Jasså?

Den mittersta tulpanen är från min rabatt. Den är så ståtlig!

Jaha, en dag på sjukhuset då. Full on. Patientsamtal med anhörig, skötare och en AT-läkare. Låååångt samtal. Över en timme. Kanske det var för länge men de var mycket nöjda, och ville veta att jag skulle vara den de talade med…och sådant kan man ju förstå. Det är ju bara det att jag inte kan lova något längre.

Snygga örhängen på KappAhl. Men jag köpte inte. Det sista försäljaren sa åt mig när jag packade ner Tyllas nya kläder var att jag skulle tvätta dem innan hon satte dem på sig. ”De innehåller så mycket gifter”…känns ju urbra.

Jag blev uppringd av dottern just som jag satt mig att vila/läsa. Hon behövde kläder…och jag hade ju lovat. Så jag åkte. Då ringer husläkaren, hon behöver lite hjälp med sjukskrivningsintyget…och efter bästa förmåga samtalade jag med henne hängandes över en klädställning inne i klädbutiken med telefonen tryckt mot ena örat och ett finger i det andra för att kunna höra och koncentrera mig. Sen ville hon leka med en kompis… som anslöt. Och jag fick skjutsa. Och satte mig för att vila…och då börjar sonen ringa. Men nej, han fick tala med maken. Jag somnade, innan 16. Så ser livet ut.

Jag handlade lite på vägen hem. Och till mig blev det lite ”natur”-godis…hur mycket natur det är i dem vet jag ej men det känns lite bättre än lösgodis. Och de är vackra, som juveler.

När jag kom hem försökte jag ansöka om förebyggande sjukskrivning så som min chef föreslagit för att jag ska kunna passa alla vårdbesökstider som kommer min väg….det var omöjligt. Jag behövde veta exakt vilka dagar, hur länge mötena skulle vara osv osv. Det kan ju inte Försäkringskassan leverera. Vilket gör att jag ju egentligen inte kan åka utan att begära ledigt från jobbet eller ens få ersättning för resorna…

Jag hann med lite vila innan jag somnade och vaknade med värk i nacken. Jag blir för trött helt enkelt. Att arbeta 4h gör att jag somnar spontant innan 16….och sen krångel med FK. Jag kan ärligt säga att det är något fel på Försäkringskassan. Den är utformad för jag vet inte vad, benbrott. Saker som läker, kan gipsas, sys (utan sekundärinfektion eller annan komplikation), kanske hjärtinfarkter osv men för folk som jag är den katastrof. Fullständig katastrof. Och inte ens husläkarna vet hur de ska hantera den, de som har rehabkoordinatorer att fråga, som ska hjälpa sådana som jag….

Och nu lyssnar jag på radion. Jag har ätit, ensam.

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen