Reflektion rehab

Om bara några dagar ska rehaben vara avslutad. Då har det 12 v sedan vi startade. uppehåll två veckor för jul och sen 9 halvdagar med övningar, info och en massa prat.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta på måndag. Jag vet inte om de vill ha feedback eller om jag ska berätta hur jag tycker att jag mår nu jämfört med innan eller om jag ska beskriva hur jag tänker gå vidare med allt som jag ”lärt” mig.

Jag känner i vilket fall ett behov att sammanfatta för min egen del. Så här kommer det.

Utredningen avseende syn och kognition tyckte jag var det bästa. Dels för att det gav ett underlag för husläkaren att förstå vilka mina svagheter är och även om jag redan visste hur jag INTE fungerade och fick detta bekräftat med siffror och vetenskap var det kanske det bästa ändå. Det var dessutom roligt och jag har kunnat märka av en viss förbättring baserat på detta. Arbetsminnet är förbättrat.

Optikerns undersökning visade att jag har svårt med mycket visuell input. Det stämmer väl överens med psykologens utredning och är för mig självklar eftersom mitt arbetsområde är kroppen och i synnerhet knoppen. Jag fick alltså det ännu mer styrkt vari mina svårigheter ligger. Jag fick också gå ner i styrka avseende läsglasögon vilket var lite trevligt. I måndags kom optikern igen och gav tips om hur jag ska hantera de problem jag upplevt med ögonen avseende flytta fokus/trötthet som sen sprider sig i hela kroppen. Jag sitter just nu med den varma ögonmasken i pannan och tyckte det var skönt men det är för tidigt än att utvärdera om det ger effekt.

När det kommer till sjukgymnastiken (jordning, grundning, känna av kroppen, skanna mig själv osv…) så kunde jag allt detta och upplever såklart som alla andra att det är bra att komma ner i varv och inte fortsätta pressa mig när jag är trött och sliten. Detta har jag fått inse successivt under sjukdomsperioden och acceptansen smög sig på redan ett halvår in i detta.

Vad har arbetsterapin gett mig? Bekräftelse på att jag redan gjorde rätt spontant. Jag har skalat av, gör kortare listor, går ifrån när det blir för stökigt och undviker stressande situationer. Möjligen var anhörigsamtalet det som hade bäst effekt för oss som familj men effekten av den var relativt kortvarig då det är svårt att leva med någon som ser frisk ut men är helt sjuk…

Kanske det kommer blir bra med samverkansmöte ihop med FK, VC och arbetet? Om jag är för snurrig för att föra min egen talan för jag vet ju precis hur jag funkar och vad man ska tänka på…problemet är ju att jag glömmer.

Sömninfot: Jag brukar ju själv ge information om sömn till mina patienter och har skrivit två böcker där det tar stor plats för välbefinnandet så….jag kan väl inte säga att det gav mig något nytt. Problemet kvarstår, jag har ett ökat sömnbehov och det hänger ju ihop med att jag är så påverkad och filterlös i skallen. Så. inget nytt under solen.

Nutritionstipsen: Här kommer vi in på minerad terräng för ayurvedisk- antiinflammatorisk- och histaminfattig mat. Det är INTE min grej och blotta tanken på att i mitt virriga tillstånd ställa om kosten som jag aldrig någonsin haft problem med är något av en bergsbestigningsexpedition för mig. Därtill mycket tveksamt bevisläge och jag sträckte mig till att göra kimchi då det är en välkänd sanning att mjölksyrade födoämnen är bra för magen och motverkar allergier. I övrigt…nope. Ingen hjälp bara mental belastning och gav mig en oseriös känsla som bestått. Här lite skriverier från rehabläkarens insikter kring mat…https://www.rawfoodmiddagar.com/newsitem.html?item_id=244

och detta: https://www.rawfoodmiddagar.com/newsitem.html/en-lakares-perspektiv-pa-hur-kost-/-rawfood-och-livsstil-paverkar-var-halsa?item_id=68&fbclid=IwAR05d04dUmTHsjzItIeNP4JhIT4jzvx3rbW51eJC5gsDRYJsz9kH82coWio

