Jag har tränat igen, trots hosta och lite krasslighet. Men det går, det måste det. Vi får se om jag kommer kunna röra mig alls i helgen…kanske jag var för kaxig. Bad om tyngre vikter. Utfallen var gräsliga, jag är svag i benen. Konstigt för jag är ju sällan stilla….springer jämt tycker jag. Nu är det fem dagar till nästa träningspass. Jag ska försöka träna lite på egen hand också. Jag vill ju verkligen men det ÄR SÅ SVÅRT att få till. Men jävlar i min låda vad peppad jag är. För om bara 22 dagar ska jag på det där härliga bröllopet. Då ska jag vara på topp, hela natten!!!
På vägen hem i bilen slog jag av det hjärndöda Ring P1 och valde Vinyl istället. Där spelades Bee Gees Staying alive. En av världshistoriens bästa låtar, dessutom oumbärlig vid återupplivning. Exakt rätt takt för hjärtkompressioner….Jag sjöng med, högsta volym både på mig och radion och svish hem till huset. Nu kan inget stoppa mig känns det som. Framåt uppåt. Med den känslan tar jag helg. Jag ska skriva vettigare saker, har redan påbörjat men jag har ingen tid att slutföra i vanlig ordning så jag låter det gro och lägga sig till rätta i hjärnkontoret innan jag öser ur mig mina synpunkter om omvärlden i nutid. Men snart!
Jo, för övrigt tycker jag att kaffeapparater är bajs, perkolator är det nya svarta.
Over and out!