Vi skriver 22 januari 2024. Jag har fortfarande feber. Vädret är olidligt, regn, blåst och när jag skjutsar min yngsta dotter till skolan passerar vi massor med dyngsura ungar som stretar framåt. Hon borde vara tacksam tänker jag. Sen tänker jag att vi alla borde vara tacksamma. För mycket. Och sen, lite arga. för att världen styrs av de mäktiga, rika och att de väldigt ofta styrs av egenvinning mer än ideologi. På vägen hem hör jag om KDs senaste drag, att dra in Alice T till EU. Och först blev jag lite arg…över att hon tackat ja till Ebba och KD för jag misstänker att hon inte är troende religiös eller i vilket fall INTE tycker att religion har något med politik att göra. Men, när hon får tala så blir det plötsligt logiskt. Det handlar om vad för politik/värderingar man kan stå upp för. Och det är naivt att tro att en person kan hålla med om exakt allt ett parti står bakom. Jag har själv famlat för jag hittar inget jag helt kan sympatisera med. Alltså måste man väga in många olika delar och väga för och emot. Eller…visa missnöje. Så, för mig blir det tydligt. När det kommer till EU finns faktiskt bara ETT parti, nej en person jag stöder. Och det får bli AT denna gång. Annars hade jag tänkt Maria Corazza Bildt, som nu bytt till L…så jobbar min hjärna. Jag följer person snarare än ideologi.
Och sen. Min start på morgonen var fruktansvärd. Vädret var en del, min trotsiga 10-åring en annan. Och jag vet inte hur bra jag hanterade detta men till mitt försvar: Jag har över 38 graders feber, jag är lite tilltufsad eftertre dagars feber/trötthet, ensam (i stort sett) med barnen eftersom maken arbetat kväll/natt/helg och ligger och ska sova…och att ungen sen glömde sina gympabyxor trots upprepade försök att få henne att ta ansvar. och att jag inte hunnit byta om till kläder…eller orkar med skor och måste leta efter henne i nya gympabyggnaden…och det såklart var sista dörren i en låååång korridor. Men, på plussidan…gympaläraren kände direkt igen mig…(är det en bra sak?).
Ok, så, grab bag. Jag tänker lite så här: Om alla rika influencers, programledare i media, kändisar och allmänt förmögna som inte riktigt har ett jobb utan är komiker, reklampelare och inte direkt är de som är på själva verkstadsgolvet, akuten, blåljuspersonal, lärare, sophämtare, byggnadsarbetare och vägarbetare, ingenjörer eller hemtjänstpersonal drar med sina guldtackor….HUR SKA VI KLARA OSS? Hur ska vi få det där livsnödvändiga att funka? Jag blir på allvar rädd för om Henrik Schyffert tar sina tackor och drar….överger stan, kanske landet? H U R ska det gå? Eller våra fotbollsproffs…hur många har vi? Ingen va…Isak är väl i England, Zlatan…Italien?
Vet ni, jag tycker de kan dra redan nu. För de påverkar oss negativt. Det är inte eftersträvansvärt att bli asrik, ha stora hus, kanske bo i fem? Ha stora feta bilar, tjäna orimliga mängder pengar och sen sitta och tycka en massa saker om hur de vanliga småfolket ska göra, tänka och ffa, det är oss de tjänar alla sina pengar på….så, lite ödmjukhet?
Jag hör om Bangladesh sömmerskor/textilarbetare. De får 1200kr i månaden som kanske är mer värt där men de är ändå inte nöjda med minimilönen…jag förstår det. de tillverkar så mycket kläder till resten av världen att nya hamnar måste byggas i Colombo av superrika redare, Kina har också hamnar där…och sen ska detta skeppas iväg, mer än någonsin, hjulen snurrar och inte blir textilarbetarna rikare av det, inte behöver någon mer kläder och allt påminner om spelet Wangaratta som vi spelade när jag var liten, men tröttnade på för det var för svårt att överblicka då. geopolitik, handel, och själva pengarna var så jobbiga att förstå sig på. Hur man skapar rikedomar, är strateg, kanske måste muta sig fram och ja, tröttsamt för ett litet barn att sätta sig in i. Även nu tycker jag det är snårigt. Först kan det verka som en superbra idé att privatpersoner bygger drönare i Ukraina. Men sen tänker jag…tänk om de trillar ner i huvudet på ett spädbarn, dödar den som bygger dem med tungmetaller, lödånga eller innehåller metaller som småbarn grävt fram. Verkligheten är så komplex. men jag förstår de ukrainare som stannar i sitt land, kämpar med näbbar och klor, gör allt de kan för att rädda sig utom att ta sin grab bag…och dra till ett land där de kanske inte blir accepterade får språkundevisning, sjukvård…osv osv osv.
Jo, nu tänker ni, hon är avundsjuk, har vaknat på fel sida eller är det F EEEEEEE B E R N som talar (det där ska ni läsa med basig vibrerande röst, tryck på EEEEEEEE). Nej. Det här har jag alltid tyckt. Lagom är faktiskt jättebäst. Nu ska jag värma fingrarna. Maken håller låg temp här hemma för att spara pengar, jag är den som sitter hemma och fryser. Han är ju mest på jobbet, även om han frös inatt ute på vift i tjänsten men mestadels har det varit jag som frusit sista tiden, trots feber. Kanske det är därför min inre värmepump eldar på? Nej, så funkar det inte. Men vet ni, jag tror att huvudvärken delvis var bra för mig för den hejdade min framfart…nu märker jag inte när det blir för mycket…vågar man lufta det med neurologen tro…eller husläkaren. Jag skulle inte tro det.
Ha det!
/A