Jag vet att det är fult att vara antikollegial. Häromdagen skrev jag på FB om den här läkarstudentskandalen. (Om ni missat så handlar det om en pedofildömd som får gå kvar på läkarutbildningen). Och idag ska jag berätta om min senaste läkarkontakt. Egentligen inte den senaste men den senaste jag betalade för, och NI (för vi betalar ju alla för allt här i olika grad).
Jag hade fått en tid men tydligen var den doktorn sjuk just då, kunde jag tänka mig en annan doktor) Ja, men det är väl klart. Jag tänker ju att alla legitimerade läkare går bra, att var specialist behöver man ju inte alltid, även om det är önskvärt.
Jag gick dit försökte framställa problemet, kollade om doktorn läst på och efter några minuter var det dags för en auskultation av lungorna. Jag öppnade munnen, förberedde mig för att andas ordentligt så doktorn kunde höra bra och innan jag dragit fem andetag var allt över. Jag blev paff. Eftersom jag gör detta själv ganska ofta försökte jag lägga märke till hur vederbörande gjorde nu…för att om möjligt lära mig något. Detta gjorde att jag märkte att doktorn inte vid ett tillfälle träffade rätt med stetoskopet. Inte en enda gång faktiskt. Jag blev vidrörd så snabbt och vid så få tillfällen att någon omöjligen hade kunnat urskilja de biljud som fanns där i måndags.
Mitt mål när jag lyssnar på en sjuk människa är att noggrant lyssna efter diskreta ljud, som inte ska finnas på en frisk person. Jag lyssnar på många ställen och minst ett hel andetag per station. Om jag är minsta osäker lyssnar jag igen och om jag tycker att jag hör något konstigt konsulterat jag en specialist. För man vill ju inte missa något. I det fall jag ska efterkontrollera en utläckt pneumoni är jag ännu mer noggrann. Särskilt om patienten känner sig sämre….Som jag nu gjorde.
Men nej, detta var tydligen världens bäste doktor som bara genom att swisha förbi lungorna kunde avgöra att där inget fanns….Tänk om man vore så stabil efter att ha varit legitimerad en kvart och nyss påbörjat sin ST. WOW!!
Jag fick lämna en droppe blod också. Att göra ett lastatus var dumt, det hade ju sett bra ut gången innan….Toppen igen!
Sjuksystern såg på mig att jag var förvånad…hon undrade om jag ville träffa en annan läkare nästa möjliga tid eller möjligen deras jour nu på direkten. Hon försade sig INTE och var inte ANTIKOLLEGIAL men jag förstod på hennes blick att hon nog inte var helt nöjd med denna läkares prestation över lag. När jag fick veta att jag inte hade ett högt CRP beslöt jag mig för att gå hem. Då kom doktorn ut i korridoren….han frågade om det var något mer..?
-Öh, nja, jag känner ju ändå att jag blivit sämre, jag är så trött, mitt ferritin…huvudvärken…det känns som en sinuit….(Här kan jag tillägga att näsan blev lyst i men om jag fattat saken rätt ska man ju titta i bakväggen, där man faktiskt kan se om det rinner VAR som det gjort några veckor tidigare…).
Jag fick komma in på rummet igen. Jag fick frågan om vad JAG tyckte skulle göras…..
-Alltså, jag blir ju orolig av att jag inte mår bättre utan istället känner mig tröttare och sjukare…
-Och vad föreslår du? (Säger min seniors kollega med hög landstingslön)
-Ääääää, jag vet inte, det är ju därför jag är här…men jag blir orolig…kanske jag får en perikardit?
-Så du vill ha ett EKG?
-ÖÖöö, ja då blir jag ju lugnare.. (Säger jag som har en vän som drabbats av precis detta nyligen).
-OK! (Myckat lättad person i landstingspyjamas).
EKG:et granskades av en maskin och sjuksystern och sen avvek jag. Jag smsade min vän som hört förändringarna sist och satt in antibiotika. Det fanns ett stetoskop hemma, jag for dit och blev godkänd. Det lät mycket bättre. Hon lyssnade noga och länge, jag flåsade på tills jag började hosta och efter det var jag helt lugn.
På vägen hem därifrån funderade jag på att nästan alla anmälningar mot läkare handlar om bemötande. En otrevlig och slafsig typ som gör HELT RÄTT bli anmäld oftare än en supertrevlig en som har ihjäl patienten…Det är något att tänka på….Vi bedöms inte efter vår kunskap utan för hur vi beter oss. Det är ju i sig lite läskigt och hänger ihop med det jag skrev om haloeffekten tidigare. Men om man är en jättebra doktor och vill bli ÄNNU mer uppskattad, då är trevlighet en kurs som passar bra. Och för oss som fortfarande kan LITE i förhållande är det ännu bättre att vara artig. I detta fall var det inte trevligheten som brast utan den totala oförmågan att möta någons oro och utföra en fullvärdig undersökning. Personen lyckades dock och skicka iväg en patient som inte kostat så mycket, dvs hållit upp produktionen.
Detta var ett dåligt besök och mest ångrar jag att jag inte klagade på näs- och luncgcheck där och då för detta inlägg gör ju ingen skillnad…jag verkar bara gnällig och självgod. Men så är det i en läkar-patientsituation, man är i underläge. DET är också bra att tänka på som läkare, man utövar en slags makt.
En annan fundering är om jag skulle gjort detta mot en kollega…blottat att jag undersöker folk slafsigt och skiter i hur de mår…Jag hade aldrig vågat, och jag har inte ens en legitimation att vara rädd om, ÄN. Men det är egentligen inte min största oro, att förlora en sådan, utan att förlora en patient. Det kan man inte leva med.
Ambulans utan hjul…
