Vet ni vad jag tror jag behöver?
Ett hotell.
Inte ett kontorshotell, eller semesterhotell, haf behöver en SÄNG på en annan plats där jag kan vila. För febern bara stiger här, sängen finns nära men jag lägger mig liksom inte i den.
Och jag känner någonstans förväntningarna på mig att att GÖRA något hela tiden. Det är små saker, som att plocka undan efter familjens frukost, plocka i och ur maskinen, ta emot STÄDHLÄLPEN, hämta t paket, kanske planera för eller åtminstone föreslå mat…..alla de sakerna som neurologen inte alls tyckte var viktiga. Jga skulle träna (går inte med feber) äta regelbundet (går inte pga inte sugen och ingen lust och ork att laga annat än mackor i bästa fall) jag ska SOVA bra (går inte med barn som kommer och stör och när de inte stör är det katten) och sen ska jag göra roliga saker…..det gjorde jag i helgen. Men det blev kanske lite FÖR roligt.
Och idag vaknade jag fem, 38 graders feber men ingen värk tack gode gud. Och så ville Edgar ligga nära, jag vill också det egenetligen men inte när jag inte mår bra. Så nu önskar jag mig en sval hotellsäng, gärna i klostermiljö. Där jag kan ligga och kontemplera. Eller möjligen skriva för det är lagom ansträngning. Inte styra tankarna mer än att försöka reda ut saker och ting och försöka stava rätt. Det är lagom nu. Asketism.
Jag är inte arg på någon, bara realist. Jag behöver tas ur mitt sammanhang, bara för att se hur det blir. Jag tog en alvedon mot febern nu…jag har inte gjort det tidigare för jag har varit rädd om levern och sen hjälper den inte mot huvudvärken….men kanske jag behöver vila lite från den inneboende hettan?
Nu ska jag bara orka med att ta emot städerskorna för fjärde gången sedan jag blev sjuk i september…det blev nödvändigt. Men jag blir så stressad över att ingen vill plocka innan, utom jag då….
S U C K. Och där kräktes katten……det får ligga. Jag har fan feber.
Anna