Ogranskad

Jag började morgonen utomhus för att beundra mina tulpaner som rådjuren inte ätit!

Jag lämnade just in min sista uppgift inför kursen jag ska gå om två veckor. Lite läskigt…alltid att bli granskad.

Jag förbereder ett fall mm för en kurs i Trauma, stress och ångest. Innan man får delta måste en fallbeskrivning in, en handläggningsplan på en given patient och ett självtest (multiple choice) om 41 frågor klaras med 80%.

Jag har arbetat två dagar på på slutenvården och igår var något av ett elddop. Ordinarie överläkare hade semester och ny togs in från en annan avdelning. För mig okänd person men hon kände tydligen min mor. Ibland är det bra, ibland dåligt….hon sa inte vilket. Resultatet blev att jag fick sköta datorn som visades på skärmen och liksom ”hålla” i gången…jag kan säga att stressen var rätt överväldigande. När ronden sedan var över fanns bara två timmar att arbeta med patienterna och jag valde den pat som ingen kände för det var mest logiskt och sedan bad jag AT-läkarna att fördela övriga mellan sig så att de träffade de som de redan kände. Jag styrde upp tiderna för samtal och gick sedan in och talade med den som skulle skrivas ut. Det gick bra och anteckningen, remisser osv hanns med med 4 minuters marginal. PUH! På vägen hem stängde jag av radion i bilen, hjärtat klappade, hade jag missat något, gjort fel? Skickat hem någon som borde varit kvar….? Jag lutade mig mot statistiken och det faktum att pat hade inbokade besök, ringde mamma och sen andades jag ut. Jag hade också sagt till sjuksyrrorna att jag behövde deras stöd för att kolla att jag gjort allt rätt. Att göra fel i min bransch…not so good och därför är sjuksköterskor som en säkerhetsstation helt ovärderliga! De är experter på att se var vi läkare slarvar till det!;)

Mer grus och mindre ogräs i gången är planen…
Mer grus och odlingskärl i cortenstål är planen här för att underlätta för mig.

Och sen, hemma, var jag tvungen att vara utomhus. Inomhuset stressar, barn stojar och jag ser bara en massa måsten. Jag kom in kring 19 och allt var lugnt, barn åt mackor och värmde rester och då såg jag min chans att lägga mig för natten. Jag tror jag somnade en bit innan 22, kanske tidigare och vaknade tjugo i sju i morse…vad blir det, kanske 9h sömn….? Jag är på tok för trött helt enkelt. Jag brukade sova maximat 7h, ofta mindre och ändå vara trött och ni vet ju att sömnbehovet sjunker med stigande ålder så bara det är ju ett tecken på att jag inte är helt ok.

Chili, rosor, basilika och en wisteria bl.a väntar på nya placeringar så länge…

Men det är kul att arbeta, jag orkar bara inte med livet då. Och ingen hör av sig från FK. Så jag skiter i dem nu. De kan liksom inte förvänta sig att jag hela tiden ska kunna rycka in och vara på DS i 4h any given day utan förvarning.

Här mer saker som väntar på slutförvar.
Pallkragarna ska väck så att en vinbärsbuske kan planteras.
Men va?

Nu är min axel mycket bättre, har inte stickat på tre dagar, så kanske jag ska försöka lite idag, kortare men bättre? Ryggskottet däremot släpper INTE…diskbråck tänker jag eller bara otränad? vem vet? Ska börja fäktas tänker jag..kanske imorgon??

Gungan som hängt med i 25 år ska flyttas också…det skulle skett för ett år sedan…
Och nu…

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen