Eller hon säger att hon blir ”predikare”. Ordet är väl mer predikant men men…hon har sagt att hon blev GUD när hon tog droger och att hon var ljuset, hon blev ett med alltet och kände sin gudomlighet i sin mänsklighet. Hon säger att det strålade ett ljus ur henne….jisses. Alltså, väääldigt läskigt med influerare som har den personligheten…
Jäklar alltså.
Jag lyssnar vidare!
OK, nu har jag lyssnat klart.
Hon talar om free birth, wild pregnancy…inte göra några undersökningar, föda hemme, sjukhus och läkarfritt. Visst. Gör det! Om jag hade valt det är jag lite osäker på hur det hade gått. Jag gick 21 dagar över tiden 1997. Då satte de igång, inte jättebra, dottern hade låg Apgar, jag blev medvetslös, klipp, sydd ganska illa, ungen blå och sen efteråt ganska förbannad. Idag är ungen dataingenjör. Hon bor i stan och bakar surdegsbröd.
Barn två. Då ville jag för allt i världen inte tillbaka till KS för ärligt talat var jag förbannad på hur jag hade blivit behandlad. Andra ungen föddes på HS och jag minns det som ganska trevligt. Eller, det var för sent den gången för epidural så det blev en spinal…som gjorde att jag inte kunde känna värkarna, de avtog faktiskt helt. Så jag ställde mig upp och gjorde benböj…mycket lustgas gick åt men slutligen föddes dotter nummer två och vägde nästan 5 kilo…och hon läser till jurist nu, har en lya på söder och en gullig pojkvän.
När dotter nummer tre också gick över tiden dryga två veckor ville jag för allt i världen inte heller till KS men på grund av platsbrist hänvisades jag dit. Min svägerska fick köra dit mig men galet täta värker och när jag väl kom in bad de mig vända och åka till Uppsala…jag fick mellan värkarna fram att det inte fanns på kartan. Då fick jag tipset att klaga till mina politiker…..och sen fick jag ett rum med uppmaningen att stå i duschen för att det skulle gå smidigare utan smärtlindring.
Barnet kom med mycket lustgas, ingen epidural då heller för…det var för sent. Tack! Men jag skrattade så jag nästan kissade på mig och den dottern bor i LA och fick bara högsta betyg när hon tog examen på College nyss. Straight A´s!;)
Sen förflöt lite tid, jag bytte man och sen kom en liten pojke 09. Han föddes också sent, jag erfor att man ändrat från att det var farligt att gå tre veckor över tiden till två…och då vägrade jag igångsättning. Jag åkte istället på CTG-undersökningar och eftersom jag kan tolka sådana kurvor själv kände jag mig rätt trygg, det såg bra ut. Även om jag vet att det kan ändra sig så fort man lämnar sjukhuset. Han kom ut på DS och kanske det var min trevligaste förlossning även om jag tyckte att det var precis lika smärtsamt som de tre tidigare förlossningarna. Någon epidural blev det inte heller då om jag minns rätt…
Barn fem kom 15 månader senare, han kom också ut på DS, de förlöser flest barn i landet för övrigt, då var jag på ett jävla humör, barnmorskan var för peppig för mig, jag hade god lust att sparka henne i ansiktet minns jag och sen fick vi tjafsa om ersättning som vi senare aldrig behövde….så kan det gå.
Sista barnet…var total katastrof. uselt mottagande i telefon, mycket förvärkar hemma och vi bodde hos mamma för det var dagen före julafton och jag mådde så dåligt. Jag ringde flera gånger och grät av utmattning och smärta men fick rådet av en kvinna som hette Huda, det glömmer jag aldrig, att lugna mig och ta en Alvedon….43 år, sjätte barnet, två och en halv vecka över tiden….den kvinnan borde byta jobb. Jag ringde EN KOMPIS, som sa åt mig att åka in, jag var en riskgravid…så då gjorde vi det. men hennes råd var att stanna utanför tills nattskiftet kom vid 21, så det gjorde vi i -13 på parkeringen. Sen gick det med en jävla fart. jag fick snabbt ett rum och maken hann fråga barnmorskan hur det skulle gå om alla fyra hon hanterade valde att föda samtidigt? Det händer aldrig sa hon. Och så hände det. Jag fick på tok för mycket lustgas, glömde hur man föder barn, hallucinerade och sen, efter att den andra kvinnan fött kom hon tillbaka och lät mig inte ha mer lustgas….och så kom till slut lilla T ut. Och var superfin. Efteråt var vi helt utmattade. Maken hade varit rädd att jag skulle dö….jag blev mer rädd efteråt för jag vaknade av att jag blödde, det blev vått och kallt. Vi fick inget rum utan låg på förlossningen och sov i väntan på personalbyte och flytt till BB.
Rummet vi fick var iskallt, jag har berättat detta förr men gör det igen, det är som traumaterapi…jag låg under makens dunjacka modell polarforskare, och huttrade. Jag tänkte att det var för att jag fick kallt dropp, jag blev avkyld….jag fortsatte blöda, ringde på klockan och så kom två undersköterskor in och tittade på pölen, och mig som hackade tänder. Då frågade jag om det var dags att en läkare tittade på mig…och det var det tydligen för då kallade de på en. Och sen hände grejer.
Blodet stoppades, jag frös lite till, tittade på maken och sa: Stannar vi här dör jag. Och så beslöt vi att dra så fort barnläkaren tittat till lilla T.
Jag tänkte att ihop med familjen skulle jag må bättre och i värsta fall hade jag en polis vid min sida, en paramedic/brandman och två läkare…så….jag valde det. En timme sen till julafton hos min bror bad jag om en handduk att sitta på för att inte bloda ner hemma i hans perfekta hus och så firade vi Tyllas första jul halv fyra, 11 timmar efter att hon fötts. Inte min snabbaste hemfärd för vi behövde åka från KS till Hässelby, packa julklappar och sen ut till Ekerö.
Allt detta skulle kunna vara ett inlägg om varför man INTE ska föda på sjukhus. Jag fattar det. Men det jag tror behövs är mer information till mammorna, fler barnmorskor med fingertoppskänsla och faktiskt lite hands off! För Yoga girl har rätt i att graviditet inte är en sjukdom men det ÄR det farligaste som kan hända en i övrigt frisk ung kvinna och en bebis så jag tycker att en ordnad omgivning med resurser är bra. Tänk om man kunde föda på MVC! Eller rättare, ha personal som är med på hela graviditeten, från embryo till barn!? Alltså att man är trygg med personerna omkring, har en lugn miljö, inte lämnas ensam med eventuella rädslor, frågor och värk…det tror jag på, inte att föda i det vilda, för det görs på många ställen i världen med katastrofala konsekvenser. kanske till och med farligare här där vi föder stora barn…men det har jag ingen evidens för men jag vet att välnärda mammor nu i vårt land föder barn som är så stora att det faktiskt är gränsfall att de kommer ut…något att tänka på när man säger till mammor att äta för två? Det var ingen generell rekommendation men jag hade kanske mått bättre av att inte ha vägt 93 kilo sex gånger i mitt liv…min hud hade det i vilket fall som helst!;)
/A