PÅ helgen får man sova en aning längre, mestadels på söndagen när man haft lördagen till att adaptera sig. Söndagen blir på det sättet den enda lediga dagen liksom. Men , då kommer insikten om att man ska in i hamsterhjulet dagen efter….och då är jag inte ens inne i hamsterhjulet. Jag är i det by proxy, via barnen….
Hotellkänslan, det återkommer på Instagram. Folk vill bo i den. Jag tänkte första gången jag såg att någon ville ha ”hotellkänsla” hemma ryggade jag tillbaka och sa ”uuuuuh” för det finns inget som är så opersonligt och oftast fult som just hotellrum. Och det spelar liksom ingen roll hur dyrt det är. Jag har skrivit om det förut att jag bara bott på ett hotell i princip där jag inte känt ett behov av att möblera om och kanske till och med gömma möbler för att trivas. Jag brukar ändå stå ut för man vet hur mycket slitage det är och att möblerna behöver vara lättstädade och så vidare. Men att önska sig den looken hemma förefaller helt galet. Jag trivs bäst hemma hos folk som har en blandning av saker, högt och lågt och där man ser att personerna som bor där har valt möbler och inredning med hjärtat. Och då tänker jag att de som inreder som i en reklamkatalog kanske saknar den förmågan. Och kompenserar med dyra möbler…? Eller? För det är ju väldigt enkelt att gå in i dyra affären och köpa en massa beige möbler och sen ställa fram en mässingsananas och köpa blommor från affären vaeviga dag men mysigt och ”classy” tycker jag inte det är. Jag får ”stoltsera med cash”-ångest. Och tycker lite synd om dem. Och så tänker jag på något jag läst om hur de som inte hade det fett, kanske rent av väldigt ofett har en outsinlig lust att revanschera sig…och om de sen tjänar en ohemul mängd pengar mer än gärna vräker på och visar upp det, för att just få sin revansch. Jag tror detta är fundamentalt i människan. Vi vill så gärna ”vinna” hela tiden, jag med. Men kanske inte alla måste flasha….tänker jag. Och minns guldsmeden som gjorde min vigselring. Han berättade att guldsmeder ofta klädde ner sig och körde en skruttig bil…för att inte dra ögonen till sig. Och hans fru hade en helt makalös vigselring, jag fick se. Det var en otroligt stor diamant flankerad av två till som båda var större än en karat fast satt på en annan ringskena. Men den hade hon oftast i ett kassaskåp…så lite ovärt va?
Nåväl. Jag ska inte ondgöra mig över nyrika, det är så många som gör men jag kan liksom inte fatta inredningstrenden ”hotellfeel”, den går helt över huvudet på mig.
Jag köpte en inredningstidning i Fredags, som en slags belöning för…jag vet inte. Men ändå, jag köpte den, mot bättre vetande och trots att jag VET att jag redan sett allt och att det mest är reklam i. Det som förvånade nu var PRISET! Herregud, 129kronor för att se mest reklam. Jag läste INGET av vad som skrivits fö inget var speciellt intressant bildmässigt för att läsa. Det som fastnade var en blå kulör, den letade jag efter men fann ej så fail på den och jag borde lita på min egen förmåga här. Jag är bra på sånt här, det vet jag ju. Men ibland tvekar man, varför vet jag inte, det kanske är sunt med lite ödmjukhet???;) Men en spaning var: INGEN HOTELLKÄNSLA (annat än på reklambilderna). Och det ska vara just något blått, något fått, något lånat och lump (som man piffat till oftast). Så, jag är färgad av alla magasin på det sättet även om de flesta tidningarna visar upp olika stilar.
Jag ångrar de 129 kronorna, de borde jag lagt på mina auktioner som jag budat på i helgen. Helt galet, jag vet. Men jag såg ett fantastiskt spelbord med slitet schackbräde, en tavla av X-et, en av en Svante Rydberg och sen lite krimskrams som jag beslöt att strunta i och satsa på tavlorna. För NU ska alla tavlor upp. Maken vill inte, han är rädd för plotter….men NEJ, det är inte plottrigt med en massa konst på väggarna, det ger en personlighet för jag har valt alla tavlorna och betalat mellan 10kr (en del såklart gratis pga presenter/ärvt) och 3000 kronor (där går min smärtgräns just nu). Och när folk kommer hem hit brukar de älska min stil, plottrig eller ej, för den avspeglar oss här i huset, och de som gett mig saker. Nu har jag tjatat om det länge nog, över till bilder!
I bid you farewel!
A