Läser in mig….
ur Läkartidningen 2018, alltså före Covid-19
Många med spanska sjukan fick komplikationer. Bland de mest påtagliga var de psykiatriska följderna. De som insjuknat drabbades av ångest, trötthet och melankoli. En undersökning i Norge 1872–1929 visade att från 1919 och framåt ökade antalet intagna på norska mentalsjukhus sexfaldigt! Många drabbade också av kronisk trötthet. I Tanzania noterades att hela byar av invånare drabbades av extrem trötthet, så pass att de inte orkade så. En del av dessa patienter sades ha »encephalitis letargica«. Människor somnade plötsligt, under pågående aktivitet. Flera utvecklade också ett Parkinson-liknande tillstånd. Däribland min egen farfars bror, som precis som undertecknad hette Jonas i förnamn, och dog ett par år efter spanska sjukan. Andra fick en för tidig demens. Intressant nog vaknade flera av dessa patienter upp ur sin demens 5–10 år efter att de insjuknat, och man talade om post-influensa reversibel schizofreni. Likheterna med dagens narkolepsi är slående.
Spanska sjukan fick stora konsekvenser på samhället i stort. Av naturliga skäl hade försäkringsbolagen världen över dåliga tider. En som fick ut en stor summa pengar var hustrun till en tysk invandrare i USA som dog. För pengarna köpte släkten fastigheter och sonsonen, Donald Trump är idag USAs president!
Förde epidemin något gott med sig? Ja, faktiskt. Myndigheterna förstod att man inte kunde ha stora grupper utan sjukvård, om inte annat för att fattiga förde vidare smittan till de rika, och alla drabbades. I flera länder blev därför spanska sjukan startskottet för införandet av allmän sjukvård.