Jag vaknade tidigt och såg att ett nytt meddelande kommit i gruppen för postcovidsjuka läkare. En grupp jag först gick med i och snabbt gick ur för jag tyckte inte jag passade in där. Men nu sedan ett tag har gruppen ändrat karaktär. Kunniga människor från SKILDA specialiteter samlas, delar med sig av undersökningar och fynd som dokumenteras, man får tips och stöd av kollegor som vet mer än man själv om olika saker. Nu på morgonen hade en faktiskt fått bekräftat att hon hade dragit på sig småkärlssjuka som gav henne angina. Ni får googla detta ni som inte är läkare, jag är lite trött på att skriva helt enkelt. Men, jag har ju känt av att jag får kärlkramp när jag tar mina triptaner mot migränen som coronan gett mig, även kramp i magen, jag har förändrade värden på njurens filtrationsförmåga….och är väldigt väldigt trött efter att jag tar medicinen, utöver att jag inte alls är så stark och pigg som jag vanligtvis är.
Min misstanke nu är att vi har påverkan på de tunnaste kärlen, detta skulle kunna förklara filtrationen i njuren som sänkts, att jag krampar i mesenteriet (alltså tarmkexet som försörjer tarmarna med blod), att det knyter sig i bröstet när jag tar kärlsammandragande migränmedicin och att jag inte har samma syresättning vid lätt ansträngning.
Och det slutar liksom inte där för längst ut i alla kärl har vi de minsta, kapillärerna som ska försörja huden perifert, hjärnan osv osv osv. Det går liksom inte att INTE bli påverkad om kärlen tjocknar och det livgivande blodet inte når fram. Jag har ju upplevt och påtalat detta sedan i november utan svar….
Jag har inte satt mig in i frågan om att Covidspecmottagningen på KS läggs ner mer än att jag tycker att det är synnerligen korkat att stänga ned den enda mottagning i landet där man följt detta sedan pandemins början och såklart samlat på sig en MASSA kunskap, sett sjukdomen ”rullas ut” och följt mängder av patienter med olika besynnerliga symptom.
Jag sitter i en sits (och det gör ALLA vi pga att sjukvårdsystemet är riggat så) att husläkaren på VC (generalist) sjukskriver och sammanfattar det som neurologen (specialist på neurologiska sjukdomar) på neurologmottagningen gör med min huvudvärk (som då inte alls har fokus på Covid mer än vanligt intresserade personer) denna person sjukskriver ej men kan rådgöra med försäkringskassa, arbetsgivare och husläkare såklart vid behov, och sen går jag på covidrehab på DS där de är specialister på rehabmedicin mestadels polio och neurologiska besvär……de håller i rehab av detta helt på eget bevåg för att de såg behovet!!!
I tidernas begynnelse (eller liksom så länge som folk fattat att det är bra att samla kunskap om åkommor folk fått) har man när man stött på udda symptom börjat studera dem, case-studier…och sen kan andra läkare läsa om dem, och man kan se att: Aha, det där har jag en patient med, och OJ, kanske det är svaret på varför Anna har kärlkramp fast hon inte borde ha det (varken röker, äter ohälsosamt, har gener för det, tränat regelbundet, är ung och inte dricker alkohol i princip alls och inte har högt blodtryck)….ni fattar. Jag efterlyser FORSKNING! För även om det inte kommer komma ut ett brandgult superpiller som gör att min kropp funkar som innan och reverserar alla mina besvär skulle det vara trevligt att fullt ut bli tagen på ALLVAR, att få veta vad jag ska göra, kanske UNDVIKA att göra och att vi samordnar vård och rehab så vi KAN förstå hur vi bäst läker våra kroppar. Jag tycker att jag märker av ett ointresse för detta hos våra politiker. Fokus på att vi ska vaccinera oss, och på att inte belasta sjukvårdspersonalen med att dö om vi inte vaccinerat oss, och att hålla hjulen snurrande. Men hörrni, det finns inte jättemånga läkare, vi kan tänka kring våra besvär och varför inte forska på oss till att börja med? Vi är tillräckligt många och som grupp betraktad ganska friska och hälsosamma (många i denna grupp har tränat otroligt mycket, ingen är äldre och alla yrkesverksamma innan men inte nu i så hög grad) vi har kostat massor med pengar att utbilda och kan bedöma våra symptom kanske lite bättre än gemene man. Och SEN när man tittat NOGA på hur vi har det , haft det och hur vi förbättras så kan vi dela det med alla andra där ute som mår som vi men kanske INTE får samma hjälp som vi får. För det ÄR lättare att få hjälp om man är läkare, känner någon, vet vart man ska vända sig och kan tjafsa emot en motsträvig kollega…..och DET är ju förfärligt i sig.
Just nu tänker jag mest på att neurologen behandlar mig som vilken migränperson som helst och inte alls känner till att de kärl som kanske redan är trånga i mitt hjärta blir ännu trängre av medicinen jag behöver för att stå ut….och det oroar mig. Och jag tycker att det är HELT ADEKVAT!
Forskning. Det önskar jag mig till jul. Och att politikerna drar ut huvudet ur arslet där det är så mörkt.
(Klämmigt slutord va!?)
Ps. Jag ska kanske skriva en rad till neurologen…som ju är internmedicinare och alltså vet mer om kroppen än jag…Ds.
/A