https://www.thelancet.com/journals/laninf/article/PIIS1473-3099(21)00703-9/fulltext
Jag vaknade med feberkänsla och rethosta kvart i sex. Då hade jag sovit som en död i nio timmar, något som tidigare var mycket ovanligt för mig. Jag sov sällan mer än sju timmar men efter covid är jag så trött att jag somnar innan jag lagt huvudet på kudden och sen bara vaknar pga att jag hostar, har migrän eller behöver kissa.
Jag har försökt att inte reta mig på Hanne Kjöller….men just idag är det svårt. Jag hör på radion en professor från IK berätta om att en definition nu finns för sjukdomen hos barn, jag ser att WHO har en definition och ger ett webinar i mars (som jag genast anmälde mig till för att lära mig mer) och sen hittar jag en färsk studie i The Lancet (en av de bästa medicinska tidskrifterna). Så jag känner att VI FINNS. Och efter att ha blivit kallad KULTURSJUK vill jag bara säga….eller jag vill inte ens skriva ut det. Men jag tänker mig ett fulfinger. Och sen kommer känslan….varför skriver hon inte något nytt om hur vi är personlighetsstörda, rädda för att arbeta och bara ligger och lata oss.
Jag blir ju dessutom uppmanad att göra just det, VILA, något som jag personligen HATAR. Jag hade tänkt gå på träningen ikväll, jag var och kollade på en arbetsplats igår…jag vill komma igång nu, jag har faktiskt INTE RÅD! Att vara hemma. Pengarna är snart slut men hur i helvete ska jag kunna arbeta så som jag är van,även om jag bara arbetar 2 timmar om dagen blir jag sjukare….vila var det, vänta ut virusets verkningar. Idag ska jag sitta jättestilla, se på andra som tävlar och sticka klart min slipover (det var tydligen bra enligt optikern som var på rehaben igår, alltså att öga att titta på långt och nära håll växelvis så jag slipper yrseln och övar att ta in alla intryck). Jag kan efter 9v rehab, av stresskaraktär som jag erbjudits, konstatera att jag gör i princip allt rätt, och gjorde det spontant redan innan kursen för att jag ska klara min vardag, utom att just vila för jag tänker att det måste vara bra att försöka träna och aktivera mig. OK, jag äter inte antiinflammatorisk kost, D-vitamin i högdos eller ayurvediskt (för jag anser att det helt saknar evidens och ytterligare skulle späda på mitt illabefinnande) men jag är annars en exemplarisk patient. Jag gör allt jag blir tillsagd. Ändå….inte återhämtad fullt ut efter ett år och fem månader….Jo, jag har svårt med att finna det tredje ögat också eller att jorda mig, föreställa mig att jag andas ut toxinerna ur kroppen osv….det strider mot allt vetenskapligt jag lärt mig. Men jag är lugn, ostressad och utmanar mig, planerar för att arbeta men…..JAG HAR KOGNITIV PÅVERKAN; ÄR TRÖTT HELA JÄVLA TIDEN OCH NU OCKSÅ ASFÖRBANNAD i efterhand liksom. På att Kjöller anser mig vara personlighetsstörd. Jag vill liksom säga DITO! Som i ghost, lite försiktigt. Hur kan man vara så jävla tvärsäker och utmåla en grupp på det sättet, jag kan inte förstå det. jag hoppas hon en dag får stå till svars…och inte säljer ett enda ex av boken : Jag hade fel, även den bästa kan ha det.
Nu?
Kanske ett svavelinlägg på Insta när barnen vaknat, maken gnuggat gruset ur ögonen och kaffet kommit ner.
/A