Jag har med ”fasa” noterat att muskelmän nu är högsta mode. Killen Rock som jag för länge sedan sorterade bort i kategorin muskel/doping-män utan egentlig skådiskvalitet är den högst betalde skådisen nu….och för inte länge sedan såg jag en barnfilm (tror jag) med ena ögat om Aquaman eller så med en annan byggd kille som verkade sakna skådespelargenen…och nu poppar han upp överallt. Jag har kanske felaktigt tänkt att alla män som måste pumpa upp sig så där Scwarzenegger inkluderad, är lite…korkade eller åtminstone har något slags komplex de kompenserar för. Och i Hollywood måste man ändå ha någon kvalitet…Arnold har ju stjärnstatus sedan länge och en komisk begåvning, eller timing i vilket fall, the Rock med i Jumanji ffa. Mn Mamoa….hans filmer suger verkligen. Jag blev förvånad över att han varit gift med Lisa Bonet, eller i vilket fall har barn med henne…
Jag tänker på David Hasselhoff….han försökte väl ta sig in i finrummet men var ändå för B-ig…och skulle sjunga och hålla på…Jag minns honom från El coche fantástico som jag såg i Spanien som barn och redan då tyckte var väl repetitv. Speciellt roligt att Scott alltid blev Escott…för spanskan är sträng med att inte börja ord på s.
Kan jag ha varit 12?
Nu anklagar jag återigen internet för förfallet. Allt är så tillgängligt, och så mycket hela tiden att man ledsnar. Jag ledsnar. Kvalitet är ute. Men det finns ju annat än snabbkultur. Det märker man i amerikanska boklådor. Handskrivna lappar på böcker som personalen läst och gillat, alla klassiker frontas…och upphöjda nya…det känns tryggt. Och långsamt. Jag är konservativ. Inte rädd för nytt men rotad i det gamla så jag snabbt kan backa tillbaka till det kända. Allt ska inte rivas direkt för tänk om….det gamla var bättre. Fisk blir lätt fisksoppa men svårligen fisk igen.
Nu, har ett barn vaknat också, kvart i 2 på natten. Är det kattens, mitt eller makens fel? Fan vet.
SOV!
/A