Det blev en fantastiskt rolig julafton där nästan allt fick plats och kom med. Som någon pratade om I Vinter i P! Matriarken bestämmer vad julen ska innehålla och håller i traditioner eller blåser liv i nya. Vår egen matriark föll ihop med pappa för coviden detta år så vi blev bara 14 på julafton men mammas revbensspjäll, brunkål och köttbullar var med ändå. och alla deras presenter.
Jag hade bett alla om specifika saker att ta med så de essentiella delarna på julbordet kom med och sen ngra nya. En oväntat häftig jullog kom svägerskan med. Hon kom med tre faktiskt! För jag hade önskat en av Jamie Olivers chokladpajer men hon var inte nöjd där utan gjorde mer. Succé! Och sen hade svärmor gjort fantastisk sill (tydligen för jag äter inte) och en tårta som snabbt gick åt. Fanny kom med det godaste surdesgvörtbrödet jag någonsin smakat och sen orangetter!!! Den ungen alltså! Jag kokade några av våra och grannens ägg, Alva kom md vegetarisk Skagen, Svärfar kom med julbricka från Androuet (stavas det så?), perfekt julskinka (han har jobbat på Scan som styckmästare och varit ett stående inslag i Café Norrköping (!?!) och pappa skickade hit snapsen. Alla var delaktiga mer eller mindre alltså. Vi har nu en stjärnkikare i vardagsrummet som tar upp två kubikmeter…det är blommor överallt och jag ensam uppe med kaffet.
Jag låg och läste kommentarer jag fått efter att ha kommenterat på Svts Instagram. Om att förlåta och vara medmänsklig….Jag brukar inte kommentera så mycket, mest läsa kommentarerna, inte alla men de första. Och en trend jag spanat in är denna: Kändisars följare är helt okritiska till den de följer. De glorifierar sin gud, såklart, allt förlåts och kritiker är onda. Men de stannar inte där. ALL kritik sågas som hatare, cancellers, och snorungar, och idioter. Visst en del hatare är verkligen det, hatare men det är uppenbart att härskarteknikerna som följarna använder går ut på att hatareförklara alla kritiker. De uppmanar också alla att ”skaffa ett liv” vilket ju är ganska roligt eftersom alla rimliga personer som kritiserar och kommenterar verkar just ha liv, och verkliga konton och står dör sina åsikter och har välgrundad kritik. Och nu blev jag ansatt. Och avslutningsvis avfärdades jag som att jag ändå inte skulle fatta….så jag skrev, att jag släpper det för du kommer ändå inte fatta. Och så släppte personen. Lite roligt i smyg att använda samma formulering.
Nåväl. Sista tiden har jag gjort avsteg från min egen regel att inte se program för att inte öka tittarsiffror…men det är ju fel, för då kan man ju inte på allvar bemöta saker…..eller? Jag såg tre och en kvarts program om Meghan och H (äightsh) men sen tog det stopp. Jag orkade inte med den välputsade, överregisserade produktionen. Jag ville spy och stängde av mitt i Meghans mening. Jag står verkligen inte ut med henne och H. Sen såg jag Svt”dokumentären” alltså, dokumentär är väl ändå fel ord där???? Om Margaux…..suck. Pudrigare har väl aldrig public service varit? Och de har nån stackare som modererar kommentarer, ber om god ton och jag mår ärligt talat illa igen. Vart är vi på väg? Jag skrev en helt rimlig kommentar på DN nyligen men den fick inte vara med…de ville inte väcka hat…? Nu händer det tänker jag, bara älskare tillåts. Och jag blir rädd på allvar. För journalisterna som skriver i dessa ämnen verkar märkligt lierade med kändisarna…är de objektiva? Jag är inte imponerad av landets journalistkår med få undantag. det är ängsligt och slätstruket. Jag önskar mig journalister som vågar ställa frågor som inte är enkla eller insmickrande. Var är alla de? Jag hade nyligen tankar på att gå journalistprogrammet…faktiskt eftersom jag i vissa mörka stunder tänker att min ST är körd. Jag kommer aldrig fixa att bli specialist, det kräver helt enkelt för mycket av en hjärna….men att skriva…det skulle jag kunna klara, given time.
Jag blev i vilket fall anklagad för att inte vara medmänsklig. För att jag tycker att Margaux ej kan förlåtas. Jag ska resonera mig från från detta nu. Vad är medmänsklighet? Är det att älska ALLA människor? Nej det tror jag inte. Eller….jag VET att alla människor föds oskyldiga och sedan formas av det liv de får. Det är min övertygelse. Det tycker jag är medmänsklighetens grundpelare. Men….sen har en person föräldrar eller vårdnadsgivare som behandlar dem på sådana sätt att det skadar personen. Hämmar en sund personlighetsutveckling, värderingar, m,oral…och kanske inte gör personen lycklig och nöjd. Och det kan man förstå. Sen, om det varit allvarliga brister i uppfostran så kommer det ut en människa i samhället som bara bryr sig om sig själv….och då är man farlig. Man kan fortfarande förstå varför och man ska inte vara elak för det. Men man ska kanske akta sig? Jag tänker på alla överfall/våldtäkter och mord sista åren….de föddes snälla, vissa kanske med en psykisk sjukdom men ändå. Alla är formbara, vi behöver bra levnadsvillkor. En del av dessa onda gärningar kommer resultera i fängelse eller rättspsykiatrisk vård, och det sistnämnda blir ju fallet för den där 15-åringen som nästintill dödade en 9-åring. Det var skönt at han slapp fängelse för tydlgt mår han väldigt dåligt, tyvärr drabbade det ett barn och hennes familj svårt. Och nu tycker ni att detta inte är jämförbart såklart men det är detta med att man formas. Och om man fått höra hela livet att pengar är viktigt, kanske att man inte duger, att det är viktigt med dyra saker, och att det är de enda viktiga. Ja då skapar man en människa som inte skyr några medel för att uppnå detta, som inte kan fröstå och ta in andra människors perspektiv.
Jag har länge tänkt att en personlighet ej går att ändra. Jag googlade (såklart och om jag visste hur skulle jag frågat den där AI chattroboten men jag tycker svaren blir så könslösa, de låter som Meghan liksom….ingen verklig känsla/människa bakom;)) och då har man faktiskt mha en app kunnat ändra lite på folks personlighet…men, det var en liten studie, på UNGA (mer formbara) och de VILLE ändra sig!!! Så, visst kanske man kan ta en narcissist och göra den till en mer allälskande person men det sker inte genom en handvändning! Och jag har blivit anklagad på att sitta på en hög häst….aha, jag vet inte. Jag tycker inte jag är ofelbar men jag har högt ställda moraliska regler som jag håller mig vid….är det att sitta på en hög häst? Jag tänker mig också att alla BORDE ha hög moral och handla etiskt….så länge man faktiskt strävar efter detta är det väl bra…det borde väl ge en ättre värld för alla? NON? Det betyder inte att man tycker sig vara förmer än andra? Tvärtom, jag blir förvånad varje gång en upphöjd person saknar moral….för jag gör det felaktiga antagandet hela tiden (det är en av mina värsta brister) att alla vill väl, är laglydiga och tänker på hur d uppför sig mot andra…..Men tydligensaknar en del helt kompass, och detta kan de inte rå för för det är så de lärts upp! Så är det, allt är uppfostrans och genernas fel det enda vi kan göra är att inte elda på den hatiska retoriken utan bemöta hatare med saklighet. Bara det, inte ta skit och vända andra kinden till, självutplånande lidande och sån kristen smörja vill jag inte veta av. Jag tror inte på ett ord av Bibelns alla texter. Det är motsägelsefullt också hela alltet….och hittepå och….gammalt. Hatiskt rent av…så nej. Men att vara vänlig är en bra regel. Alltid ge någon en chans. men om motsatsen bevisas ja, då blir det kritik och konsekvenser, det är en slags uppfostran. Och nej, det går inte i dagsläget att förlåta margaux. För hon ångrar sig inte. Hon skulle göra samma sak igen om inte en ansvarig utgivare stoppade henne. Too soon! Åk med fördel till Sydafrika (hon bygger flott hus där och kan således verka för jämställdhet, utbildningsfrågor mm mm mm med alla sina intjänade miljoner) varifrån min dotter med pojkvän just kom hem efter 7 veckors vistelse. Hon berättar upprörande saker, jag känner mig så stolt över henne. Juristlinjen har hon kommit in på och allt! Jag ser framför mig hur hon ska bli människorättsjurist (men säg inte det till henne för då blir hon affärsjurist helt säkert bara för att göra tvärtemot vad jag vill!) Hon brinner av empati den ungen, och som många andra av en hel rad andra känslor, hon älskar kläder, flärd, resor men i grunden är hon verkligen en person som skulle kunna flytta till Afrika och arbeta för människorna där….hon höll både ett och två brandtal här på julafton och vi ska sätta upp en liten plan för en vän hon skaffat som bor där. Det ska bli bra. Vi vill hjälpa om vi kan på ett sätt som går utanför alla stora kolosser av hjälporganisationer som jag i grunden tror är helt fel väg att gå och bara är en kvarleva av kolonialismen…hur tänker jag där….jag tror att folk ska lämnas åt att själva bygga upp sitt land men också att et litet litet bidrag ekonomiskt kan göra att de får en chans.
I Afrika finns sådan nöd att det är svårt för oss att föreställa sig, man ryggar tillbaka….och vi har överskott, lite i vilket fall, och om jag kan påverka en person så att maten för dagen är säkrad….då känner jag inte att jag lägger mig i för mycket. Jag har funderat mycket på detta. och jag tror att jag inte gör skada, och att jag kanske i förlängningen kan åka ned, se hur det hela landade, hjälpa på riktigt…eller drömmer jag bara? Har jag dåligt samvete här där jag sitter? Jag vet inte, en sak är klar. Vi har ett överflöd. Det har inte den här personen. Hennes arbetsgivare är inte trevlig mot henne, det mår jag dåligt av, jag kanske kan påverka…ja, ni ser. Svårt att veta om man gör något bra eller dåligt men intentionen är god….och förvirrad…
Just nu hoppas jag att mamma och pappa snart blir friska. Vi ska fira nyår där. Det gör vi i princip alltid, festernas tider är sedan länge över. fester med vänner då. Jag orkar inte med festande, orkar så mycket bättre med mina föräldrar. Och det är det bästa. Familjen. Ta hand om varandra. Och så får man sova över!!!!;)