 |
| Häggen börjar blomma i trädgården nu, världens bästa doft. |
Ska man lägga sig andras barnuppfostran? Ska man ingripa om något håller på att hända? Är jag hönsig eller kan vissa verkligen inte föreställa sig att saker kan gå illa?
Grannhuset där jag bor har några hyresgäster. De hyr ut under korta perioder så just när man lärt känna dem ska de oftast flytta. Jag har brytt mig om att lära känna två av familjerna som bott där under de fyra år vi bott här. Sedan förra sommaren har det kommit till två nya hyresgäster. Båda har pojkar i 3-4-års åldern. Mitt problem består i att de verkar lämnas vind för våg. De korsar gatan utan att se sig för, leker sittandes på trottoaren med benen ut i gatan osv. Mina pojkar som är i ungefär samma ålder får inte ens vara på tomten själva. jag har just börjat släppa ut Frank 4,5 år att leka lite själv men bara korta stunder och jag håller mig vid fönstret. Att lille E skulle vara ute själv är helt uteslutet. Han springer hit och dit och villar bort sig på fem sekunder och jag får bara hjärtklappning.
Jag har varit över och sagt till en gång och även sagt till ene pojken att han ska akta sig för bilarna men budskapet går inte fram. En dag stod jag och min granne och pratade om detta och vi får båda ont i magen av det. Jag är allvarligt orolig att de ska skadas och dessutom undrar jag lite hur man tänker när man låter så här små barn vara ute helt själva!?! Vad kan vara viktigare att göra när man inte arbetar och är hemma hela dagen, bara har sig själv och ett barn att ta hand om??? Och om olyckan är framme? Då är man väldigt ensam skulle jag tro!
Jag skrev ett litet brev till pastorn för att uppmärksamma problemet. Hade ingen lust att gå över själv för vår kommunikation är inte på topp sen ena familjen kamperat i våra utemöbler när vi var borta…
Igår blev jag för första gången kallad H-ordet. Dessutom erbjöds sexuella tjänster till min mamma som inte var med…lite obscena tecken fick jag också. Något sådant har aldrig hänt mig i mitt snart 44-åriga liv. Jo en gång när jag sprutade Narcanti i en narkoman som tagit en överdos blev jag kallad det. Det kan jag stå ut med. Men denna gång kom det från en hop småkillar som jag mötte på gatan utanför deras skola. De hade skrikit detsamma till en ung tjej som just passerat bakom mig. Jag blev arg, gick fram och frågade vad de sysslade med. Då vändes det hela mot mig. Jag insåg snabbt att detta var inte en verbal kamp jag kunde vinna så jag retirerade, hämtade min bebis från bilen och följde istället efter dem till deras skola. Det verkade de inte ha väntat sig, att en annan vuxen skulle bry sig så pass att de avbröt det de hade för händer och orkade bry sig om hur de betedde sig.
Framme vid skolan bad jag rastvakten kolla upp vilka killarna var och han lovade ordna med detta. Senare på kvällen mailade jag skolans rektor som även hon tog allvarligt på saken och lovade ta tag i det.
Jag riktigt orolig för vartåt vi är på väg. Att killar redan i 10-års åldern beter sig på detta sätt känns rätt kört måste jag säga. Jag tror stenhårt på att detta kommer hemifrån. Får man ingen respekt hemma så har man heller ingen att ge till sina medmänniskor.
Dålig syn på kvinnor det har vi jämntjockt med i världen och jag tycker det blir värre även här. Nu talar vi inte dåliga löner och att kvinnor gör 80% av hushållsarbetet, vabbar mer än män och får sämre sjukvård för det är också helt förfärligt egentligen.
Detta är ännu grövre, det är ett uttalat förakt och jag blir helt galen vid tanken på att mina döttrar skulle komma att bli tilltalade på detta sätt.
