Dagdrömmer

På färjan på väg mot jobbet en dag i februari. Fruset vatten är vackert.

Oj, det känns som en evighet sedan jag bloggade sist. Jag har fått några impulser att skriva men orken har sviktat. Och oftast har jag känt mig anmodad att skriva om hur jag M Å R vilket inte är särskilt upplyftande för någon även om det ibland känns skönt att lufta det. men nu hade jag tänkt skriva om något helt annat som upptar väldigt mycket av min tid. Det stundande ORANGERIET! Alltså bara tanken på att jag ska få lov att bygga detta är svindlande. Jag känner att hela mitt liv syftat till detta. Saker jag köpt, planerat och drömt om kommer på ett eller annat sätt att hamna där. Jag vill odla, driva upp fröer jag hittar/köper, samla alla mina krukor, ha mina fina växter där, banka upp lite roliga prydnader jag samlat på, ha en girland i taket, farmors fotogenlampa och sen golvet i turkosa Marockoinspirerade betongplattor. Kanske jag ska våga mig på att ta ut alla mina trädgårdsböcker dit. Jo, jag ska också ha bokashin (som maken hatar för han tycker den stinker) där och den lilla dammdimman! (det är en liten pryl man har i en damm som skapar ånga, skitfin. den har jag haft i 10 år nu utan att riktigt veta vad jag ska göra med den….men jag var väldigt nöjd när jag köpte den). Och så mina gamla halvtrasiga rottingstolar att sitta i. En rottinglampa från IKEA, ni fattar, det kommer bli knökfullt! Jag låg länge och funderade på (medans jag försökte vila bort huvudvärken) hur jag skulle inreda. Alltså hur sockeln och odlingsbänkarna skulle se ut. Var jag skulle gräva ned fikusen från mammas hus i Frankrike, citronen, bougeanvillan osv. Jag tänkte mig ett persikoträd också. Som kanske hkanske får grävas ned och sen spaljeras…

Idag har solen strålat och snön falligt om vartannat. Faktiskt riktigt trevligt om än lite sent. Här några inspirerande böcker. Jag behöver mer inspiration. Det gör att jag orkar bättre och tankarna klarnar.

Men sen kom jag på, de ska stå i krukor ju, så jag kan flytta dem in och ut. Eller ta med om jag händelsevis behöver lämna huset och bo på nåt hem(?).

Och jag ska ju ha alla lökar där, och dahliaknölar såklart!! Så, det blir inga odlingsbänkar. Det blir snarare bord att dra upp fröer på. Krukor på golvet och nada mas. det får vara enkelt. Jag ska flytta in en del utemöbler också tänker jag. Och ha alla trädgårdsredskap hängandes på ena väggen. Kanske på en knoppbräda mot husfasaden. Ja, det blir bra. Lite Shaker.

Och sen då? Jo sen ska trädgården bli klar. Staket mot väggen, trappa runt huset och en vettig väg från gatan till huset. Helst i skiffer. Efter det har vi inte mer att göra ute. det kommer vara klart. Kanske jag bara flyttar plantor och så.

Och så nästa ämne. Min kommande bok. Den som jag tyckte var klar. Efter redigeringsrunda T R E känner jag att jag nästan storknar. Men på ett bra sätt. Jag ser ju hur viktigt det är att arbeta med en bok. Nog för att jag är snabb och gillar det så blir inte allt bra mitt i Flowet alltid. Men tur man har god hjälp! Och så inspirationen. Jag tog en sväng till stället som inspirerat tidigare som bostad till min huvudperson Amélie. Inte i verkligheten då men i telefonen. För jag fotade och filmade på platsen vid den tid på året som hon flyttar dit och VIPS kunde jag skriva om det och ”se” det i skallen. Det är sjukt bra att göra så. Tips till alla författaraspiranter. Fota/filma/teckna/skriv ned för man glömmer. Och sen plötsligt blir det tomt i huvudet och man kommer inte vidare. Jag hakade upp mig på en mening också. Jag vimsade runt igår och letade efter ett papper som jag skrivit den på men kunde inte finna den. Sen visade det sig att jag satt 1 dm ifrån pappret. jag hade bara klottrat en massa annat där så det syntes inte. Jag är noga. skriver ner. men på olika lappar…och så försvinner allt. SUCK!

Inspirerande målning(?) som kanske kan bli stygn?
Inspirerande tröja.

Nåväl. Om ni tror att jag skriver böcker nu när jag är sjuk så är det fel. De tre som kommer i Améliserien skrevs innan jag blev sjuk. Det som görs nu är redigering. och det är tyvärr väldigt svårt när minnet, orken och värken sätter käppar i hjulen. Jag försöker sitta de dagar jag inte arbetar för när jag arbetar blir jag så trött att det är helt meningslöst att ens försöka. det är inte som förr när jag arbetade heltid och sen skrev fyra timmar på kvällar/nätter precis. Nu har den kapaciteten minskat till oigenkänneligt låga nivåer. Men jag hoppas komma tillbaka.

Här ska Amélie bo.
Så bor grannen.
Där tänker jag mig en eka.
Och så ser snäckskalen på stranden i Marseillan ut! Om någon vet vilken sort detta är, maila mig! swevoltaire@gmail.com

Nu ska jag vila igen. det frestar på! Hej alla söta!/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen