Timefighter

 

Kvinnans åldrande är ständigt under lupp. Jag råkar nu befinna mig i den ålder där det stora ”släppet” kommer infinna sig. Huden, synen, hormonerna, allt kommer inom loppet av cirka tio år att förändras. Håret tar jag inte med där för många grånar ju redan i trettioårsåldern och detta är också lätt avhjälpt med färgning.

Jag har begåvats med bra syn. Ännu har jag ej behövt utrusta mig med läsglasögon men när som helst kommer den dagen,  det är jag övertygad om. Jag ser inte fram emot att få ytterligare en ägodel att hålla reda på, och ett senilsnöre, det kommer aldrig i fråga.

Nyligen läste jag att Madonna kommer till min hemstad för en konsert. Länge har jag haft henne som min måttstock för vad som går an. För så länge hon håller ihop kan jag andas lugnt. Hon är några år äldre än jag och sedan jag var runt arton har jag beundrat hennes stil och skönhet, inte så mycket musiken längre men resten av hennes persona. Hon är en av få idoler jag har.

Jag läste också att hon anser sig åldersdiskriminerad. Eller diskriminerad, ifrågasatt mer. Alla kommenterar hennes ålder och det verkar vara OK.  På P1 hörde jag nyligen att en av deras programledare blivit bortsorterad inför valsatsningen i TV. Själv hävdar hon att det har med hennes ålder att göra, sorgligt. Samma på skådespelarsidan, lägre pensionsålder på Dramaten för kvinnor och så vidare och så vidare. Vi är utsatta för ett åldersförtryck.

Jag funderar på min egen inställning till åldrande. Såklart vill jag se ung och fräsch ut, såklart! Allt annat vore ju otänkbart när världen fungerar som den gör och jag inser att jag då är en del av problemet. För alla människor som utvecklas blir ju bara bättre med åren och varför ens kapacitet bedöms utefter elasticiteten i huden när det gäller oss är ju helt obegripligt. Jag anar att detta beror på att vi tidigare bedömts efter vårt värde som barnalstrare och potentiellt sexobjekt. Men jag vet inte, jag bara spånar här på morgonkvisten…

Själv tycker jag min kropp blivit bättre på många sätt sedan jag blev äldre. Kanske för att jag vant mig vid den. Huden, mm den börjar ändra sig, den är inte lika slät och spänstig som tidigare och visst syns några fler fläckar här och var. Men på det stora hela håller jag ihop trots att jag inte tränat regelbundet sedan 2006. Nu kan jag se fördelarna med små bröst och en putig rumpa, gravitationens verkan har gått nästan spårlöst förbi. Det man förlorar på karusellerna har man igen på gungorna.

Men hur ska man förlika sig med åldrandet och finns det något man kan göra? Måste man hata gravitationen?

Huden: Vi börjar med att konstatera att det inte finns en enda kräm som kan föryngra dig. Punkt. Alltså kan du spara massor med pengar på att avstå från att köpa svindyra hudvårdsprodukter. Istället lägger du pengarna på uppbyggliga saker som teaterbesök, museibesök och tar ut svängarna som kulturtant. Det är hett nu.

Däremot kan du låta bli att sola dig för mycket, det kommer resultera i färre rynkor och mindre risk för hudcancer. Tyvärr skulle du ju vetat detta för trettio år sedan och det bästa du kan ge dina yngre väninnor eller dina barn är en solhatt och ett par sommarhandskar. Det är nämligen oftast händerna och halsens hud som avslöjar dig. Det har jag lärt mig av filmen Nikita. Jag anar att Gunilla Pontén tänker i samma banor, jag har sällan sett henne utan vare sig hatt eller handledsvämare de senaste trettio åren. Att dricka vatten i stora mängder är heller ingen lösning. Vatten i överdrivna mängder späder ut kroppens salter och frestar på njurarna. Det är inte så enkelt att vattnet omedelbart fördelas ut i huden heller, för kroppen har sitt eget sätt att tänka, vitala funktioner går före skönhet. Logiskt.

Ögonen: Inget att göra, investera i ett par snygga bågar och sluta kisa och hålla på. Bejaka din lins och på kuppen kan du se lite sofistikerad och smart ut!

Tuttar: Under min utbildning talade någon hudläkare eller möjligen bröstkirurg om de inneboende elastiska trådarna som finns i brösten. De ska hålla upp härligheten.  Jag tänker i mitt stilla sinne att om kroppens elasticitet försämras måste väl ökad uttänjning vara av ondo. Det för mig osökt till att ana att jogging borde vara dåligt för hud och bröst. Men jag vet inte. Jag bara anar. Dessutom hatar jag löpning så för mig funkar den ekvationen fint. Om man nu av hälsoskäl vill utsätta sig för stötande träning i löpform så är väl en stadig BH och kanske åtsmitande kläder önskvärt. Kanske man ska tejpa hela ansiktet?

Plastikkirurgins vara eller inte vara. Jag tycker inte att man i onödan ska utsätta sig för risker. Jag skulle aldrig förstora mina bröst av utseendeskäl. Jag tycker inte att slutresultaten imponerar och jag vill inte ha främmande material i min kropp. Men vågar man och tror att man mår bättre med sig själv efter, ja var så god. Fylla ut rynkor? Ja, vad ska man säga, spruta in hyaluronsyra i kroppen som den ska resorbera och sen fortsätta så…nej det är inte heller för mig. Hängande ögonlock, det däremot har jag sett goda resultat av, det kanske man kunde våga sig på. Lokalbedövning och sen på´t med kniven bara. Ja, det skulle jag våga. Ansiktshuden i övrigt låter jag nog vara, jag tycker alla som lyfter sig ser likadana ut till slut, förödande för ens karaktäristika.

Däremot har jag efter sex graviditeter sneglat lite på min mage. Den känns inte som min, jag är uttöjd och det ser inte snyggt ut. Men en bukplastik är ett stort ingrepp och jag tycker inte att riskerna övervägs av mitt behov att ha en platt mage, än. Jag tror att träning, tid och viktnedgång kan ge fullgott resultat. Det är dessutom så att låg vikt är hälsosamt. Studier har visat att de med låg vikt har minskad risk för cancer. Nu förespråkar jag inte på något sätt svält här men det är värt att tänka på.

Övervikt ÄR kopplat till cancer på olika sätt.  Allt vi äter, smetar på oss och så vidare belastar kroppen genom att det måste brytas ned bland annat. Det bildas fria radikaler, ett t på telomeran kapas och du dör en smula. Just detta att man kortar t-strängen har bevisats vara själva åldrandet så var rädd om dessa om du vill leva länge. Kanske jag ska byta kurs och forska på telomerasframställning och bli rik som ett troll?

Träning föryngrar, det är ju välkänt. Jag har inte kommit igång själv men efter att ha tänkt igenom det jag just skrivit tror jag att jag ska välja en träningsform som är så skonsam som möjligt för min hud. Aerobics i tyngdlöshet kanske? Nej, det är inte bra för benstommen, den behöver ju belastning för att må bra. Efter klimakteriet blir detta ännu viktigare. Simning kanske ihop med styrketräning…Ja det skulle nog passa mig. Då får man kondition och styrka och lagom belastning på skelettet. Sen lagom med sol, gärna bara på sommaren då vi har bästa skyddet och därtill mindre och hälsosammare mat.

Där har ni mina väl genomtänkta råd för att se ung ut längre. Eller så struntar ni i att bry er om vad andra tänker om er, håller huvudet högt och bara slår alla med häpnad med ert gnistrande intellekt och er självklara stil och charm!