Psykogen feber

Jag vaknade och kände mig varm och jo visst, låg feber men ändå. Min första tanke var att det berodde på gårdagens hjärnsmälta i samtal med husläkaren. Jag fick för mig att googla psykogen feber (ett begrepp jag inte känner till mer än att det talats om). Fast att googla sjukdomar…det vet vi ju kan ha konsekvenser. Man hamnar på en sida för foliehattar, om man inte förstår sig på att källgranska…och jag kan liksom inte förlika mig med tanken på att psykisk belastning ska ge feber, det är så fall ett nytt tecken på tiden vi lever i med högt uppskruvade förväntningar på oss själva och livet. Såklart kan det vara så att det finns eller att tempot många lever i nu tar sig sådana desperata uttryck…eller? För annars ska ju ökad kroppstemp vara ett tecken på infektion. Att kroppen medvetet höjer temperaturen för att avdöda agens…eller en effekt av ökad kroppslig aktivitet vid en infektionsreaktion. Så jag vill inte tro att stress ska ge det.

Och andra tanken blev, jag ska blogga om det. Tredje tanken blev: Vem fan vill fortsätta läsa din blogg nu efter att du blivit sjuk? För den har ändrat karaktär…mkt tristare, jobbiga teman, samma tema…och sen, fjärde tanken; jag bloggar ju för MIG, jag skriver av mig för at få rätsida på mina tankar. Inte för att de var sneda från början utan mer för att skärpa dem. Sätta ljuset på mitt innersta.

Jo, jag måste berätta en parantetisk sak. En kompis till min dotter är gift med en amerikan, han känner författaren till The botany of desire! Som jag läste och älskade. Jag tvingade dottern till att se till att han hälsar från mig att jag ÄLSKADE DEN! Och det allra bästa med den här historien…är…att mina barns kompisar…liksom talar lite om mig. Att de vill komma förbi då och då…att jag är ett ämne värt att tala om om så bara för en kort sekund. VA? När man som jag hamnat i sjukskrivningens skuggland bryr sig någon, eller man finns i vilket fall utanför sin egen person. Mäktig känsla.

Nästa.

Jo, igår. Jävlar vilken storm årdagen utlöste inombords. Jag ångrade lite mitt utbrott på instagram men sen inte, och sen igen men sen inte. Jag kunde ha raderat. men. nej. Jag känner inte at jag behöver vara kollegial mot en person som behandlat mig så illa och visat upp så fruktansvärt låg dos medmänsklighet, empati och kanske värst av allt när det gäller en specialistkompetent läkare i allmänmedicin, okunskap om friskfaktorer. För att göra så som hon gjorde…det är faktiskt fel. Hon har bestämt att inte sjukskriva mig längre och bara slutat. UTAN att överlämna mig till någon annan. Hennes chef ska få ett brev. När jag lugnat mig. men jag vill vara saklig, inte i affekt. Jag ska smälta detta några dagar och kanske…en insändare i ämnet också kan komma ur detta totala släpp?

Som sjukskriven hamnar man liksom utanför. Man kan lätt förväxlas med en simulerande latmask…fast jag tror inte det är så många…men ändå, jag kan se det hända. Och då blir ens historia liksom oviktig. Så känns det för mig, visst en kort rubrik kan man få men på det stora hela handlar samhället om de friska, och det är väl helt ok. Det är bara det att de friska klarar sig ju själva, de behöver ingen hjälp. Och…där tappade jag spåret. Som ni som följer mig vet. En reflex i en ruta kan få min hjärna att tappa tråden. den kanske kommer tillbaka, tanken. Eller förmågan att hålla spåret. Jag tycker inte att jag blivit bättre på just det även om jag märker att arbetsminnet är lite längre även om det också påverkas av stimuli jag ej kan filtrera bort.

Och nu kom jag på vad jag skulle vilja ha av min läkare. Ett riktigt samtal. Som inte är tidsbegränsat. Jag tycker att en läkare som ska ta över en långtidssjukskriven patient med en NY sjukdom ska avsätta tid för detta. När vi inom psykiatrin har ett nybesök kan vi ha 90 minuter till det. Vad är det som gör att inte huläkare får den möjligheten? För vissa har bara en UVI. Men jag…jag har tre år och tre månaders historik på ytterst diffusa, en hel väldigt konkreta och blandade symptom och sjukdomar.

Om jag skulle få tiden att berätta allt, i vilken ordning de kom, hur jag upplevt allt detta och vad jag tror kan hjälpa…då skulle nog doktorn få en mycket enklare uppgift än som nu, en kvart här, en halvtimme där. kanske det är svaret på varför husläkare bränns ut, varför patienterna inte känner sig så hjälpta alla gånger och i mitt fall…får migrän av vården. Utslag av en specifik läkare…och funderar på om den här lilla familjen men just nu mindre pengar i plånboken har R Å D med en sjukvårdsförsäkring för tro mig, den tanken slog mig som en blixt igår.

När jag ser tillbaka på de här åren kan jag urskilja olika faser. De var kortare i början, mer svängiga och nu mindre sväng och en böljande kurva. Först influensa (typ), feber, värk, stel, sängliggande och orkeslös, 5 dagar? Sen kvarstående låg feber som efter 4v avlöstes av akut hjärtmuskelinflammation (ni vet, den jag sökte för akut tre gånger men blev avvisad). Efter det lungröntgen som överraskade…hade ju inga besvär därifrån men pga tjatiga kollegor lät jag mig röntgas och visst, jag hade ground glassförändringar och senare air trapping som jag faktikst inte alls märkte av…Men det oroade samtidigt som febern och den infernaliska huvudvärken plågade mig och förvärrades vid ansträngning. Att magen, huden, ögonen, lukten och kanske andra saker också var påverkade märkte jag inte så mycket av. Värken och febern var i fokus och oroade. Jo, tröttheten….orkeslösheten som en del säger berodde på INAKTIVITET???? Vem kan vara aktiv när man mår så? Självklart tappar man konditionen då. men…jag kan ju i sammanhanget nämna att jag under den här tiden presterade 98% av förväntat på ett arbetsprov och det säger kanske mer om medelsvensson än om mig? Eller?

OK. Men tillbaka till, ja var var jag? Vad är fel i vården? Jag tror mkt är att den styrs av folk som inte är medicinskt kunniga. Och sen litar man inte på läkare..för vi är kvalitetsgodkända. faktiskt. Av socialstyrelsen och de institutioner som utbildar oss, i mitt fall KI. Att det sedan slinker igenom fuskare, galningar, oempatiska girigbukar som gör fel….det är precis som i resten av livet. och det är därför vi har regler för vad som gäller och man ska slå ned på dem som gör uppenbara fel. deslegitimera. Och varför inte sen hålla koll på att de inte arbetar som innan? Läste ni om tandläkare som blivit av med legitimationen men sedan fortsätter att arbeta och få ersättning via skattemedel? hur fan är det ens möjligt? Har myndigheten ingen som helst koll?

Nej, här sitter jag och vräker ur mig….jag undrar när bloggen ska bli så där rolig igen? Jag hoppas innan sommaren. Jag hoppas för övrigt rätt mycket nu, det är väl det som hållit mig flytande all den här tiden, min optimism. Men den har ändrat karaktär. Och det var kanske den tråden jag tappade här ovan. I början ville jag snabbt bli frisk, sen gick mycket tid åt att försöka förstå varför jag inte blev frisk, jag läste fysiologi…försökte med alla medel att komma igen men blev bara sämre, lade ned de försöken och blev faktiskt bättre. Chansade med att vaccinera mig med dos ett Moderna och fick en sån käftsmäll att jag höll på att stryka med. men febern försvann. Huvudvärken dock kvar…jag började acceptera situationen att jag skulle ta det LUGNARE..och det kämpar jag fortfarande med. och det bli mycket mycket långsamt bättre. det som är kvar är ffa. det kognitiva. Av det jag vet…jag känner ju att musklerna inte riktigt svarar fortfarande och att det skulle bero på inaktiviteten? Nä, det köper jag inte. För jag är trots låg aktivitet både starkare och mer uthållig än medelsvensson. Jag har fysisk kapacitet mer än andra som rör sig mer än jag. Mitt största problem är verkligen stimuli. Det ger huvudvärk. Och huvudvärken är monumental. den kan hålla i 4-5 dagar TROTS i princip ALLA mediciner som finns mot värk. Så den kan de ju komma och försöka snacka bort med alla möjliga saker….den är där, den kom efter Coviden och har INGENTING att göra med att jag är 53. Det här förbannade klimakteriesnacket alltså. Så förminskande. Jag blir helt jävla rasande när man inte kan se kopplingen: Helt normal människa som bam får Covid och efter det är inget sig likt utan vill bortförklara det med stress, hormoner eller naturligt åldrande! Skäms på er alla som ens tycker det är rimligt.

Nu. Ska. Jag. Sluta.

Nej vänta! Sa jag att husläkaren sen sjukskrev mig 100%?!? Alltså. jag avslutade samtalet med typ: Du, det är precis sånt här som gör mig sjuk, utlöser migränen som får mig att bli sängliggande och du får göra vad du vill, jag kan söka hjälp någon annan stans men jag måste lägga på. Hej!

Och så sjukskriver hon mig till 3/3 heltid UTAN att boka in en åtebesökstid. Helt ärligt vill jag inte ens läsa den anteckning hon gjort för jag är rädd att den ger mer värk. Bara jag tänker på hennes formuleringar om att jag skulle vara uppskruvad, taggig osv får det att vändas i magen på mig. En sak är klar. Jag ska göra något. Inte vara kvar hos henne, kanske byta VC helt? Kanske skriva en rad till verksamhetschefen…jag vet inte. Men resultatet blev att jag fick maila min chef, som var ledig, så jag fick maila min verksamhetschef för att förklara att jag vill arbeta halvtid och sen fick jag ringa FK-handläggaren för att förklara varför intyget är fel och sen, nu på morgonen ringa FK igen för såklart var handläggaren ledig och sist av allt skickade jag intyget till AFA försäkringar och skrev ett förklarande brev om att jag INTE ska vara helt sjukskriven. Så doktorns miss blev till ganska mycket merarbete för mig…som inte gjorde mig lugn och fin, det kan jag lova.

NU är jag klar för idag!

och nu, när jag precis börjat skriva brevet till husläkarens chef…ringer hon…..och jag beslöt att inte skicka mejlet…men här är det:

Hej!

Jag skriver till dig angående en av dina nyblivna specialister som blivit min husläkare. Jag är själv läkare och jag ska inte gå in på bemötandet, även om det kanske som vi alla vet är helt avgörande för hur compliance blir, utan fokusera på handläggningen.

Efter att XXXXXX slutade har jag blivit tilldelad XXXX. Vid vårt första fysiska möte hade hon synpukter på att hon skulle sjukskriva och inte den specialist som behandlar min komplicerade, kroniska migrän. Jag meddelade då att neurologen inte sjukskriver. Jag fick sedan en utläggning om att allmänläkare också är specialister och att hon inte kunde förstå varför primärvården skulle tyngas av sjukskrivningar åt andra. Och precis nu när jag skriver detta så ringer hon. Och jag kan inte annat än tolka detta som att hon insett hur illa det blev igår. Därför säger jag inget mer om det.

Vänligen Anna Voltaire

/A