Jag är ju hemma nu, ska varva ned, hämta kraft, bli frisk och lyckligare (eller jag är inte olycklig, jag är bara stressad, olycklighet ligger inte för mig). Detta visar sig vara svårare än väntat. Jag har så svårt att inte försöka vara effektiv, göra två saker samtidigt, planera allt och hålla koll. Det är ”tur” att kroppen nu talar tydligt till mig, den bromsar mig med olika medel. Så idag när Tylla är hemma med feber får maken vabba. Jag satt länge vid köksbordet och sydde små små fållstygn fyra stycken per centimeter och lyssnade på Meny i P1. Det blev ingången till detta inlägg. Det handlade om ekologisk odling, om hur man ska anpassa grödorna till jordmånen och andra fullständigt självklara saker som man måste inpränta OM och Om igen i människor. Tyvärr tror jag att man alltid talar för de redan frälsta.
Jag vill ju så gärna ändra på livet. Jag vill leva långsamt, medvetet och vara den där fantastiska personen jag vet att jag kan vara. I total samklang med min inre röst och naturen. NEJ, bli inte rädda nu, jag är inte en trädkramande galning som ska börja ha får istället för gräsklippare och spinna mitt eget garn, driva tvättmaskinen med en cykeldynamo och så vidare…..eller är det dit jag är på väg?
Jag har länge velat leva mer naturligt och det krockar hela tiden med att jag vill kunna resa till Medelhavet och Karibien…jag får inte ihop den ekvationen. För jag måste jobba rätt hårt för att ha råd att resa med hela min familj så långt och länge som jag önskar och jag har liksom inte den förmågan just nu. Dels på grund av det ofrivilliga stoppet i karriären, dels på grund av att vi sitter i en riktig sörja med nya huset.
Så vad blir lösningen då? Kanske att gå ned i standard väsentligt och att bli mer självförsörjande….Det hade jag tänkt på långt innan i och för sig. Eller ska man helt sonika göra slut med Sverige och bosätta sig på en vacker varm plats. Spanien ligger mig varmt om hjärtat. Där var jag så mycket när jag växte upp ihop med brorsan och mormor, min älskade lilla mormor. Jag får en klump i halsen när jag tänker på henne. Saknar att vara ett litet barn och inte oroa mig för något.
Men idag syr jag för hand på min folkdräkt. Jag tvingar mig till detta. Jag har nämligen hittat symaskinen men vill göra på detta sätt istället. Jag är mycket för att göra rätt. Det känns i själen när jag fuskar…vilket jag inte gör av den anledningen. Har försökt fuska ett par gånger men mått så illa av det att jag låtit bli. Har också mycket svårt att förstå folk som gör det. För jag kan aldrig släppa tanken på vad konsekvensen av fusk blir…
En gång på Tandläkarhögskolan såg jag tre tjejer framför mig som helt ogenerat fuskade på en stor tentamen, det var ganska utbrett i den klassen. Jag blev så satans upprörd att jag efteråt gick till professorn för att klaga. Han var ovanligt ointresserad av mitt klagomål men desto mer intresserad av att berätta anekdoter från sitt akademiska liv för mig och puffa på en cigarr på tjänsterummet. Nu snackar vi tidigt 90-tal här…Innan rökning på universitetsjukhusens tjänsterum blev förbjudet(!). Inga reprimander utdelades och dessa tjejer verkar nu i tandhälsans tjänst utan att det gått rätt till på vägen dit. Sådant gör mig mycket upprörd.
-Men Anna, du ska ju ta det lugnt och VIIIILA din överhettade hjärna. (Mitt fina jag som är konflikträdd)
-Jag försöker, men det kom över mig att ärlighet är så viktigt. För förtroendet i samhället och så..(Mitt fula jag)
-Åh, att du alltid ska göra allt så politiskt, tänk positivt och ta hand om familjen istället! (Mitt fina jag)
-Men det är ju det jag har gjort hela tiden, tagit hand om allt och tänkt positivt, försökt hålla modet uppe men ständigt blivit nergjord…Jag har ingen lust att tänka positivt, ens om det skulle hjälpa mig. Jag vill ha BLOOOOOOD! (Mitt fula jag)
-Men herregud, vad säger du? Du kommer göra dig omöjlig. Skärp dig, vila och upp på hästen igen! (Mitt fina jag)
-Dra åt helvette jävla präktiga moralkärring, idag vill jag se död och förintelse, som i en serie om Vasaätten a la Louise Epstein! (Mitt fula jag)
Och avslutningsvis vill jag meddela att jag inte tänker ta någon skit, likt Grynet, samt att jag har för avsikt att besöka Läckö slott, jag vill äta god mat ihop med maken, kosta vad det kosta vill.
Klart slut!