Idag kändes det som om sommaren slog till. Det sammanföll med att vi inte hade några ”måsten” alls. Det var bäddat för en fantastisk kväll.
Har ni läst ”Tre män i en båt” av Jerome K Jerome? Gör det om inte. Jag måste tydligen läsa om den. Jag tog nämligen ut allt i förskott och det slog tillbaka med full kraft.
Båda barnen somnade på väg från förskolan hem till radhuset. De vägrade sedan att vakna, vi lät dem sova en stund medan jag förberedde maten. Precis när det kritiska momentet inträder, ni vet det när all mat nästan är klar och man måste passa den, DÅ vaknar alla och gallskriker. Tröstlösa, hungriga, nyvakna och lätt omtumlade. Maken åkte på att reda ut detta. Jag gömde mig i köket, skalade vaktelägg och skyllde på min migrän (som jag har) och att jag just ”tillfrisknat”. Maken muttrade lite.
Barnen åt (tror jag) Edgar satt i sängen (jag vet, inte optimalt men vad gör man när ungen skrikit sig hes och röd, man själv är som ett asplöv och hjärnan hotar att implodera? Man tar den breda vägen. Hade vi haft godis, chips, läsk, glass och popcorn hemma hade han fått det till middag. Punkt. Socialtjänsten hade haft en ”field day” här hemma idag.)
Maken lurade i ett av barnen en halva kokt vaktelägg med gräddfil, rödlök och Kalixlöjrom….det såg ut att gå bra i 1,7 sekunder. Därefter tjurrusning mot sophinken med spott och fräs…Bra jobbat maken! 1000kr/kg och ungen spottar ut det! Jag dånar!
Efter att vi ätit i omgångar, med avbrott för att jag skulle fylla på Edgars mat varje gång han gol (jo han galer som en tupp just nu efter den där förbenade idén jag hade att vi skulle härma djuren i Emils sång) gick vi ut i trädgården. Jag städade upp utesakerna och maken passade de galna barnen. De bråkade och skrek mestadels så jag bestämde att vi skulle gå in igen trots det fina vädret och min kraftiga längtan efter sol. Jag vill nämligen inte att vi ska bli utkastade från huset. Vi bor nära en golfbana och det känns lite olämpligt att med gallskrik och stoj just när spelarna ska sätta sitt livs putt…
Just precis när allt är tänkt att lugna ned sig plockar Edgar upp en ”mördarsnigel” och kastar den i ögat på sin storebror; som såklart vrålar rakt ut och sedan blir helt hysterisk av kletet. Även Edgar blir då hysterisk av kletet och jag kände mig helt tom.
Maken tog in killarna i den mikroskopiska duschkabinen och märker där att det inte går bort….Jag tittar på det och tycker mig ana någon form av svullnad i huden. Jag släpade ut den mest nedsmetade ungen i solskenet så jag skulle se och fick nästan panik. Han hade kletat ned hela kroppen och det satt nu fast på huden eller hade det utlöst en allergisk reaktion. Samma sak på Frank men i mindre utsträckning och Tyllas hela bak var kladdig, för självklart passar man på att kladda ned allt man kan om man har chansen. Grundlig är han min yngste son.
Jag tänkte att nu jävlar får det vara helnog. Jag gick ut, letade runt i gräset efter vad han kunde ha kastat och ringde giftinformationscentralen. Kanske var det något helt annat han plockat upp eller, ja jag vet inte. Jag fick faktiskt kortslutning. Utmattning kan göra så med en stackars mamma.
Giftexperten kunde inte förklara reaktionen. Jag var kreativ och undrade om något i vår svenska fauna kunde orsaka liknande hudutslag. Jag beskrev så gott jag kunde men han tyckte att kanske akuten vore bra.
-VA???? Nä, fan heller, jag väntar då. Jag frågade en sista gång. Så du vet INGET om vad snigelslem kan göra med huden?
-Alltså, det enda jag vet är att man kan få bort slemmet med olja.
-VA? Matolja eller olivolja? Jag släpade samtidigt in pojken i köket, greppade oljan och en rulle hushållspapper.
-Det spelar ingen roll, men slemmet stelnar i kontakt med vatten…oljan löser upp. Enligt principen lika löser lika antar jag.
-Aha, det förklarar saken, maken tvättade och jag duschade honom. Sen skrubbade jag med borste och tvål…
Olivoljan löste upp allt stelnat slem. Ungen skulle inte få brännskador, allergichocker eller andra men för livet. Mamman tackade och lade på luren.
Edgar svor dyrt och heligt att aldrig nudda en snigel igen, fan trot.
Efter denna kalabalik skulle jag lägga tre barn i ett hett sovrum. Jag hade tidigare beställt en bok på rekommendation av A-M. Den heter ”Kaninen som så gärna ville somna”. En avslappningsbok kan man säga, långsam och svårläst. MEN, den fungerar. Faktiskt. Inte så att de somnade när jag läst första sidan, det utlovar den inte heller, man ska läsa den några gånger men SEN!
Jag läste två gånger under kaotiska förhållanden. Båda stretade emot, jag höll på att tappa modet helt och skrika rakt ut att : MAMMA BLIR GAAAALEN och kasta kuddar samt strypa katten men jag andades, litade på författarens trygga ord, det kommer fungera LITA PÅ MIIIIG, hum zum, hum, zum om ni fattar. Lite hypnotisk. Maken fick ta ut Tylla som somnade… jag vet inte hur…katten hoppade och krafsade, balanserade på sänggaveln, lite som att golfa nära en sexbarnsfamiljs trädgårdshäng…
ZZZZZZZZZ
Men nu, sover de. Jag ska be maken om ursäkt för att jag är ett träsktroll, jag ska be extra snällt om massage, för jag HAR ont, huvudet håller på att skruva av sig själv och söka sig mot lugnare breddgrader.
Jag önskar er en vilsam natt, eller jag önskar er raka motsatsen till det jag upplevt idag och som jag upplever med jämna mellanrum. TOTALT KAOS!!!!