Jag blev ju uppringd igår av min husläkare, jag har en ny. Vi har träffats en gång, haft videomöte en gång och så igår ringde hon upp efter att jag skrivit, som de ber om på 1177.
Det har inte gått ett dygn men helt ärligt känner jag att jag börjar nå bristningsgränsen. Det är inte rimligt att jag som patient ska behöva ta läkarens frustration över att ANDRA kollegor dumpar jobb på vårdcentralsläkarna. Ju mer jag tänker på desto mer förbannad blir jag. Jag hade en rehabkoordinator där som blev sjukskriven ett år, det är ju väldigt oroande för i min värld är det väl i princip bara cancersjuka man gör så med…så det är ju så sorgligt. Men, de anställer ingen ny och det drabbar…ju alla andra. Man måste skilja på privat och arbete här.
Jag ska inte upprepa mig här men jag ska dela det jag tänkte nu på morgonen när jag kämpade mig upp för att skjutsa en son. Jag vill inte vakna, jag är outsägligt trött, jag är osäker på om jag har feber eller ej, kanske det är en begynnande hucudvärk jag känner av. Det värker i axlarna, är det pga botoxen jag får mot den kroniska migränen jag fått som verkar ha förvärrats….? Det är så många frågor.
Jag köpte en bok om jordenruntsegling….och den gör mig ledsen på två sätt. dels vill inte min make segla längre än skärgården, och jag har haft en dröm om större seglatser sedan jag var 19. men det kan jag leva med, vi har olika krav på våra liv, han är nöjd med att inte göra så mycket alls, jag vill upp, bort, större, krångligare, större utmaningar osv…helt olika personligheter. Men om jag är realist så är mitt mående så oberäkneligt att jag fattar att jag inte skulle klara att segla längre än kanske Sandhamn…det är tråkigt.
Sen när jag blir uppläxad av min nya husläkare blir jag skitförbannad. Jag kom in på läkarutbildningen 2000. I 20 år har jag arbetat på ett eller annat sätt, pluggat, planerat och kämpat för att bli färdig specialist och nu…kan jag inte ens få ett jävla intyg om att min situation med arbetsskadan har en nedsatt arbetsförmåga trots att jag har varit sjukskriven i olika omfattning i över tre år. och har bett om detta fyra gånger, ingen av de tre läkarna som varit insatta i detta har ens förstått vad det är jag ber om…..jag vet inte vad det säger om kollegorna, Försäkringskassans system eller något överhuvudtaget. Jag blir bara helt matt.
Jag är också jävligt trött på husläkare som upprepar: Det där vet jag ingenting om. Nähä, och det gör väl för fan INGEN, ännu men det kompakta ointresse och oviljan att vara nyfiken gör mig fan galen!
Jag ska se vad nästa vecka bär i sitt sköte, två läkarbesök dagarna efter varandra…bara det gör en ju matt… men får jag inga svar där så byter jag VC till den närmaste. Och sen får jag ta mig en livsavgörande funderare på vad i helvete jag ska göra resten av livet.
Idag, ska jag ringa Skatteverket. Jag är nämligen intresserad av att få veta om man kan få kontroll på hur mycket man betalat in i skatt. För som det är nu undrar jag vad fan jag får för pengarna.
/A
Ps. Nu hör jag på radion att barnen i Järvaområdet har dålig tandhälsa….att föräldrarna inte vet att man ska hjälpa barnen, att småätande inte är bra, att socker är dåligt och ja. Vad ska man säga…det här upptäckte vi på tandläkarlinjen 1998…..det var påfallande många av invandrarbarnen som hade allvarlig karies, ruttnade tänder innan de var sex år…..hur kan det ha gått 25 år innan någon rapporterar detta? Ds.