Maken och jag är förkylda. Vi missade På spåret igår och såg istället detta till frukost på lördagen. Vi älskar på spåret. det har vi efter mina föräldrar….(?). Bänkade och redo med snorpapper, kaffe och jag min stickning satte vi oss. Maken utropar:
-Kolla Uffe!
-Vilken Uffe? Frågar jag utan att titta upp. Jag har ju min stickning för hand och kan spontant inte komma på nån enda Uffe som är känd nog för att maken ska känna till honom utom möjligen Ulf Elfving…Så jag tittar upp och ser….Benny Andersson. men säger: Det är ju BJÖRN!(????????).
Och DET beskriver nog precis hur illa det är ställt med MIG (men säger också en hel del om maken som godtar detta ända tills Benny Anderssons orkester presenteras av Kristian Luuk). Maken ursäktas pga låg ålder. Att JAG däremot inte genast ser att det är BENNY är oförlåtligt, dement och jag känner att en Schweizisk dödsklinik är enda svaret. det är ute med mig.
Återigen 100% sjukskriven. neurologen tycker jag är för dålig…jag håller med, jag är för dålig. För allt. T.o.m att sticka är jag ganska usel på, jag vet, jag kan sticka men vad ni som följer mig INTE ser är att jag gör det i stort sett dygnet runt (när jag är vaken) jag tänkte skriva ett ord på O som beskrev detsamma men det föll ur eller finns möjligen inte det ord jag tänker på?
Okej, jag är sjuk men jag är glad, eller, positiv, eller..jag går upp.
Nu ska vi streama West coast challenge på 100-tumsskärmen för sonen är i Göteborg och fäktas, omsissligt. det ordet kom jag på nu. På O. Jag är tillbaka, jag kan se humorn i det hela, jag kommer på nya ord, jag fick en rolig idé imorse….men jag ska inte säga det här, det kanske kommer senare. I Amélieserien som jag nu döpt min deckarserie till. Håll utkik! I mitt inre lever en polishjältinna och jag höll på att sno makens bricka och ta en selfie med den men inser att det kan vara olagligt, olämpligt och opassande. Många ord på O. Olovligen offentligt oppvisande, oproffsigt! men nu vet ni. Alive and kicking.
Eller alive and knitting. Sticking.
Jag satt en stund tidigt imorse och repade upp det jag stickade igår. För det blev för stort. och jag satt i tysthet och mörker och stickade. En text av Alanis Morissette dök upp. Och jag kan inte svära på att den är korrekt men återger den som jag minns den här, för den är så bra. Jag vill brodera den på en tröja! Nu kommer den:
Why are you so petrified of silence? Here can you handle this?
Did you think about your bills, your ex, your deadlines or when you think you´re gonna die?
Did you long for the next distraction?
Jag ska se slalom nu. Streamingen gick inte att se….så Slalom it is!
/A