Jag fick mycket kommentarer här och på Insta, upprördhet i hur de ser på vissa sjukdomstillstånd mm mm. Ingen var förvånad….jo jag, lite, för jag tänker att många är sjukskrivna under oceaner av tid men är inte så sjuka, många har beskedliga besvär som är behandlingsbara men…jag då, som så fort jag skruvar upp blir sämre och har exakt de besvär, som också konstateras av den försäkringsmedicinska utredningen, jag ska byta jobb tycker de. I ett läge när närmare 40 miljoner människor drabbats av ett nytt virus och mår piss…Mysko. Och jag blir som sagt förvånad över att de föreslår ett specifikt arbete, som kräver en grundutbildning på 2-3 år i gymnasiet och sedan ett påbyggnadsår….utöver det är det ett arbete som jag med mina svårigheter faktiskt är direkt olämplig för. Det hade varit mycket bättre att föreslå att jag skulle arbeta som handläggare på Försäkringskassan, det kräver nämligen ingen extra utbildning för mig, de anställer folk direkt efter gymnasiet…och där har jag ju gått…Här har ni i vilket fall det svar jag skrev. Jag bifogade neurologens anteckningar också men därifrån har inget intyg kommit ännu så jag vågade inte vänta längre. Jag har fram till 28/6 att svara. Nu, glad midsommar på er!
HÄR:
Utlåtandet från AFU och de slutsatser ni dragit av dem är fel. Ni föreslår att jag, istället för att fortsätta arbeta som läkare, omskolar mig till konditor/bagare. Det tydliggör att ni dragit felaktiga slutsatser av den utvidgade utredningen.
Under mitt arbete på neurorehab, Stora Sköndals sjukhus, under brinnande pandemi i september 2020 smittades jag och många andra på jobbet, detta godkändes som en arbetsskada. Sedan dess har jag deltagit i rehab för postcovid (DS), haft neuroteam i hemmet och på mottagning från två olika rehabteam, utretts på postcovidmottagningen KS Huddinge, haft kontakt med Vällingby neuro, otaliga uppföljningar på vårdcentralen som fortfarande pågår och utretts på NKS, allt kopplat till de kroppsliga förändringar Covid-19infektionen gett mig. Utöver det har jag deltagit i flera forskningsstudier på KI.
Mina besvär har bestått i och jag tar det i kronologisk ordning: Virusinfektion med värk, komplex migrän (som fortfarande ej läkt ut), feber (som höll i sig i ett år och nu återkommer vid ökad belastning), anosmi (förlust av luktsinne som fortfarande yttrar sig i parosmi), myokardit, lunginflammation, ökad slemproduktion, balansproblem, svårt att orientera mig, synpåverkan samt problem med matsmältningen och en uttalad fatigue utöver den kognitiva påverkan som AFU visar på. Av allt detta behandlas jag nu endast för fatigue och den komplexa migränen, febern kommer bli föremål för vidare utredning samt rehab är inkopplat för att jag ska kunna hantera den ökade belastning som det innebär att arbeta mer och mer. Jag har även, helt nyligen fått psykologiskt stöd från VC då det ingår i vad Socialstyrelsen rekommenderar i efterförloppet av Covid-19.
I AFU slås fast att den kognitiva påverkan är ej förenlig med min premorbida förmåga. Värt att notera är att ni använder psykiska förmåga, det är inte fråga om psykiatri här utan kognitiva förmågor, det är en medicinsk fråga, ej psykiatrisk. Min psykiska status genom allt detta visar tvärtom på att jag psykiskt är mycket stabil med hög resilience (hanteringselasticitet) vilket krävs för att vara sjuk och behöva anpassa sin vardag och sitt liv efter att ens förmågor reducerats, ekonomin blivit svårt lidande och man behöver söka ständiga kontakter med vård och Försäkringskassan bland annat.
Att ens kognitiva funktioner fördelas i två kluster är patologiskt, orsakat av Covid-19infektionen. Det är svårt att klara läkarutbildningen med den kognitiva profilen jag nu uppvisar. Det är svårt att klara av något alls på ett optimalt sätt om man har brister i uppmärksamhet, arbetsminne och ej kan hantera verbal inlärning. Det är inte så en frisk hjärna beter sig.
De förändringar AFU, rehabmedicin, DS och KI vid en av studierna jag deltagit i finner är orsakat av hjärninflammation efter virusinfektionen. Fatigue uppstår då min hjärna försöker kompensera för bortfallet av förmågor med den överkapacitet jag enligt samtliga bedömare har. Resultatet blir ofta att ansträngningen ger mig nattlig feber, trötthet som ej går att vila bort och i slutändan migrän som inte viker på upp till fem dagar. I början av virusinfektionen hade jag i stort sett kontinuerlig feber där inga värktabletter hjälpte och jag hade som sagt feber i över ett år.
För att undvika att gå med ihållande migrän, feber och vara konstant trött och kognitivt påverkad har jag fått olika rehabiliterande insatser enligt ovan. Jag har tränat balans, syn, att vila, att försöka tänka positivt(?), leva ett inrutat och regelbundet liv med tider för mat, sömn, vila och följa alla hälsoråd slaviskt, allt för att undvika värk och trötthet. Detta har lett till att jag inte träffar vänner alls i stort sett, jag har ställt in julaftnar, mina egna födelsedagar och vi har krympt vårt sociala liv till ett minimum. Utöver det måste jag äta nyttigt, inte äta godis före mat, inte dricka alkohol, vara aktiv mer än 45 minuter utan att ta en vilopaus. Med alla dessa regler och en väldig mängd mediciner har jag lyckats trappa upp mitt arbete till 50% och jag har börjat planera framåt.
Jag är en aktiv person som innan jag blev sjuk arbetade 100%, föreläste, skrev böcker, hade ett rikt socialt liv och umgicks flitigt med mina sex barn och övrig familj. Jag tränade minst två gånger i veckan och var kreativ. Allt det har jag varit oförmögen att ägna mig åt för att nu börja släppa fram lite av det. Jag har nyligen börjat arbeta 50% vilket gör mig så trött at jag måste sova så fort jag kommer hem. Ändå planerar jag att fortsätta öka arbetstiden.
Det är välkänt att inhibition (alltså att tänka på att vilja baka men sen hindra sig för att man inte klarar av den extra belastningen) är mer tröttsamt för hjärnan än exekution.
Det är också ett väldokumenterat medicinskt faktum att migrän ger trötthet även om själva värken medicineras bort. Jag behandlas för närvarande med den mest avancerade medicinen i världen (Ajovy, Vydura och Botox) mot värk och fatigue, detta förväntas pågå under överskådlig tid.
Under nätterna får jag återigen feber, troligen på grund av att jag nu trappat upp arbetsintensiteten men min läkare föreslår att detta ändå utreds då det inte är normalt förekommande.
Utöver rehabmedicinska åtgärder (arbetsterapeut, fysioterapeut och logoped) har den medicinska kontakten framförallt varit neurologen pga den komplexa migrän. Men jag har också utretts avseende hjärta och lungor på NKS och KS Huddinge.
Sedan jag insjuknade har antalet anfall och intensiteten reducerats dramatiskt och vi diskuterar utsättningsförsök vid årsskiftet 24/25. Dessa processer har ett mycket långsamt förlopp och bakslag ska med alla medel undvikas. Därför strikta levnads- och kostregler för att inte trigga anfall.
Försäkringskassan bedömer det medicinska. Mina besvär uppstod som följd av en virusinfektion som påverkade alla organsystem, jag vet inte vad som kan vara mer medicinskt. Det som kvarstår är nedsatta kognitiva funktioner, komplicerad migrän, fatigue och feber. Allt medicinskt.
Jag har ingått ingått i flera forskningsstudier grundade på diagnoser och övriga medicinska inklusionskriterier;
EXILE-studien (Andrea Tryfonos, PhD Post-doc researcher,Department of Laboratory Medicine | Division of Clinical Physiology, KI). Extensiv utredning, två muskelbiopsier inkl. blodprover, ergospirometri, EEG och psykologiska skattningar.
Ett av resultaten visade polyfasi och tunna motorenhetspotentialer. Detta kan på sikt medföra muskelsvaghet och smärta.
”Långvariga nedsättningar i kognitiv- och lungfunktion efter mild Covid”. Utfört 220922 vid KI. Bland annat lett av Erika Jonsson Laukka, ny sektionschef för ARC och medarbetare Andrea Aejmelaeus-Lindström, Institutionen för klinisk neurovetenskap, KI.
Då 3/12 rätt på snifftest (ännu ej helt återställt).
Den psykologtestning de då utförde bekräftade bedömningen från utredningen på rehabmedicin DS hösten -21 och den ni gjort på försäkringsmedicin DS. De kunde se en viss förbättring men som ni konstaterar, förändringarna finns kvar inom samma område.
En MR-hjärta med adenosinbelastning på inrådan av Öl och adjungerade professorn i kardiologi Artur Fedorovski, KS Huddinge (220829) avslöjade den myokardit (hjärtmuskelinflammation) jag drabbades av i efterförloppet av Covidinfektionen. Jag har fortfarande besvär med hjärtrusningar både då jag försöker träna men också, till synes helt utan anledning, i vila. Samtidigt utreddes de lungförändringar som sågs vid en DT-thorax 201023. Den visade lungförändringar med först ground glass och därefter airtrapping (utrett på NKS, våren 2022).
Neuroteamet på Stockholms sjukhem var inkopplat våren 2022 för att träna mina kognitiva funktioner och ge mig strategier för att anpassa min vardag samt hjälpa till med de talsvårigheter som uppstått då virusinfektionen påverkat slembildningen och jag av och till har svårt att tala obehindrat.
På grund av minskad thorakal elasticitet tränar jag regelbundet för att förbättra detta med stöd av fysioterapeut på rehabteamet på Ekerö. När jag kom dit under vintern 2024 uppmättes en rörlighet på 4,5 cm i min bröstkorg, referensvärde på en frisk person är 5,5 cm. Jag uppvisade alltså en patologisk bild som enligt dem är vanlig hos postcovidpatienter. Värt att notera är i detta sammanhang att jag innan Covid-19 var en helt frisk person som tränade regelbundet och tidigare haft stor lungvolym då jag är fd simmare. Alltså en väldigt stor förändring för mig.
Ekerö rehabteam hjälper mig fortsatt med arbetsterapeutiska insatser för att jag ska orka arbeta och fungera i mitt privatliv, kunna laga mat, handla etc. Alltså pågående rehabiliteringsinsatser.
Man kan tycka att jag har förbättrats spontant med tid men faktum är att jag haft regelbunden kontakt med vården, får extremt avancerad medicin och radikalt lagt om mitt liv, jag har tvingats reducera det till ett minimum, allt för att kunna må bra och fortsätta tillfriskna. Men som utredningen visar, ännu har mina kognitiva förmågor ej återställts. Jag blir yr vid uppresning, jag gör fel, tappar tempo och blir andfådd vid arbetsterapeutens undersökning.
Av vad jag fårstår överensstämmer inte mina kognitiva förmågor i dagsläget med vad som krävs för ett enkelt kontorsarbete. Det visar istället på att jag tröttas ut ovanligt snabbt och att det tar längre tid än förväntat (det finns i psykologens utlåtande bedömning av min snabbhet). Jag beter mig inte som förväntat vid nya arbetsuppgifter.
Nyligen har jag i samråd med min läkarchef börjat trappa upp arbetsintensiteten och vi planerar för att försöka öka till 75% i höst och återuppta min utbildning till specialistläkare. Min chef och jag har haft kontinuerlig kontakt för att revidera och skriva ned rehabplan under hela sjukskrivningsperioden, sista tiden veckovis. Enligt min chef har ingen från Försäkringskassan efterfrågat rehabplanen.
Att i mitt tillstånd byta yrke (bagare/konditor) stämmer dåligt överens med det försäkringsmedicinska utlåtandet, grundat på medicinska utredningar, och allt övriga professionella bedömare jag har haft kontakt med under min sjukdomstid anser är det bästa för mig och övriga med postcovid/trötthetssyndrom efter virusinfektion/komplex migrän.
Optimala förutsättningar för att jag ska återställas till heltidsarbetande är att jag får fortsätta med det jag gör, i en känd miljö, ihop med medarbetare jag känner sedan länge i minskad omfattning.
Byte av yrke/arbete riskerar försämring som sannolikt skulle leda till ännu torftigare livskvalitet än den jag tvingats till. Det kan inte vara det en sjukförsäkring syftar till. Vilken lekman som helst inser att detta skulle ge ökad stress, det vården och jag arbetat snart fyra år för att minimera.
Covid-19 är ett nytt virus vars långtidspåverkan är okänd. Intensiv forskning pågår världen över. Det senaste jag hörde på SVT var att forskare tror att ett botande läkemedel, antiviralt, kan komma till hösten 2024. Återigen, medicin ska kanske kunna bota.
Enligt WHO finns ca 36 miljoner sjuka i postcovid/long, en siffra som troligen missar ett stort mörkertal.
Migrän är enligt Socialstyrelsen en sjukdom som ger rätt till sex månaders sjukskrivning och sedan att man har högriskskydd. Den migrän jag fått efter covid har haft ett mycket värre förlopp än detta med första året så många och långa anfall att neurologen ansåg det fel att jag arbetade alls och att upptrappningen skulle ske oerhört långsamt. Det är fortsatt rekommendationen från den internmedicinska specialisten.
Tre psykologtester har gjorts, alla visar på samma svagheter som inte bedöms vara premorbida, mellan den första och andra ses en förbättring, vad den försäkringsmedicin visar kan jag ej värdera utan att en psykolog jämför den med tidigare resultat men min känsla är att jag förbättras om än mycket långsamt. det vore tråkigt om jag på grund av att jag bedöms ha större arbetsförmåga inom ett annat yrke tvingades i motsatt riktning.
Om jag utförsäkras och tvingas ta ett annat jobb är det nog bäst att tänka till ordentligt på vad som skulle kunna passa baserat på vad utredningarna visar. Alltså ett arbete fri från verbala instruktioner, störmoment eller kräver gott arbetsminne.
Man kan också invända mot det sunda i att jag, i en situation där jag förlorat mer än tre och ett halvt år arbetstid och borde varit färdig specialist i april 2023, medvetet och ofrivilligt undviker kontakt med vänner och familj, undviker utmanande aktiviteter (museer, konserter, föreläsningar) eller orkar ägna mig åt fritidsaktiviteter. Allt sådant vi inom läkarkåren anser vara friskfaktorer. Utöver att jag uppmanas strikt kosthållning, regelbunden sömn, dagvila och balanserad motion för att hålla migränen, tröttheten och febern borta också ska drabbas av en utförsäkring och uppmanas byta yrke vilket gör att jag förlorar min yrkesidentitet (särskilt svårt för någon med lång utbildning, i mitt fall landets längsta) för att arbeta med något som ni anser ej kräver någon begåvning alls, det är sådant som man inom min profession vet bäddar för helt andra sjukdomsscenarion; nämligen depression.
Ni skriver: Försäkringskassan bedömer att du är i dagsläget förhindrad att utföra dina
arbetsuppgifter som ST läkare i högre grad än 50% på grund av dina besvär.
Dock bedömer vi att du har en arbetsförmåga att ta tillvara i ett normalt
förekommande arbete på arbetsmarknaden och att du skulle klara av ett
mindre påfrestande arbete som inte ställer högre krav på psykiska
uthållighet.
Försäkringskassan bedömer att de medicinska nedsättningarna inte hindrar
dig att klara av ett arbete inom exempelvis bagare och konditorer där
arbetsuppgifter i huvudsak kräver att hålla balansen i olika kroppsställningar,
på mer eller mindre stabila underlag eller skiftande arbetsställningar.
Dessutom innefattar arbetet kontakter med kunder, leverantörer och kollegor.
Och därför ställs inte höga krav på psykiska uthållighet. (Jag har fetstilat)
Min kommentar: Till att börja med är det inte mitt psykiska mående som ska adresseras för det har i alla situationer bedömts vara helt intakt och friskt.
Att jag kan stå på mer eller mindre stabila underlag i olika arbetsställningar gör inte stor skillnad om jag, som i AFUs bedömning, inte kan skriva rätt i beställningarna, glömmer bort bröd på jäsning eller inte har grädde i Napoleonbakelsen. Vad gäller kundkontakt, det mest krävande för hjärnan är kontakt med andra människor. Mycket information måste processas snabbt och rätt. 1/5 av den totala energiåtgången i kroppen går åt till kognitiva funktioner.
Eftersom detta är en av mina svårigheter (psykologen påpekar, jag tappar bort mig till och med i en så hårt kontrollerad situation som på försäkringsmedicinska mottagningen) ger det en inblick i hur det skulle vara i en bullrig industri som ett bageri utgör.
Om man ska dra någon slutsats av AFUs utredning (arbetsterapeuten skriver ”visar något nedsatt förmåga att söka, inhämta och komma ihåg information, samt bristande uppmärksamhet att
fokusera uppmärksamhet och företa mångfaldiga uppgifter” och kommenterar att jag blir yr och svettig, till och med andfådd i kontrollerad miljö (ensam med en tyst bedömare i ett avskalat och lugnt rum) är det att jag inte ska belastas med nya arbetsuppgifter utan låta mig fortsätta göra det jag kan. Slutsatsen Försäkringskassan drar av AFU är alltså fel.
Förslaget att konditor/bagare kan passa mig läser jag på, det kräver en gymnasieutbildning på tre år och därefter en yrkesutbildning på ytterligare ett. Jag läser också på Arbetsförmedlingens hemsida: ” År 2024 bedöms det vara små möjligheter till arbete. På fem års sikt förväntas efterfrågan vara oförändrad”. Personliga drag och färdigheter som krävs för denna yrkesgrupp (utöver snabbhet och kreativitet som jag är bra på) finns andra kvalifikationer i yrkesutbildningen som oroar mig:
”Stresstålighet: Man behöver klara arbete som tidvis sker i högt tempo.
Simultanförmåga: Det är bra att klara att göra flera saker samtidigt. När degen blandas kan man t.ex. kunna göra limpor av en annan deg, eller hålla koll på bröden i jäs-skåpet och ugnen samtidigt som grädden vispas i kylen.
Organisationsförmåga: Som bagare och konditor behöver man kunna hålla reda på vad man har i frysen, i skafferiet och ute i butiken. Man bör även veta när råvaror beräknas ta slut så att man hinner beställa nytt.”
Inget av detta passar med den utvärdering som försäkringsmedicin gör.
Jag vill alltså å det starkaste invända mot indragning av min sjukpenning dels för att jag tycker att det är oskäligt när jag får intensiv behandling, deltar i rehabilitering och klarar att arbeta 50% i mitt eget yrke. Utöver detta fyller jag en viktig funktion inom psykiatrin, en specialitet inom medicinen som alla vet är hårt belastad.
Jag uppmanar er alltså att omvärdera ert beslut så att jag kan fortsätta arbeta med det jag är utbildad för och är bra på så att jag kan fortsätta att återhämta mig/läka så att jag snart kan arbeta heltid som specialist i psykiatri.
Intyg från behandlande neurolog kommer så snart det nått mig postvägen. I skrivande stund, 20/6 har det ännu ej kommit. Bifogar senaste anteckning från Vällingby neurologmott.
Anna Voltaire