Sign of the times – redigerat lite och lagt till på slutet…

Vem kände till det namnet liksom……

Jag blev väckt av att dotter nr 3 landat i LA. Hennes tre veckor i Cancún är över och snart ska allvaret starta. Har ni erfarenhet av LA? Det har inte jag. Jag har mellanlandat där en gång (så två då) på min väg till Nassau(Bahamas) när jag var där 1991 ihop med en kompis. Då hängde vi på en ”dykbåt” som tog ut turister till Exuma, dök/snorklade och fixade mat till dem. Jag var där en månad ca. Paradisiskt. Men iallafall. Jag har fått lära mig saker om L.A. Som att de inte har ”dorms” på deras campus för L.A-borna vill inte ha dit fattiglappar(!?). Alla som pluggar där måste ha råd att BO där på egen hand. Detta leder till att de som har RÅD att ta sig dit (flygbiljett i vårt fall då) måste dela rum med en eller flera andra för att klara av det hela, om de då INTE är asrika och kan betala de ca 20000kr/mån det kostar att hyra något litet att bo i…..

Min dotter är en mkt företagsam ung kvinna som ju fixat detta galant och som har en viss trygghet i ekonomiskt stöd från mig, hennes pappa OCH hennes mormor om all shit hits the fan. Så hon kan tåla en månad eller så med höga boendekostnader.

Hon fick detta under natten…..Man blir fan galen!

Hon ska fram till skolstart bo i minst tre olika boendekonstellationer ihop med olika människor. Mestadels svenskar och norrmän.

I allra värsta fall har jag en syssling där (en timme bort från downtown och även hennes pappa har inte så avlägsen släkt som jag känner och har träffat, de är väldigt förmögna dessutom och har plats för henne om det skulle krisa).

Hon är van vid USA, hon ju gick nästan ett år på High school i Denver, innan Coronan slog till och tvingade hem henne i förtid.

Jag chockades av hennes berättelser om att hon hotats på skolan, att där fanns gäng, att flera av hennes kompisar är skjutna och döda nu, en är mamma. Jag tror ni kan föreställa er vad för typ av skola hon gick på…80% fick lunchkuponger och jag vet inte om det är PK att säga att det mestadels var ”hispanics” på skolan. Hon mycket trevlig familj som definierade sig som ”waaaay liberal” och aktivt valt att bo just där där USA inte är som på de felsta glorifierande filmerna. Men, hon gjorde en del vänner för livet och ville genast tillbaka så snart det gick. Men inte precis DIT!

Nu är hon i Hollywood. Där väntar college i 4 år, inriktning drama och hon ska spela fotboll, det var liksom biljetten dit. Hon är en grym målis.

Men redan nu får jag höra om mexicanskättade vänner som inte vågar berätta att de har svarta vänner…då bli föräldrarna galna för man ska inte umgås över hudfärgs-/kulturgränserna….och hela bilden man får av USA har verkligen blivit deprimerande.

Och, sen skulle jag imorse skriva Margaretha Krook och innan jag hann klart kom förslaget Margaux….och då blev jag ledsen, på allvar. Jag känner hur världen förändras till det sämre. Och vi tittar på OS. Reklamen är mördande på en kanalen som vi vanligtvis inte har. Det är reklam med gapiga kändisar och mina barn skriker ”NEEEEEJ inte de idioterna….” och spontant tycker synd om deras barn och frågar mig om hon har en missbildad mun!? Jag kan ärligt säga att jag inte ens visste att de visste. Det sänds så mycket lågkvalitativ skit på betalkanalerna (och ibland på svt med för de måste ju följa strömmen såklart) att jag bara vill gråta. Jag vet, grumpy old woman. Men fan alltså vad jag längtar bakåt i tiden (inte i förhållande till USA då). En vän ringde igår, vi talade om politik helt plötsligt, ingen av oss vet vem fan man ska rösta på längre. Den ena värre än den andra….skräckkabinett var ordet hon använde och vi var båda rörande överens om att vi gillade endast EN, om man skalade bort partiet, och det var Nyamko Sabuni! Hon borde starta ett eget nytt parti tycker jag. Och det mailade jag till henne den gång när hon hoppade av, fast då föreslog jag att hon skulle leda M…men nu vill jag inte rösta på dem längre. Jag är anti sälja ut all skit och skita i andra.

Nej, det blev ingen Wegnersoffa…det drog iväg och helt ärligt….hade vi plats? Men, helgens städbonanza har givit resultat. Jag vaknade och såg inte ett skräp på makens sängbord. Han hatar när jag tvingar honom att städa…men till slut stod han med MUNSKYDD och rensade ut sitt skål i sovrummet och sitt sängbord….och kunde erkänna att det kändes skönt efteråt. Nu återstår bara för MIG eller möjligen OSA om jag kroknar att åka till återvinningen…men minst en fullpackad bil med överblivna saker som ska lslängas/skänkas.

Jaha, då var dagen igång, väckt från L.A….ur en mardröm om att börja arbeta, hitta parkeringsplats, gå nattjour på akuten, träffa nya människor, betala parkeringsavgift med ny app och komma I TID!!!! jag har ALDRIG drömt mardrömmar om sådant. Sånt gör man liksom automatiskt. Men, värken, stressen, febern och det osäkra läget dag för dag…..det tynger mig och ger mer stress. Jag önskar jag var född på 40-talet, eller ännu hellre 20-talet. Då hade valet att vara hemmafru inte varit svårt. Jag ska kanske maila mina chefer? Kanske…vi behöver en plan…..(och ja det var en blinkning till en gammal film).

Jo, nu har dottern börjat komma in i Hollywoodrytmen och häromdagen gick hon 5 h längs med Venice beach. Chockad av att hälften av människorna är hemlösa. USA….inte ett land för mig helt klart.

Hej!

A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen