Min djurintresserade son…

Jag är nere för räkning. och ser väldigt mkt tv…en serie. Arrested development just nu men ska snart se Hundra procent bonde som har en bättre titel på danska, och efter det Ett fall för Vera som också har en bättre titel på originalspråket, Vera, som mina ljusstakar(!). Nå min djurälskande och filosofiskt lagde beatboxande son frågar ofta saker, om djur. Väldigt intresse för djur och oss, Homo Sapiens, det är nog något med det där prefixet som är lockande att säga…..nåväl. Han brukar gilla att dela in saker i grupper, rangordna osv. Det kan gälla vem som hoppar längst, springer snabbast, är starkast osv. Man får välja vilket djur man helst skulle vilja vara och gillar när jag påpekar att människan är ett djur. Idag började han, vid ett av mina mkt sällsynta besök i köket (pga sjukdom) men att fråga om jag hellre hade velat vara ett annat djur.

-Vilket djur skulle du vilja vara?

-Människa?

-Varför?

-För att andra djur kan slaktas, jagas, trängs undan och lever i regel väldigt kort. (Jag undvek därför för det funkar inte här hemma).

-Aha…

-Tänk dig att vara en gris.

-Ok.

-Och ser du mycket grisar vandra omkring fritt? Om man tänker bort vildsvin. Nä, för de blir slaktade (och nu inser jag att jag kanske håller väl många monologer här hemma…). Och vildsvin blir jagade…så, nej. Tänk dig att under vissa tider på året bli jagad…vilken stress.

Den lille undersköne sonen stirrade såklart häpet och övertygat på mig.

Han började sedan säga att han gärna hade velat vara ett djur utan flock…då passade jag på att berätta att människan är flockdjur. Han kontrade med att det finns så mycket regler…Jag fortsatte med att regler behövs för att vi ska trivas ihop och att de som inte följer regler eller är snälla blir utstötta…även bland djur….och så drog jag ett exempel med råttor. Ja ni fattar, han fick en overload av tre studier från Stanford rörande empati hos djur, nedärvd känsla för rättvisa och barns naturliga avsaknad av empati för ffa sina syskon för att de själva ska växa och frodas.

Ok, ni fattar, jag tröttar inte bara ut mig själv här.

Sen, maken glider in och jag lutar mig, medan vätskeersättningen brusar klart i glaset, mot kylskåpet. Maken pysslar i vasken och den lille gullige ungen vid matbordet säger:

-Mamma…

-Mm.

-Skulle du vilja ha en babian som var lika smart som en treåring?

Redan vid babian smög jag närmare maken som stod en bit bort och smekte hans rygg försiktigt medan jag gav pojken en lååååång klurig blick. Vid en 3-årings förstånd skrattade han högt. Men jag sa det ändå.

-Jag har redan en.

T o m maken skrattade. Så, nu vet ni. Humorn lever i familjen Voltaire och min 11-åring är snabb som en vessla och har humor!

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen