Sport man vill glömma

Jag såg faktiskt den här matchen, på mkt stor skärm och helt ärligt, jag mådde illa. Det är så fruktansvärt onödigt och jag VET testosteronet pumpar osv osv osv men han är 40 år! Kan man för fan kontrollera sig?

Har jag nämnt att jag inte längre ser på hockey? Det är lite sorgligt faktiskt med tanke på min familjs historia men jag har helt tappat intresset. Den aggressiva spelstilen som nu verkar ha tagit över gör att jag inte kan se längre. Min bror spelade ju länge och väl, han drog av bägge korsbanden en gång när han spelade i div. 1 norra, sen skar han upp en handled en gång i samma klubb och höll sig sedan hyffsat skadefri fram tills proffstiden där han bröt näsbenet….alla tänder kvar. Efter det artros såklart, det får man alltid efter knäop. men han är stark och klarar att arbeta som rökdykare och brandman trots att han närmar sig 50-sträcket. Och jag ÄLSKADE att se på hockey, varje landslagsmatch var ett givet inslag i livet. Vi gick på Hovet, globen, åkte utomlands och såg honom spela. Nu tittar jag på hans två pojkars matcher när tiden finns, de är fantastiskt duktiga båda två (en av dem en sällsynt utpräglad tävlingsmänniska och katastrofalt dålig förlorare, som sin far!). Men, jag har också vänner med barn som tvingats av isen pga upprepade hjärnskakingar. Vad det beror på? Jag spekulerar här men jag tror att NHL-stilen att spela har inspirerat, deras mindre rinkar ger att tätare och snabbare spel och publikens blodtörst hetsar till farliga tacklingar och knytnävsslagsmål….och jag vill INTE se sådant. Svenska stilen har traditionellt varit mer teknisk, vi är bra på skridskor och taktik. Men OJ, du verkar jag ha en sportblogg! Det blev fel. Flikar in en bild istället här så ni orkar!

Jag har stickat upp till ärmisättningarna på makens tröja och här är ena ärmen klar. Nu saknas en ärm och själva oket och kragen bara! Garn? Alpakka tweed färg 102 tror jag mörkgrå.
VA? Dubbskor i bröstet på en motståndare som nästa säson kan vara en lagkompis!?
Minns ni? 2006, Zinedine Zidane avslutar sin karriär med att göra något för honom helt oväntat…och där dog liksom fotbollen lite för mig…Han var en jag verkligen älskade att se spela. Och så gör man så här? För att någon sa något fult. ALLVARLIGT? Hur lättkränkta är de här divorna?

Zlatan….han väcker många känslor. Man både vill och vill inte ha med honom i landslaget, man vill höra att en svensk spelare är bäst i världen, spelar på allra högsta nivå fast han är 40…jag tänker på Gretzky…men min bror sa också att ingen någonsin tacklade honom, hans lag skyddade honom och kanske ingen heller vågade? Då kanske man själv skulle åka på däng…?

Nej tack till fulspel, efterslängar och hämndaktioner. Det är en jävla LEK hörrni! Inte på allvar, det ska vara KUL. Jag själv kan ju inte längre få känna den där underbara känslan av att benen darrar av ansträngning och den helt ofina glädjen av att ha fått in en träff med värjan. Jag önskar så att jag kunde få träna, träningstävla och högsta drömmen vore att få åka på en äkta tävling! Jag skulle ge vad som helst för det faktiskt, min man till exempel, honom skulle jag kunna ge till någon uttråkad person för han kan minsann fylla ens dagar med saker att göra.

Men, sport där man slåss….nej tack! Och tyvärr…sport där man kan DÖ (vilket ju kan vara i stort sett vilken sport som helst om olyckan är framme men ni fattar) som Rally, Formel 1, störtlopp osv det väljer jag bort eller tittar med ett halvt öga på medan jag stickar, klär om en möbel, syr kläder eller städar i köket. Fair play…vart fan tog det vägen? Och sen padel på det….med ovärdigt språk som stör grannarna…det har jag med i min senaste bok förresten…vi får se när jag får kraft att färdigställa den..

Så här kul kan man ha med min make….Ring vid intresse.

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen