Jahaja. Jag mådde rätt bra imorse. Kände mig stark. INGET barn trilskades och alla kom utan större besvär till skolan. Tur att jag skjutsade dem för bussen var full av folk, de allra flesta utan ansiktsmask…mycket nedslående. Inte att folk inte följer restriktionerna (jo det med) men kanske mest att SL inte sätter in fler turer. Vad är det som är svårt att förstå här??????
Jag släpper det NU!
Men, sen skulle min dag börja, med disk, tvätt, vatten till hönsen (fick ett ägg som lön, det andra gröna av silveruddarna) och så kände jag att nu jäklar, nu gör jag mitt lilla träningspass. Och jag lovar er, det är det LILLA passet, inget pulshöjande, på en leopardmönstrad älskad yogamatta som jag köpt bara för att peppa mig själv i min svåra (JA!) tid. Och, efter tre minuter vill jag kräkas. Jag tvingade mig att avbryta och vila. Jag tog nya tag. jag kokade te, kände hur jag blev varm och japp, feber. helt obegripligt. Men, jag tänker att vila har ju inte gjort så mycket skillnad här så jag fortsatte den minut som var kvar…och klarade det. Nu ska jag läsa, jag har bundit ett gummiband runt låren och SKA träna upp mina muskler för jag SKA börja fäktas snart. Och vet ni….jag fick frågan om jag inte skulle ställa upp i en tävling snart (alltså innan pandemin) och då var jag osäker, vågade inte, rädd att vara usel men NU. Jo, så fort jag bara kan och den här farsoten dragit åt helvete så ska jag tävla, jävlar vad jag ska TÄVLA! Jag som aldrig gillat det i organiserad form. Jag vill fäktas, svettas, bli högröd i ansiktet och få blåmärken över hela kroppen och sätta lika många på andra. Jag vill INTE sitta på en stol och ha jävla feber.
Nej tack och ajö! Nu dyker jag in på Socialstyrelsens hemsida och läser på.
Hej DÅ!/A;)