Mindfulnessen: Jag tänker på mindfulness mer som avslappning. Jag vill absolut inte vara för mindful i min vardag, då är det lätt att övermannas av all skit som den här sjukdomen medfört. Rädsla för att dö tidigare än väntat, det ekonomiska raset och anspänningen i relationerna här hemma som min låga funktion har medfört. nej tack till att känna in mina ögonglober och fokusera på det tredje ögat. Mindre sånt och mer promenader om jag får välja.

Jag har hela tiden efterfrågat hur jag ska komma igång fysiskt. Inget av det har jag fått, tvärt om har jag fått råd att inte träna utan istället jorda och grunda mig för att stärka grundvitaliteten. Sista passet väckte dock hopp, vi skulle lära oss att få in lite BOUNCE i kroppen. Jag tänkte direkt på hopp, skutt och explosivitet..nej, vi låg på golvet och pressade ett ben i taget mot underlaget och kände efter hur det var….jag har på egen hand varit i utegymmet och testat att hoppa jämfota upp på olika ”steg” som finns där. Det har gått framåt. Jag har testat att träna korta pass och känt mig mycket starkare efteråt om än trött. Detta var vad vi fick öva på för att få tillbaka stunsen i kroppen…https://www.bragee.se/manadens-ovning-i-februari

Jag känner mig stundtals på gång så pass att jag vill arbeta. Jag känner att jag vill börja träna tre gånger i veckan. Och frågar någon mig hur jag mår säger jag: Bra!

Men. Jag sover på tok för mycket, får bakslag efter roliga saker som en lunch med dottern i stan och sen gå i två butiker i långsam takt. Så pass att jag vaknade dagen efter och genast kände mig febrig. Jag försökte ta det lugnt hela dagen och var inställd på att ändå träna fäktning en timme (vanligen är det en och en halv) men kring tretiden på dagen insåg jag att det var sängen jag behövde mest av allt.

Så nej, jag är inte där jag behöver vara för att börja arbeta mer än en timme eller två om dagen, knappast flera dagar i rad. Men jag tappar inte modet. Jag tror heller inte att jag gör fel. Jag lyssnar på kroppen och bromsar mig. Vissa saker kan man inte bromsa, som rehaben, läkarbesöken, MR-undersökning, utredning för sömnapné och att vara hemma med barn, laga mat, småstäda, kläd sig, laga strumpor och försöka förströ sig….men det är pecis det jag klarar just nu. Jag har försökt skatta vad jag har för kapacitet men det är så svårt att säga för om 100% är vad jag hade när jag arbetade heltid, tränade 2-3ggr/v, höll koll på det mesta här hemma och skrev böcker så det glödde….då skulle jag säga att jag har 5% kvar. OCH för att orka det behöver jag sova minst 9h/natt, helst mer och en tupplur på dagen. Hur jävla lång tid ska det ta att öka 95%?

Idag? OS, redigera försiktigt, i vilket fall läsa, hitta min bok jag tappat bort och hänga en vittvätt. Mat ikväll har jag bestämt till varmkorv. Fatta det! VARMKORV. Där är jag. Ingen boeuf bourgignon där inte.

Och detta med stressfokus på rehab….jag är inte stressad, jag kan möjligen varit lite stressad innan jag blev sjuk, det är liksom habitus för en kvinna som arbetar och har små barn och vill göra något utöver det.

Vi får liksom ingen hjälp känner jag….eller jag får inte det. Jag hade hoppats på ett detaljerat träningsschema, kanske en rehabresa till ett varmt land utan krav….ja, jag tror faktiskt att det skulle påskynda detta. Ta bort alla stressorer så att hjärnan kan återhämta sig för där tycker jag också att den största svagheten sitter. I pallet.

Nog om det. Nu ska jag ta tag i skit.

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen