Maken och jag står i köket, nyvakna. Jag gick upp trots en lite tuff natt för att baka ut bröden som jag satte att jäsa i kylen igår. Jo, det är dags nu att börja baka för en formfranska kostade sist jag handlade 43 kronor. det är nästan dubbla priset. Och vi sätter på P1. Där meddelas att REGERINGEN (alltså folk med garanterat arbete livet ut utan att ha någon egentlig arbetslivserfarenhet och i de flesta fall helt utan utbildning/studieskulder) beslutat att Försäkringskassan ska kräva tillbaka felutbetalda pengar snabbare. Ja, ni läste rätt, FELutbetalda. Och då tittar vi på varandra och känner, vad fan händer i samhället?
Politikerna verkar helt frånkopplade från verkligheten. Mannen i fråga är alltså chaufför av något slag och i en ARBETSPLATSOLYCKA har han förlorat ena foten! Och nu ska han på EN månad betala tillbaka 75000kronor, or else….Alltså, helt ärligt hur många av er skulle utan problem hosta upp 75000kronor en månad? Inte jag. Inte utan att börja stuva om lite i ekonomin och faktiskt tycker jag att det är försäkringskassans jävla ansvar att INTE göra fel. De kan begära tillbaka pengarna på ett halvår, år!
Vi pratade lite om politiker i allmänhet. Efter avslutad politikerkarriär är de fortfarande högvilt. De blir landshövdingar AKB, de sitter i styrelser (AKB m.fl) och allt detta för att de har sina polare kvar i riksdag och regering. Svågerpolitik tänker jag, nepotism. Hur ofta händer det i övriga samhället när någon fått gå pga dåligt förtroende? Jag vet inte, kanske alltid.
Lappkast
Jag såg Tár igår. I december (tror jag) såg jag Everything, everywhere all at once med familjen (rekommenderas inte pga flygande dildos och buttplugs bl.a). Och inte EN enda gång har jag sedan dess (förutom nu) funderat eller tänkt tillbaka på den filmen, ärligt. Det var slap stick och märklig sci-fi ihop med mycket specialeffekkter och som vanligt Jamie Lee Curtis som överspelar galning. Hennes bästa film är fortfarande A fish called Wanda. Nåväl. När jag stapplade upp imorse satte jag mig och funderade på vad jag såg igår, försökte få ihop bitarna och DET mina vänner är för mig beviset på att filmen var verkligt bra. Det tyckte jag redan igår men nu vet jag. Det var inte publikfriande på något sätt, den var snygg, återhållsam och jo, den var intellektuellt lite utmanande så till vida att man första fem minuterna fick lyssna noga, svälja att man inte förstod allt men kände sig manad att läsa på, efter.
Hur Tár inte kunde få en Oscar är obegripligt och ett tydligt bevis på förflamsningen i världen, där det enkla, gapiga och färgrika utan några krav på tankekraft vinner. Det är inte ens folkligt, det är naivt, anpassat för kidsen. Och det drar in cash. Jo, jag är över 50 men jag hade tyckt samma när jag var ung. Jag föddes som pensionär tyvärrrrrr.
Hej!/A