Jag pratade med min mamma om detta ikväll för att få pysa ut lite aggressioner (ibland är det extra bra med en psykiatrikermamma) hennes förslag var att nästa gång (om det någonsin skulle hända igen att någon erbjöd sig att knulla henne) skulle jag säga att vi inte gör så i vår familj, alltså lånar ut sin mamma för sexuella tjänster, jag undrar hur det skulle tas emot??? Värt ett försök iallafall. Nu kan jag erkänna att det är första gången i mitt liv jag ens skriver det ordet, jag har väl sagt det ett tiotal gånger i mitt liv…känns inte som mitt ord liksom. Inte hora heller för den delen.
Jaha, det var hard core om uppfostran av andras barn. Sen till lite mer light..
 |
| Det för tillfället knasigaste barnet, vad ska det bli av honom? Hjärnkirurg?? |
Jag frågan om vad man gör om man upptäcker att barn matas med coca-cola i nappflaska innan de ens är två….Jag sa direkt att man måste säga ifrån, sånt ger ju stroke när man blir äldre läste jag nyss i DN eller nåt! För att inte tala om Karies och Baktus. Alla i församlingen var dock inte av den uppfattningen att man skulle lägga sig i andras angelägenheter. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra men om det var någon jag träffade ofta och hade en bra relation med skulle jag nog för barnets skull försöka säga något på ett fint sätt. Kanske bara nämna det om studien som just publicerats. Linda in det lite diplomatiskt och utan den berömda pekpinnen. För att ge små barn coca-cola innan de ens kan tala….det känns lite uppgivet eller???
Själv tycker jag ganska illa om att bli kritiserad, iallafall om det görs på ett dåligt sätt. Att få veta hur man gör något på ett bättre sätt är jag alltid glad för! Jag gillar att lära mig nya saker och har ganska god koll på det mesta som rör barn, hälsa och säkerhet tror jag. Jag kan väl erkänna att jag nog är lite försiktig när det gäller barnen och hispar en hel del när de ska gå hem i mörkret, sova över efter en fest, leka på gatan eller tändstickor! Fast jag tror också att det kan vara därför inget allvarligt någonsin hänt här hemma…;)
Nojjandet kring barn har jag nog fått av min pappa, mamma är mycket mer liberal där. Hon låter en hel del passera som jag själv skulle avstyrt omedelbart. Hon hänvisar alltid till att jag och min bror överlevt. Men när det gäller brorsan var det nog med en hårsmån. Han var helt galen som barn tydligen, lyfte hagen han blev placerad i och stack. Kunde inte gå men väl springa, hoppade nedför trappen rakt ned i tvättkorgen när mamma kom uppför trappan osv. Bunden vid en tall på tomten blev han då och då med 20m löplina för att inte springa ut i gatan och dö hela tiden. Så lite säkerhetstänk har hon mamman…
Det där att kunna ”se framför sig” vad som kommer gå åt skogen, det är inte alla som kan har jag märkt. När äldsta dottern var ca två år höll vi på och fixade i vardagsrummet. Hennes pappa lade då en brödkniv ovanpå ett högt skåp. Jag såg det och anmärkte att detta kan ju vara livsfarligt. Han tyckte jag var larvig. Ibland önskar man ju nästan att det ska gå illa för att man ska få rätt och denna gång fick jag rätt. En stund senare hade han glömt var kniven låg och den landade fint mellan hans fötter. Tur där inte stod ett barn.
Så nu har jag gnällt och tjatat lite…ex-maken fick en släng av sleven också, det var ofint. Han är en riktigt bra pappa faktiskt! Jag känner helt plötsligt att den där 5:2 metoden snabbt förvandlats till 2:5…jag lovar bättring. Det har bara varit lite för mycket på sista tiden här!
 |
| Det gäller att hitta en lagom stor utmaning… |
Over and out!
#gnäll #uppfostran #mammor #fulaord #ängslig #hönsmamma #surkärring