Jag brukar ju återkomma till att jag är oteknisk, bakåtsträvande och var sen med att skaffa mobil, smsa och allt annat. Jag uppdaterar telefonen och masen så sällan jag kan och när jag väl gör det (eller rättare sagt, barnen gör det åt mig när de tycker att det gått för långt) då känner jag inte igen mig och blir helt paralyserad av att lära nytt. Men Facebook och Instagram föll jag för så fort jag skaffade det. Det mest fantastiska med dessa sociala medier är att man kommer i kontakt, och i bästa fall blir vänner på riktigt, med folk som man aldrig någonsin skulle ha stött på annars. Jag vet att det skrivits tusen miljarder gånger förut men häromdagen klickade det liksom till igen flera gånger dessutom. Ni ska snart få ta del av detta.
Men först ska jag beträtts några saker om mig själv.
Jag ÄLSKAR mode. Jag älskar mode så mycket att jag låter bli det. Det blir för jobbigt. Jag skulle vilja gå på alla visningar i Paris, London, Milano och allra allra helst skulle jag vilja göra kläder själv.
Om jag varit 18 nu och vetat allt jag vet idag skulle jag satsat på detta. Levt i ett råtthål i Paris för 7000 balubas i månaden, bara ätit baguette och druckit Pellegrino (jag vet att det är italienskt men jag gillar varken Evian eller badort…har samma problem varje år i Frankrike, att välja rätt vatten. Volvic är ganska bra men oftast smaksatt) för att hålla mig vid liv. Jag skulle tagit all skit och förnedring på det stora modehusen (jag antar att man blir driven som en slav där) bara för att slutligen få stå där efter en av mina egna visningar (självklart klädd helt i svart och med en cigg i mungipan) för att ta emot folkets jubel. Allt föll som bekant på att jag inte kan teckna….
När jag var yngre hade jag några favoriter. Armani såklart, Balmain, Gaultier, Alaia och Givenchy. Jag har också alltid gillat Kenzos tyger men inte riktigt kläderna. Däremot beundrar jag hans väg till toppen. Han hade visningar på gatan utanför sin pyttelilla lokal och lyckades skapa en buzz. Det verkar vara svårare att buzza nu med allt brus och galenskap… Konstigt nog är Kenzo det jag har mest av här hemma…det beror nog på att det fanns en Kenzobutik vid svampen förr.
På senare tid har nya favoriter tillkommit som svenske Lars Wallin, Valentino och Alexander McQueen. Jag lusläser inte modetidningar längre, tiden räcker inte till, men då och då kollar jag ju Ebbas Blogg och på så sätt hänger jag med en aning.
Med tiden har jag nog stelnat lite tror jag. Jag såg en bild på en ”nakenklänning” på en väns FB och då var det som om hela min bortskuffade modeideologi kom över mig igen….helt ur det blå. Jag märkte hur jag började analysera klädernas material, passform, val av plagg till en viss kropp och så vidare. Och det tog liksom aldrig slut…Det är där ett kommande inlägg tar sitt avstamp. Jag ska inte avslöja mer men jag är så förväntansfull!!!!
Nu ska jag och maken se en fransk film, nej nej nej, ingen sådan film. En äkta fransk film med handling och allt. Pappa rekommenderade. Vi får se hur det faller ut, hans favoritfilm är fortfarande Semestersabotören med Jacques Tati från 1735…jag menar 1953.
Au revoir mes amies!