Fläderdrink som inte var all that. Och jag dricker ju sällan men..en kan man testa. denna kunde jag ha låtit bli. Och skummet…var det ägg eller?
Jag sitter och redigerar, det är mitt nya jag. Stickning och redigering. det är båda två aktiviteter som just nu mest går ut på att försöka minnas vad jag håller på med och sedan repa upp. Sticka/skriva om och hoppas att ingen märker där det tappats en maska eller tråd…garn hade varit ett bättre ord men jag är fyrkantig och man tappar tråden inte maskan men i stickning är det ju inga trådar inblandade utan det korrekta är garn. Nog om det.
Jo, i helgen, Malmö. Asskön del av stan bodde vi i, mycket fäktning och svett, inte från min sida dessvärre men äldste sonen. han imponerade stort på oss, rise to the occasion är verkligen något man kan säga om honom. Ju tuffare motståndare desto bättre blir han. På allvar. Jag var helt svettig sista matchen där det är direkteliminering. Förlorar man efter gruppspelet så är man ute. Han låg under, kom igen, kom upp till lika och förlorade slutligen med bara tre stötar, fenomenalt! Så. Nu skröt jag klart va?
Vi passade på att kolla i lite butiker. Vi har helt olika smak men maken hade för en gång skull behov av något som inte hör till camping- och friluftsområdet…skor. och han gillar ett speciellt märke, new balance. det hade jag ingen aning om eftersom han annars alltid köper Adidas…!? Så, sporrad av detta tog jag tag i att skaffa skor åt honom, ihop med maken då. Medan vi letade skoaffärer han jag tvinga in honom i en secondhandaffär som hette Dacapo och Myrorna. Jo, en exklusiv butik för kökstillbehör, en ostaffär (det var inte så svårt för han älskar ost) och sen en pop up med marockanska grejer. Jag handlade en grön kofta med lurexkant, tre citrontvålar, goda kex, olivträspade och sked för matlagning och…ja det var väl allt? Jag lät bli sex Wedgewoodtallrikar på Myrorna. Jo, jag köpte handgjorda kolor och sen på Ica marshmallows med lakrits. Men sen var det stopp. Jag lyckades lura in maken i en butik där kläderna var svindyra (mkt fin butik men kortärmad skjorta för 3500kr…näe, det gör vi inte) och där fanns skorna han sökte.
Malmö, där vi var, bjöd på mycket spark- och vanliga cyklar. Väldigt läskigt att gå trots breda trottoarer. kanske en vanesak men jag är sån att jag går där det är platt och tänker inte på skyltar. det kan de som färdas fortare än fotgängare få göra tycker jag….Det var också mycket luftigt, grönt, vackra parker, mycket lek för barn och så bra väder om än lite kyligt och blåsigt.
Ska jag skriva något om Scandic hotell? Ja, why not? Jag brukade ju göra sånt förr.
Först en generell observation avseende service…på restaurangen vi var fanns slottider. Ni vet. man får boka in sig. 19.00, 19.30, 20 och i vårt fall 20.30 för att hinna ner från Stockholm i elbil…..ni vet vad jag tycker om det. laddkaoset. Sen har man TVÅ timmar på sig att äta upp och packa sig iväg….helt olikt den franska stilen. Köp en kaffe, sitt hela dan….som jag då föredrar.
Samma på hotellet. När vi checkade in efter 7h i bil och ska hasta iväg för att äta på Atmosfär avkrävs vi en tid för frukost. De öppnar 07.00….maken hugger till med 07.30 (????) och sen, när vi sitter trötta och mätta förbannar vi detta. Jag som alltid tänker att allt ordnar sig säger att vi kan ändra. maken säger att de inte kastar ut en om man kommer före eller efter….jag blir sne och säger att de ska vara glada om man kommer alls…eller nåt.
Men, duktig som maken är gör han som jag säger och ändrar tiden.
På hotellet ligger en lapp på kudden, de städar bara om man ber om det för de tycker att det är onödigt annars. Jo, det stod så. Jag kan hålla med, men…va?
Jag letade efter ett kylskåp men fann inget, det fanns heller inte en extra kudde, en filt eller tops. Jag hade ju som maken så riktigt påpekade kunnat ta med egen tops… men ja, jag kunde ju ha tagit med eget kylskåp också.
Vidare hade vi utsikt över ett tak fullt av häckande fiskmåsar som skränade. Så om de inte erbjöd något annat hade öronproppar varit bra, men såklart hade jag kunnat ta med egna, och ficklampa och sockor för det var kallt också.
Ska vi gå vidare till frukosten? JA skriker ni, ok. Jo, ett väldigt stort och kallt ganska tomt rum hade en lång rad med maskiner, bestick koppar och glas. Ett bord med frön, fil, yoghurt mm, en disk med chark och pastejer, en till för ägg, bacon och ja ni vet, saker under locka och fabriksgjorda pannkakor. Skärmar för upptappning av äppeljuice/apelsinjuice och kallvatten och sist ett bord med frukter, croissant mm.
Alltså, som Alex och Sigge ständigt återkommer till i sina reklaminslag nu, Scandic är nordens största hotellkedja. Och det gör mig sorgsen. Vi borde valt något annat. Äggstanningen hade som vanligt delat sig, vattnet SKA inte separeras…bacon i de mängderna ser inte gott ut, kaffet var kokhett och de enorma vida skålarna med mejeriprodukter som skvalpar känns inte så mysiga om någon skulle råka nysa…så, efter första morgonens miss med bacon och ägg, kaffe med varm mjölk och en pytteliten croissant valde jag te, kokta ägg, rågbröd och kaviar. Det kan inte gå fel.
Bajen spelade tydligen i stan, det märktes på gästerna. Tatueringar, tights (som alltså INTE är byxor) och grönvita kläder på gästerna avslöjade detta. Jag är född på Södermalm, var medlem i hammarby från dag ett men ”bajen bärs och rakade brudar” är inte min melodi. Att hänga på fotbollsarenor i klack är verkligen inte det och jag kan liksom inte förstå det överhuvudtaget. Jag såg att DIF-supportrar hade firat och en hel del LED-skärmat gått sönder…vari ligger glädjen?
Så. Nu hemma, ensam med tre barn, det är första maj., Jag demonstrerar ICKE men vi ska fira min bror som fyller imorgon. Jag tror jag får träffa fem av mina barn och brorsans två. det blir finemang. Jag har presenter! Skånska! Via Schweiz och England…
Jag fick fin konstruktiv kritik igår på ett manus jag arbetat med i omgångar. Jag har ju alltid bråttom, vill få iväg saker, tycker inte om att sitta och grotta ner mig och tror helt ärligt att förlag tar emot manus som är så råa, att de kan se att det finns något där som kan vara värt att slipa på. Kanske de också ser att författaren är jävligt otålig och INTE kommer slipa på saker? Men i vilket fall, min vän har rätt, det ÄR värt att fila lite, läsa YTTERLIGARE en gång. Och vet ni, nu kommer skrytet igen. Hon säger, du KAN ju skriva, det är roligt, jag vill veta mer men…du behöver kanske titta på det en gång till, finslipa. och vet ni, det värsta är, varje gång jag skickar något till en testläsare så vet jag vad de kommer slå ned på. Jag VET att det går fort på slutet, att något är luddigt och det är för att jag tycker det är tillräckligt bra. Vissa som läser tycker allt man skriver är bra…det är trevligt men så finns det de som liksom jag inte orkar med att läsa upprepningar, som hakar upp sig på taffliga formuleringar, omständligheter och direkta logiska fel. och så gör jag det själv! det är det man behöver förlaget till.
Och vet ni. Som Annette Kullenberg säger till Pär Nuder, du kan inte skriva. Alla kan faktiskt inte det. och det är lite av handlingen i min kanske kommande bok. Och jag har inget förlag som väntar på den, jag har tid (hoppas jag) att slipa, för jag vill INTE ge ut böcker som är toapapper. nej tack, aldrig. Jag bearbetar detta nu, mentalt och rent faktiskt med datorn även om det gör ont i själen och jag vill skicka iväg. Jag har till och med slagit ur hågen att låta chat GPT skriva synopsis. Jag tycker det är så svårt men…jag kan skriva, det vet jag ju, för jag får höra det ständigt och jämt, och se där, skryt igen. Och vet ni….jag ska ge mig själv den lyxen. Grotta ner mig. läsa igen, inte låta mig jagas av tiden.
En annan sak, i podden vi lyssnade på, om Annette Kullenberg, detta om att vara ärlig. Jag gillar verkligen det, och saknar det. jag fattar hon var jobbig för sig och andra men fan vad befriande med sanningssägare. För finns det något värre än de som stryker medhårs? de som säger att de gillar men faktiskt inte alls gör det. Jag har själv svårt för att ge komplimanger kan nog folk tycka…det kan bero på att jag hatar att ljuga. Jag säger inte att jag gillar något som jag inte gillar. därför avstår jag ofta att recensera…för jag vill heller inte göra någon ledsen. Och ofta är det så att de som behöver det mest inte tar till sig av kritik….och det är också med i min bok jag arbetar med…för det är en rolig karaktär, hon ska vara övertygad (som jag själv) av sin egen förträfflighet och det kommer inte bli helt bra.
Jag fick lära mig när jag arbetade på NK för länge sedan, hur kläder verkligen ska sitta, och gav sedan råd till de som provade kläderna. Alla vill inte lyssna, de vill ha en 38:a fast det inte ser bra ut, en del har tudelade bröst för de har fel storlek på BH, de vill ha D-kupa fast E vore bättre osv osv.
Lappkast. Jag följer Sarah Macmillan (brittisk ståuppare) hon skämtar friskt om sin övervikt, vad hon vräker i sig och gör det med elegans, Svullo skämtade om sin kroppshydda och nyss såg jag en trailer med Johanna Nordström…de två senare ger mig magont. Det är inte elegant. det blir bara sorgligt…faktiskt. Sen märker jag att jag följer en tjej till som är CP-skadad och ståuppar. Hon är jätterolig men….det verkar som att det som man skrattar mest åt är hennes skämt om sitt handikapp…eller heter det…utmaning? kanske det är förlösande att skratta åt sådant som liksom inte är skitkul men när det blir själva huvudnumret…då tänker jag att det kanske får slagsida? Eller?
I vilket fall. Jag tog bilder, var så goda!
/A