Gud hör bön…det har man ju hört. Min bön, om jag trodde på någon/några gudar, hade varit: Snälla låt mig få sova en hel natt en gång i veckan åtminstone. Jag lovar att bättra mig, äta spenat minst en gång i veckan och aldrig någonsin köra för fort på en 30-sträcka igen.
Jag hade gärna blivit religiös om jag trodde att det hade någon som helst effekt på min sömn. Det känns ju väldigt osannolikt att just min bön skulle hörsammas, jag tänker att alla böner från Afrika skulle göra att jag hamnade längst ned på listan.
Ni har väl sätt filmen med han….ööööö som spelar i Dum Dummare (som jag inte själv sett för den verkade så, DUM) men heter han…Jim nånting med C i efternamnet. Han har gjort två bra filmer som jag känner till en heter Eternal sunshine on the spotless mind och den andra är den när han blir gud, Morgan Freeman är med i den också. Har man sett den filmen fattar man att en eventuell gud har häcken full. Emellertid verkar det inte bli mycket gjort…för ingen bön som verkligen betyder något verkar ha någon effekt.
Jag har däremot en mor som SER MIN NÖD. Det är något att avundas. Hon erbjöd i förrgår att ta hand om den lille rackaren som stör mig och resten av familjen (fast mest mig) på natten och igår fick han följa med henne hem efter middagen.
Jag och maken såg fram emot att få sova gott en natt och det var kanske därför det var extra jobbigt att Frank axlade lillebrors ansvar av att störa på natten?
Vid halv ett ungefär satte han sig upp i sängen varpå han vandrade in till oss och högljutt redovisade sin kravlista.
1) Jag vill inte sova här! (Nähä, varför kommer du hit då?)
2) Jag vill sova med pappa! (OK, det går bra, pappan följer med in i pojkrummet)
3) Jag vill inte sova bredvid pappa utan bara i samma rum! (Ok, pappan lägger sig i andra änden av sängen)
4) Du är värdelös pappa! (Pappan suckar och får gå ned och göra en välling till Tylla som vaknat av all oro i lägret och skriker för fulla muggar)
5) Jag vill inte vara ensam när du går och gör väääääälliiiiiing!!!!!
Zzzzzzzzzzzzz
Jag vaknade ledbruten som vanligt med en katt på bröstet. Jag mindes inget från natten annat än att det var stökigt och att klockan visade 00.-någonting när jag tittade på den. Resten är ett svart hål fyllt av oro och mardrömmar. Maken har återberättat det ovan.
Frukosten gick smidigt, så smidigt det kan när det känns som om man sovit i en blender. Men vi vuxna konstaterade att det ändå är viss skillnad mellan att ha tre barn vid frukosten och två. TVÅ är som en jävla semester! Så nu vet ni DET alla som gnäller och bara har TVÅÅÅÅÅÅÅÅ barn, ni är på semester!!!! Arghhhhhhhhhhh!
Jag har tvångstankar. Jag vill resa till London. ENSAM. Jag behöver inte ens sova över, jag vill ta ”rödögat” till Gatwick, därefter tåget och sen gå och se utställningen av Alexander McQueens verk. Detta är inte kläder, det är konst. Efter utställningen skulle jag kasta i mig något hälsosamt, på Pret a manger kanske, och dra hem igen. Allt skulle vara över på kanske 20 timmar. NON???
Maken undrade om jag skulle träffa en annan man….smickrande men nej. Jag är väl för fan inte helt galen, en man TILL??????? Herregud, jag har väl så det räcker!?!
(Oj, det där lät ju inte alls bra….jag älskar min man. Han är det snällaste som finns och om jag bara är liiiite liiite snällare och kanske ger honom en helkroppsmassage kommer jag säkert få åka iväg på detta galna upptåg för så himla snäll är han, och han vet mycket väl att jag aldrig någonsin skulle göra något otroget. Han är mitt allt!)
Att lämna på dagis föll på min lott idag, det var ju ändå bara TVÅ barn tyckte maken….Tylla strejkade lite men Frank skötte sig fint. Han hade stora nyheter att leverera där. Vid tandborstningen i morse fick jag en ingivelse….jag vickade på hans två mittersta tänder i uk. Och de var LÖSA!! Herregud, han ska tappa sina första tänder! Jag blev tårögd. Och hade sinnesnärvaro nog att inte gråta…det ni! Jag tog honom med till maken för att han skulle få berätta detta oerhörda själv. Mycket stolt sade han att han nu skulle tappa alla sina tänder. Maken och jag tittade på varandra. Det är stort. tappa tänder, jag minns faktiskt själv hur det var, läskigt och härligt på samma gång.
På väg från dagis ringde jag mamma för att höra hur allt gått. VARFÖR gör jag det? Det går ju alltid strålande när barnen är där.
-Jo han är en liten drömpojke. Han reste sig efter några timmar i sängen men då lade jag min arm om honom och så somnade han. Jag tror han är rädd och drömmer.
-Jaha, vill du höra om vår natt?
Så drog jag hela storyn ovan och hon konstaterade att det nog blir bra nu när vi snart ska sova i samma rum allihopa…mm kanske det enda positiva med att vara bostadslös….Sömn.
Nåväl, nu har jag en miljard saker att ta tag i och snart kommer helgen. Tre veckor till avflytt och maken har inte bockat av en enda sak på listan över saker som måste göras. Jag vägrar nästan helt konsekvent att hjälpa till för jag ska ju banne mig VILA och tanken var att jag skulle släppa bollen…..Det hade man annars kunnat be en gud om kanske? Att kontakta alla som ska kontaktas inför en flytt, oj vad mycket lättare mitt liv skulle bli då.
Jag avslutar med att berätta att grannen nu satt igång betongblandaren IGEN…HUr mycket betong finns det i världen? Och får man verkligen göra så här???? Skönt att man har verkliga saker att oroa sig för.