. (Ibland känns det som om hjulet bara snurrar men hamstern är död). Det visade sig att just vid denna tid förra året gav sig min äldsta dotter iväg till England och viss panik utbröt när hon missade planet hem. Stor dramatik.
Igår vid klockan halv sex på morgonen fick vi ett paniksamtal igen. Nästnäst äldsta dottern ringer och frågar om vi har hennes pass…Hon ska nämligen resa iväg med sina morföräldrar till Österrike. Jag vaknade inte av detta samtal för jag sov i barnsängen, ni vet den som har ojämna träribbor och knappt någon madrass. Jag vaknade däremot en kvart senare när hon störtade in gråtandes och sprang omkring i huset i jakt på nämnda pass. Det hittades inte, hon sprang mest omkring.
Min pappa stod i dörren och såg lite trött ut. Han förklarade att om hon inte hittade det inom en kvart skulle de vara tvungna att lämna henne hemma. taxin och planet kunde inte vänta.
Hon svischade ut igen, hem till mina föräldrar och jag gick omkring och letade en stund innan lag lade mig för att sova. Ungen bedyrade att hon haft det i handen dagen innan och att hon letat överallt här. Tio minuter låg jag ned och sen kom ett desperat sms, hade jag hittat passet? Jag kände mig otäck som inte vänt upp och ned på våra 354kvm hus och gick sävligt mot hennes rum för en sista check. Mitt på det i övrigt tomma skrivbordet ligger ett litet pass. Jag försöker ringa henne men får inget svar. Jag bestämmer mig då för att tjugo över sex på lördagsmorgonen börja gå upp i pyjamas till mina föräldrar. Jag tänkte att ingen normal människa ändå är ute och går vid den tiden, vi ska ändå snart flytta och jävlar vad kallt det är. Jag ringer näst äldsta dottern som faktiskt svarar och säger att jag är på väg, eller att jag var på väg och nu går hem igen då vi fått kontakt och passet läggs i brevlådan.
Jag går hem och sätter på kaffet. Sömn, not so much…
Fem minuter senare ringer det på dörren och min väldigt pigga mamma frågar var passet är. Jag säger att jag sagt till Inez att det ligger i brevlådan.
-Men hur skulle jag kunna veta det säger hon. Ja, hur skulle hon kunna veta det? Jag funderar en mikrosekund på att en ny kurs skulle ges i skolan. Den skulle heta” Telefonteknik och konsten att ta emot och vidarebefordra ett meddelande”. Vi har mycket problem med sådant här hemma.
Mamma är så lättad av att passet återfunnits att hon finner kraft att berätta en liten anekdot från morgonen. Om hur dotter nummer tre i sin ilska och besvikelse drämt igen dörren i ansiktet på henne och sagt -Ha så jävla trevligt i Wien! Man undrar hur detta funkat på 30-talet.
Nu är de alla iväg, även äldsta dottern har rest tidigt i morse, hon skrev högskoleprovet på lördagen och kom iväg en dag senare. Nu mellanlandar hon i München så jag går lite på nålar här, det finns fortfarande utrymme för att det ska krångla till sig….Det var tanke nummer 1.
2) Åldersnojja. Jag börjar bli för gammal för att göra någon ordentlig karriär (inte för att jag just längtar efter det, men jag hade hoppats på att komma lite längre faktiskt, det ingår liksom i själva utbildningen). Jag hörde söndagsintervjun idag med Sven Hagströmer. Min första impuls var att skriva honom ett brev och erbjuda mina tjänster. Jag är snabb, rolig, sammanhållen fast ni kanske tror motsatsen och framförallt: I get shit done! Jag har stort socialt kapital och kan ta människor från olika bakgrunder rätt bra. Jag skulle kunna vara till hjälp med alla möjliga saker tror jag och han skulle kunna rädda mig ur min arbetssituation. För jag är så trött på mitt yrke och äldre kollegor som inte ser att jag är en tillgång. Men jag hejdade mig, han får säkert hundra tiggarbrev om dagen. Han blir nog bara trött. Nej jag skiter i det idag. Jag tar och lugnar ned mig lite och skriver och skriver och skriver istället. Ännars har jag ingen nojja om ålder. Jag är ärligt oroad över att jag ska bli gammal men det är mest för att jag inte vill dö. Själva gravitationen…nä, den har hittills mest jobbat för mig.
3) Bloggen. Jag har blivit lite hooked på att följa antalet läsare, det är inte nyttigt. Jag ska släppa det. Jag skriver ändå mest för min egen skull. Även om ni får lite mer perspektiv på era egna liv är inte det min avsikt…eller kanske. Mest vill jag att herr Herngren ringer faktiskt. Och Sven Hagströmer. Eller Antonia…jag måste som sagt (punkt 2) komma vidare här. Detta simmande i kvicksand är ganska ansträngande.
Att få ta ut svängarna lite kan innebära en ny sminkpenna och choklad för 550kronor….Jag VEEEET att det är galet och säg inget till maken men vad tusan, jag har köpt två sminkpennor på 28 år, jag kan få köpa nougatfyllda äkta äggskal för 45 kronor styck till barnen i påsk om jag vill det. Säg inget till mamma heller förresten hon går bananas då! För övrigt är detta den snyggaste NK-påsen jag sett på mycket mycket länge. And I am fucking worth it även om ingen annan tycker det, champagne drack jag också på kvällen. Kall, torr och gratis var den också!;)
4) Färga håret. Det är på tapeten igen och hänger inte ihop med åldersnojja utan fåfänga. Inte för att jag är överdrivet fåfäng men jag ska fotograferas nästa vecka och då vill jag iallafall ha samma färg på hela håret. I detta sammanhang kan jag nämna att min kajal (den från 1987) fortfarande är försvunnen. Om den som snott den visste att den var en antikvitet skulle den antagligen inte kommit på drift. Men jag såg ett tillfälle att köpa en ny. Jag skickade ett S.O.S till två insatta vänner om vilket märke som var bäst, medan jag inväntade svar sög en kvinna från Helena Rubinstein tag i mig och sa att deras var bäst. Shiseido är annars svaret på den frågan. Jag frågade om färgen passade mig, -Javisst sa hon, får jag visa?
Ja visst för katten, det går bra. Hon fixade ögonbryn på mig och noppade utan att blinka. Jag kände mig som en filmstjärna i flera minuter och köpte sen min andra penna på 28 år. Då spelar det ingen roll vad den kostar!
5) Kontrakt och löften. Det finns inget som gör mig så förbannad som löftesbrott och ljug. Att invagga någon i falska förhoppningar och sedan inte hålla ord. Det gäller i alla sammanhang. Kärlek, jobb och affärer. Jag har nu på kort tid råkat ut för två incidenter. Jag håller ena för mig själv men kontraktsbrottet kan jag lufta lite. Vi köpte en tomt. Vi sålde vårt hus. Vi flyttar i juni. Vi har nu ingenstans att bo, kanske inte förrän tidigast augusti 2016…Varför? Jo, för att den som sålt tomten till oss inte riktigt gjort det som krävdes, dvs mätt upp bullret, fixat bullerskydd eller en väg. Nu väntar vi på kommunens dom som kommer på onsdag vid lunchtid. Säger de nej blir vi en bostadslös liten 8-mannafamilj. Kanske jag ska slå upp en liten kåkstad på vår tomt. Undrar hur kommunen ställer sig till detta….Marken är iallafall min men frågan är om det anses drägligt för mina barn att bo utan värme, ljus och toalett. Vi har dragit fram avlopp och vatten men som sagt, vi har inget HUS att ansluta det till.
I värsta fall blir det till att hyra en villa med minst åtta rum för det är vad som krävs för att inte anses som trångbodd, det anstår nämligen ingen svensk att vara…
6) Jag håller andan inför så många saker just nu samtidigt som jag försöker bli frisk. Denna vecka har jag på mig att vila sen blir det hard core igen. Lite stressande att behöva stressa av för att bli avstressad om ni fattar. Inga mer tankar kring detta, det bara stressar.
7) Jag har hittat ytterligare en bloggare att följa. En för mig tidigare okänd kvinna som heter….vänta, ska bara kolla FB…..Malin Wollin. Skitkul kvinna. Verkligen, men jag oroar mig för att hon inte vill träna. Hon måste träna, även om alla intressanta människor är slappa i hullet (jag är jätteslapp i hullet, allt hålls ihop med kläder). Denna kvinna rekommenderas varmt att följa jag ska göra det nogsamt. Men om du läser detta Malin, träna i smyg, bara för hälsans skull. jag ska också försöka med det.
Hon hade lite fördomar om folk som tränar, jag delar vissa, som att man kompenserar för saker när man tränar (eller blir rolig, eller sminkar sig för mycket, har vassa naglar osv). Jag kompenserar för…..öööööööö…jag vet inte. Jag är helt perfekt. Nej förresten jag är för otålig, och pratig (det har jag fått höra av en psykiater, som för övrigt anställt mig via mail….det är väl något av en merit kanske?)….men som sagt I GET SHIT DONE! Och det kan man inte säga om alla AT-läkare som anställts hittills. Ja, bitterfitta, det stämmer.
Röd tråd någon? Kaos kanske?
Jag trodde detta skulle bli lite roligt…det blev nog mest gnäll är jag rädd.